Hårda klappar till universitetet i Örebro

Forskningen vid Örebro universitet har utvärderats. Sju paneler med externa sakkunniga har granskat de olika forskningsområdena. Som underlag har använts självvärderingsrapporter från de olika enheterna, en bibliometrisk studie genomförd av professor Ulf Sandström vid KTH samt ett platsbesök med intervjuer med företrädare för olika verksamheter. Rapporten är nu klar och kan hämtas från universitetets hemsida.

Jag har deltagit i den panel som granskat samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning. I gruppen ingick dessutom Kekke Stadin (ordförande), historiker från Södertörn, Sune Berger, kulturgeograf från Karlstad, Gunilla Byrman, professor i svenska språket vid Linnéuniversitet, Johanna Esseveld, sociolog från Lund, Bernd Henningsen, skandinavist från Berlin, Martin Kylhammar, professor vid Tema Kultur och Samhälle i Linköping, Ulf P. Lundgren, pedagog från Uppsala, Tobias Olsson, medie- och kommunikationsvetare från Jönköping samt Alison Woodward, statsvetare och genusforskare från Bryssel.

Gruppen granskade tolv olika forskningsenheter. Bedömningarna sammanfattades med betyg på en femgradig skala från excellent till otillfredsställande. De tolv samhällsvetenskapliga och humanistiska enheterna kunde rangordnas efter betygsskalan:

Excellent: Inga enheter

Mycket bra: Centrum för urbana och regionala studier, Utbildning och demokrati, Kommunikation, kultur och mångfald - Deaf Studies, Centrum för feministiska samhällsstudier, Medie- och kommunikationsvetenskap

Bra: Forskarskolan demokratins villkor, Sociologi, Historia, Litteraturvetenskap, Retorik, Svenska språket

Tillfredsställande: Statskunskap

Av särskilt intresse för mig som statsvetare är förstås ämnesgruppen för statskunskap. Bakom det relativt låga betyget ”tillfredsställande” ligger både ris och ros. Till det positiva hör en stor och fungerande forskarutbildning, en fungerande seminarieverksamhet amt att gruppen är väl uppkopplad mot interna nätverk vid universitetet. En del av professorerna har varit framgångsrika i att skaffa extern forskningsfinansiering. Man har dock varit mindre framgångsrik när det gäller finansiering av grundforskning. Huvuddelen av den externa finansieringen avser behovsstyrd forskning, till en del ren uppdragsforskning. En fördel med det starka beroendet av behovsstyrd extern finansiering kan emellertid vara att man får ett brett nätverk i samhället.

På flera punkter riktas dock kritik mot gruppen. Ämnets bredd täcks dåligt: Internationell politik saknas och när det gäller politisk teori är aktivitetsnivån låg. Publiceringen är både kvantitativt och kvalitativt under genomsnittet för ämnet vid svenska universitet. Deltagandet i internationella nätverk är svagt. Det är sällsynt att Örebroforskare bidrar till och deltar i europeiska och internationella statsvetenskapliga konferenser.

Panelen ger också ett antal rekommendationer: Kompetensen bör breddas med framförallt internationell politik, integrerande projekt i ämnesgruppen bör initieras, ansträngningarna för att få fler externa grundforskningsanslag bör ökas, ökat deltagande i ämnets internationella konferenser och organisationer, resurserna bör omfördelas internt – stora resurser satsas för närvarande på ineffektiva delar av organisationen.

Omdömet om den statsvetenskapliga forskningen är med andra ord ganska barskt, och resultatet för övriga samhällsvetenskapliga och humanistiska forskningsområden visar också tydligt att Örebro universitet trots egna deklarationer har svårt att nå upp till internationell toppklass. På universitetets hemsida kan man läsa: ”Forskningen vid Örebro universitet har en bred bas och håller hög internationell klass.”

Det är svårt att veta varför det blir på det här sättet, men en alldeles personlig reflektion är att Sverige är ett för litet land för att man i alla ämnen ska kunna ha högklassig forskning vid elva universitet och femton regionala och andra högskolor. Den kompetens som finns inom landet blir alltför uttunnad och universitet och högskolor utanför storstäderna och de gamla universitetsstäderna riskerar att bli andra rangens lite provinsiella landsortsuniversitet.

Dåvarande statsminister Göran Persson låter sig promoveras som medicine hedersdoktor vid Örebro Universitet 2004