Visst fanns det apelsiner!

Vi storhandlade idag som vanligt på Konsum i Skinnskatteberg. Vi hittade inga apelsiner. När jag frågade en i personalen som jag hittade mellan ett par hyllor svarade snorpan: ”Det finns inga apelsiner”. Eftersom jag vet att apelsiner finns undrade jag vad hon menade. ”De hade inte varit med i leveransen, men skulle kanske komma på fredag.”

Vaniljglass saknades också. Glassfrysen såg ut som en brödhylla på Sovjettiden. Vi fick lov att komplettera på ICA. Visst fanns det apelsiner! Och vaniljglass. Förra veckan gällde det romansallad (okej det är kanske en lite mer udda vara än apelsiner) och tandstickor. Veckan innan var det något annat.

Vi är kooperatörer och har handlat på Konsum i 50 år. Men om man vid varje inköpsrunda måste komplettera med enkla basvaror på ICA sätts ideologin på prov. Kanske vore det enklare att göra alla sina inköp på ICA där varorna finns? Och hur blir det med dem som inte känner den kooperativa solidariteten. Vilket skäl finns då att handla på Konsum?

Konsum i Skinnskatteberg har hittills haft övertaget i den lokala konkurrensen. Men om privathandeln får övertaget kan det gå raskt utför. Grannkommunen Köping är ett bra exempel. Där finns numera bara en liten närbutik i en utkant kvar. Domusvaruhuset gick all världens väg och likaså den stora konsumbutiken i Kolsva. Och detta till trots att man med kännedom om stadens sociala och politiska struktur skulle vänta sig att där skulle finnas kooperatörer.

Med attityden att det inte spelar någon roll om kunderna går till konkurrenterna eller att de får vänta en vecka på enkla basvaror är kooperationens dagar snart räknade också i Skinnskatteberg. En driftig handlare sitter väl inte bara med armarna i kors och väntar på vad något centrallager behagar skicka för varor?

Uppryckning om jag får be.

Någon snor vår tidning

Nu har det hänt igen. Dagens Nyheter borta ur brevlådan. Det måste vara någon som stjäl tidningen! Av 212 dagar som gått sedan årsskiftet har vi bara fått tidningen på rätt dag 121 dagar (57,1 procent). Vad ska man ta sig till med tidningstjuvarna?

Ännu en herrgårdslunch

Idag har vi ätit herrgårdslunch. Tillsammans med Malin gick vi längs KUJ-spåret - denhär gången söderut - till Karmansbo. När vi hade tagit oss över åsen och kom ned på spåret upptäckte vi att där hade varit fest på det charmfulla sätt som man ibland ser på landsorten. Där fanns en tom ölburk, hopskrynklat dasspapper och två tomma metadonburkar. Jojomensan här är det full rulle.

Så vandrade vi vidare på den till synes oändliga raksträckan. Svetten lackade och myggen bet. Vilken lycka när vi såg Lilla sjön och förstod att vi snart var framme.

Lilla sjön

Just som vi stapplade in mellan herrgårdsflyglarna började det regna. Tur igen! Nu var strapatserna över och vi inträdde i de fina salongerna. Förlorad vätska kunde snabbt återställas med varsin Tok-Olle. Den andra bilden där Ingrid lyser som ett ljus i natten visar den stiliga salongen.

Ja, så serverades det lunch. Förrätt var sparris med crème fraiche och 63-graders äggula på kavring. Mums filibaba!

I den fina salongen

Sen skilde vi oss åt lite vad gäller varmrätten. För den som så önskade (gissa vem!) serverades det också snaps.

Men allt har ett slut. Så ock en herrgårdslunch. Efter huvudrätten var vi tvungna att ila mot 500-bussen. Efterrätt fick skjutas upp tills vi kom hem.

På väg från herrgården till bussen kom det ett uppfriskande sommarregn. Det var faktiskt så uppfriskande att man när vi väl kom fram till hållplatsen nog hade kunna vrida ur hela sällskapet, och ut hade bara kommit vatten!

