Iakttagelser i vårtid

 I morgon är det Norges nationaldag. Heja Norge! Då blir det hallaballoo. Så är det inte i Sverige när det är nationaldag. På svenska flaggans dag är det festligaste att vid snillet Bernadottes sida se hennes tyska majestät i folkdräkt (likt nazisten Jimmie Åkesson). Det finns två förklaringar till skillnaden mellan Norge och Sverige. Antingen beror svenskarnas ljumma nationalism på uppfattningen att Sverige är självklart bäst och därför inte behöver firas på något särskilt sätt. Alternativt beror det på att svenskarna skäms för att de är svenskar. På svenska flaggans dag häromåret vardetnuvarnågonstans skulle det sjungas patriotiska sånger. Det hade delats ut textblad. Men inte tillräckligt många. Mötesdeltagarna uppmanades därför att titta tillsammans på samma papper med den ytterligare uppmaningen: "Var inte så svenska nu!". Det finns en föreställning om att svenskarnas mentalitet har tydliga likheter med Aspergers syndrom.

 Jag var i residensstaden igår förmiddag. Jag förundrades något över att det var flera polispatruller och piketbilar ute på stan. Man kunde till och med se fotpatrullerande konstaplar. Det visade sig senare bero på att nazisten Jimmie Åkesson (dock inte i folkdräkt) skulle besöka stan för att göra reklam för en kampanj att polisen borde vara mer ute på gatorna och inte sitta och trycka på kontoret. Faktiskt lyckades han över förväntan. Poliserna skulle skydda Åkesson från folkets vrede. Han ska efter sitt besök i residensstaden ha fortsatt till grannlänets residensstad. Där lär det ha gått mera vilt till. Motdemonstranter ska ha kastat frukt på führern. Det blev fruktstund av det hela så att säga.

Den gångna vintern har uppvärmnings- och skottningsmässigt varit en succé. Icke desto mindre är våren seg. Det är kallt och regnigt och allt emellanåt kommer det en snöby. Därför kunde glädjande nog årets första gök höras gala på andra sidan ån i morse. Och vad bättre var - det var väster gök. Koko!