Men så kom räddaren i nöden. För den gentila summan av 66 kronor tog 500-bussen oss den tre minuter långa resan (promenaden åt andra hållet hade tagit en timme) till Västanhed. Så rask promenad nedför åsen (viss kantarellplockning efter vägen) och hem. Där blev det klädbyte, vila och dessert. Se det var en riktig herrgårdslunch!

Sparris

Karmansbo busskur

Könsmaktsordningens grundbult

En dag i slutet av 90-talet kom jag in på Sjöbaren på Haga Nygatan i Göteborg för att äta lunch. Där satt redan, uppspetad på en barstol, professor Rothstein från statsvetenskapliga institutionen. Professor R höll hov och läppjade på ett glas ”anständigt vitt vin”. Han vände sig till mig med sin lite pipiga röst:

-                                 -    Nu har jag kommit på det! Nu vet jag vad det beror på.

Det han hade kommit på var varför män får ett övertag över kvinnor – vad könsmaktsordningen, som feministerna säger, beror på.

   --       Det beror på att männen är äldre än kvinnorna.

I parförhållanden är det oftast så att mannen är äldre än kvinnan, och det beror på att män söker förhållanden med yngre kvinnor medan kvinnor söker förhållanden med äldre män. Åldersskillnaden ger sen männen ett övertag.

-          Hur har du kommit på det då, frågade jag professor R?

-          Jag har läst kontaktannonserna i Aftonbladet, svarade R.

Eftersom jag egentligen kommit för att äta lunch och inte för ett seminarium, tänkte jag att jag inte går i svaromål. Men kanske kunde jag säga något som visade att jag var intresserad av saken. Jag kunde ge ett metodtips. Nuförtiden finns det ju kontaktannonser på nätet, som man skulle kunna ladda ned. Man får då data i maskinläsbar form, vilket dels skulle ge ett större material, dels underlätta analysen. Jag föreslog R detta.

-          Det duger bra med Aftonbladet, svarade R och såg ovanligt självbelåten ut.

Det hör till saken att R som har rykte om sig att vara en utomordentligt framstående statsvetare har några blinda fläckar. Feminismen är en sådan. Om man söker på Google på Bo Rothstein + feminism får man 736.000 träffar. Dessa handlar mycket om stridigheter (ordtjafs) mellan R och feministiska forskare. Båda sidor ser raskt rött. Minns jag inte fel var det en av de ledande feministerna som i en debattartikel menade att det måste ha varit något fel på R:s potträning.

-          Nu ska jag ge mig in i lejonets kula. Jag har ringt till Stockholm och bjudit in mig på ett seminarium, avslutade R innan jag tog mig fram till baren för att beställa lunch.

Det ska tilläggas att Statsvetenskapliga institutionen vid Stockholms Universitet var känd som ett feministiskt centrum. Vid något tillfälle fanns det tre kvinnliga feministiska professorer i tjänst samtidigt.

Undrar hur det gick?

Referens

Bo Rothstein (1999) ”Den moderna könsmaktsordningens grundbult” Statsvetenskaplig Tidskrift Årg 102 nr 1 ss 1-20

Åhh, nej! Dagens Nyheter

Dagens Nyheter har misslyckats med distributionen igen. Idag kom det ingen tidning!!

Så här ser utdelningsstatistiken ut sedan årsskiftet:

Antal dagar på året	205
- tidningsfria dagar	-8
- lördag-söndag, tidningen kom på måndagen	-51
- lördag-söndag, tidningen kom inte på måndagen	-7
- vardagar, utebliven tidning	-22
Antal dagar med tidning på rätt dag	117

Av 205 dagar kom det tidning på rätt dag 117 dagar motsvarande 57,1 procent.

För övrigt: hästar och blåbär

Illustration Anette Pettersson

För övrigt har vi tillbringat dagen på travet i Lindesberg. Det gick lite si och så. Mest så. Nettot blev minus 31 kronor och då har jag inte räknat vare sig intrång, parkering eller hamburgare.

På vägen ned från åsen i Västanhed stod tre bilar med bulgariska bärplockare. Nog har vi hittills haft hyggligt med blåbär, men fan vet om det går att försörja tre familjer på det. Det är nog risk att resultatet blir som det blev för oss på travbanan.

Reseberättelse från Götaland

Vi har gjort en tur till Småland. Det primära syftet har varit att besöka våra vänner Vicki och Stefan i Byholma i sydvästra Småland. Det var upplevelserikt. Men det var också själva resan och de sydsvenska småstäderna. Det här är en berättelse om bådadera. Om besöket hos vännerna och om småstäderna.

De första städerna som passerades, Köping och Katrineholm ligger ju inte i Götaland, men väl i Svealand. Köping är ju känt sedan tidigare, så där hade vi bara kunnat svischa förbi, men vi bestämde oss för att handla lite lokala produkter att medföra till de småländska vännerna. Bland annat det otäcka men prisvinnande ölet Gråskägg från Strömsholms Brygghus. 

Katrineholm

Ur Nordisk Familjebok

Nästa stad – Katrineholm – är inget man svischar förbi. Katrineholm är som bekant en relativt liten stad (21.000 invånare). Medan vägväsendet är så ordnat att man utan vidare svischar förbi både småbyar och storstäder på eleganta och snabba kringfarter, så är passerandet av Katrineholm efter riksväg 56 en ren labyrint. Efter ett större antal rondeller med avtag åt olika håll blir det rakt ned i downtown. Passerandet av Katrineholm bli med andra ord en ganska långvarig och nästan labyrintisk upplevelse. Heja Katrineholm!

Sen svischades det: Norrköping, Linköping, Mjölby för lunch på det klassiska motell Vida Vättern vid riksettan i Ödeshögs kommun (ingen stad – som mest municipalsamhälle).

Vida Vätterns motell

Över höglandet i en väldig fart

Så bar det av igen:

Gränna – svisch!

Huskvarna, Jönköping – svisch, svisch!

Värnamo – svisch!

Ljungby – svisch! (vi återkommer till Ljungby)

Framme!

Sen hade vi en trevlig eftermiddag och kväll med våra vänner. God mat. Gott att dricka. Intressanta samtal. Trevligt.

Ljungby och Sven Ljungberg

Dag två åkte vi till Ljungby för att se Ljungbergmuseet. Sven Ljungberg känns som särskilt aktuell eftersom TV just i repris har visat Anders Wahlgrens dokumentär ”När Domus kom till stan” från 2004. Se programmet i SVTPlay. I filmen intervjuas Sven Ljungberg som förde en kamp mot stadens styrande och rivningarna som skulle ge plats åt varuhus och parkeringar.

På Ljungbergmuseet pågår utställningen ”Aktuellt, konst och politik”. Det finns fler konstnärer representerade men utställningen domineras av Sven Ljungberg och hans kamp mot den lokala överheten. Hos denna finns inga försonande drag. Stadsfullmäktige och pamparna är uppenbart sinnessjuka och avbildas ibland som utan huvud, ibland hängande i lyktstolparna eller som kuksugare. För att budskapet inte ska missas innehåller målningarna mycket förklarande text.

I filmsalen i källaren visas en intervju med PFLP:s Leila Khaled. I utställningsprogrammet deklareras att utställningen ”bjuder in till diskussion och eftertanke om aktuella frågor, utrikespolitik, Palestina, vapenexport, kärnkraft, kärnvapen, transsexuella och i största allmänhet förhållandet till makten och hur samhället ser ut i dag.”

Invigningstalare hade varit gråsossen Karl-Petter Thorvaldsson. Det hade nog varit intressant att höra hur han ställde sig till all denna ohämmade vrede.

Men. Ingen dålig konst. Och en hel del kan man hålla med om. Och Ingrid köpte en skata i plexiglas.

Ljungbergmuseet, paviljongen

Skatan

Paltkoma

Steak House i Skeen

På hemvägen var det paus för sen lunch på Steak House i Skeen med fin utsikt över riksväg 25. Det var god mat och gott öl. Framförallt var det mycket mat. Hela sällskapet drabbades vid återkomsten till Byholma av paltkoma. Efter uppvaknandet försökte vi återställa balansen genom en strapatsrik promenad på den med tät snårskog igenvuxna banvallen efter Bolmenbanan.

Bolmenbanans station i Halmstad

Ja så vart det kväller igen. God mat och dryck igen. Ett antal ämnen diskuterades till mycket sent, såsom konstutställningen i Ljungby, rivningen av svenska småstäder, kvalitén i Camilla Läckbergs författarskap, professorernas privilegier, facklig strategi och taktik. Jag kan inte minnas att vi blev överens om någonting. Kanske berodde det på paltkoman.

Mot Grönköping

På tredje dagen svischade vi iväg norrut igen. Vi har många gånger vid resor söderöver valt riksväg 56 genom Sörmland (se ovan!) eller riksväg 50 längs östra Vätterstranden. Men omväxling förnöjer, så vi bestämde att välja länsväg 195 längs den västra Vätterstranden. Detta ledde oss först till Hjo – sagans Grönköping. Det var en ganska trevlig bekantskap. Vi besåg idyllisk bebyggelse och hamnen med ångaren Trafik. Ingrid köpte en tvål på tvålfabriken.

Lokohjomotiv

Åmotiv från Hjo

Ångaren Trafik i Hjo hamn

Ur Nordisk Familjebok

Reservhuvudstaden

Från Hjo svischade vi vidare till Karlsborg som aldrig varit stad eller ens köping. Däremot inrymmer samhället den magnifika Karlsborgs fästning, uppförd efter finska kriget 1808-09 för att utgöra det viktigaste fästet i det svenska centralförsvaret. Till denna stad bakom vallar skulle kungen och riksledningen dra sig tillbaka vid ett ryskt angrepp. Hit skulle ryssen aldrig ta sig.

Ur Nordisk Familjebok

Ingrid på Södra Tyghusgatan

Soldathemmet där vi fikade

Fästningstorget

Swisch hemåt

Ja, sen fick det vara nog. Nu svischar vi hemåt:

Askersund – svisch!

Kumla – svisch!

Örebro – svisch!

Arboga – svisch!

Köping – svisch!

Hemma!

Heja Frankrike!

Idag är det enligt den franska republikanska kalendern septidi 27 messidor år 220. Idag för 223 år sedan stormade Paris befolkning fästningen Bastiljen. Det ses som startskottet för den franska revolutionen. Till åminnelse av stormningen av Bastiljen är den 14 juli, som är dagens datum enligt icke-revolutionärt språkbruk Franskrikes nationaldag. Vi hurrar för Frankrike!

Hör Mireille Mathieu sjunga Marseljäsen

Primörer 3: Fruntimmersbrännvin

 

 

Årets johannesörtkryddade brännvin är klart!

Primörer 2: Blåbär

Nåt så inihelvete mycket blåbär. Och stora som äpplen. Det är så man blir alldeles vimmelkantig bara av att titta på dem. Hur ska det då inte vara om man försökte plocka? Jag ska fråga Inkan som har gått och ställt sig i blåbärsskogen just nu.

Primörer

2012 års första kantarellskörd

En dag i Karmansbo

Idag har det varit i det närmaste en heldag i Karmansbo. Det började med järnets dag där det framställdes en smälta som sen bankades ut med den stora mumblingshammaren. Ingen tyckte att det var särskilt roligt. Däremot var det rätt så kul på den nya lekplatsen. Men det går förstås inte upp mot lekplatsen i Viktoriaparken i Fagersta, eller Stig Henrikssons park som vi numera kallar den. Bilddokumentation saknas från järnets dag och lekplatsen. Vi får nöja oss med en bild av smedjan sett från åsidan och en naturbild av åfåran..

Karmansbo smedja

Hedströmmen vid smedjan

Vi bestämde oss för att gå till herrgården och äta finlunch. Där blev det så småningom roligare. Men först var det förstås väntan på mat.

Julian väntar på käk

Emi jobbar med iphonen i väntan på mat

Nu hade också Linnea anslutit till sällskapet. Här börjar käket komma. Finmat till de vuxna och korv och potatis till de små. Och mjölk med sugrör. Och glass till efterrätt. Det ansågs allmänt vara okej.

Linnea har fått korv!

När barnen var färdigätna läste de tidningar i finsoffan, medan det blev allt roligare för morfar som fick en Tok-Olle och två snapsar.

Tidningsläsning efter maten

Ja efter dessa storstilade upplevelser var det bara att åka hem och sova middag.

Ny bok om vågmästarpolitik

Balanspartier är partier som intar en position i mitten av den politiska skalan och som genom att välja sida mellan höger och vänster kan avgöra vilken regering som ska bildas. Hypotesen om att balanspartier har en större sannolikhet än andra partier att komma med i regeringen får starkt stöd av ett jämförande material från tolv västeuropeiska länder mellan 1970 och 2006.

När man ser på "balanspartihypotesens" förklaringskraft i olika länder, visar det sig dock att den är relativt mindre betydelsefull i Sverige och de nordiska länderna. Mest betydelsefull var den i Italien och Beneluxländerna under den undersökta perioden.

I Sverige är det framförallt Centern och Folkpartiet som har befunnit sig i mitten av den politiska skalan. Det visar sig också - i enlighet med balanshypotesen - att ju större förhandlingsmakt det ena eller båda dessa partier har haft, desto större chans att de också kommit med i regeringen. När analysen utvidgas till hela efterkrigstiden visar det sig intressant nog finnas en brytpunkt vid mitten av 1980-talet. Därefter blir mittenpartiernas förhandlingsmakt mindre viktig för att de ska ta sig in i regeringen. Blockpolitiken cementeras så, att när det finns ett underlag för att bilda en borgerlig regering, så kommer mittenpartierna med, vare sig de är nödvändiga för att få majoritet eller ej.

Detta är i korthet Hannas och mitt bidrag till en nyutkommen antologi om vågmästarpolitik utgiven av Riksbankens Jubileumsfond och Makadam förlag.

Referens

Hanna Bäck & Henry Bäck (2012) "Balanspartier i regeringsbildningar" i Jenny Björkman & Björn Fjæstad (red) Tungan på vågen: Vågmästare och balanspartier Göteborg och Stockholm: Makadam förlag

Nu gick det inte längre DN

Tidningen har nu kommit flera dagar i rad! Men nu gick det inte längre. Dagens DN delades inte ut.

Så här ser utdelningsstatistiken ut sedan årsskiftet:

Antal dagar på året	184
- tidningsfria dagar	-8
- lördag-söndag, tidningen kom på måndagen	-45
- lördag-söndag, tidningen kom inte på måndagen	-7
- vardagar, utebliven tidning	-21
Antal dagar med tidning på rätt dag	103

Av 184 dagar kom det tidning på rätt dag 103 dagar motsvarande 56 procent vilket jag tror kan vara ett nytt bottenrekord.

Malin fyller år

Malin öppnar presenter

På midsommardagen var vi på ett riktigt klang- och jubelkalas i Stockholm. Det var Malin som fyllde 40 år. Massor med folk. Tjo och tjim och Pablo lagade maten. Grattis Malin!

Juni månads bubblare: den ôschôtske kaptenen

Antal besök i juni blev 528 (513 i maj) varav 415 (417) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,76 (1,90) och genomsnittlig tid per besök var 69 (77) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, Finland, USA, Tyskland, Brasilien, Schweiz och Danmark; ströbesökare från Frankrike, Island, Litauen, Norge, Polen och Spanien.

På tio-i-topplistan över mest visade inlägg är det oförändrat i toppen. Vargen, förslaget att slå ihop alla kommuner med Fagersta och karibackabrännvinet behåller sina platser. En stark bubblare, upp från ingenting till femte plats är berättelsen om den ôschôtske kaptenen Sven Lindgren.

1. Hu! nu är vargen här! (1:a)
2. En enda kommun i hela Sverige (2:a)
3. Karibackabrännvin (3:a)
4. Aningslöshet i nyspråket (6:a)
5. Den östgötske kaptenen (ny) 

6. Berättelsen om vad monarkin har betytt (ny) 

7. Länge leve VL buss 500 (10:a)

8. Jungfrudopp (ny) 

9. Ansvarsfull folkpartist också i Norberg (ny) 

10. Rädda VL buss 880 (ny)