Snillen spekulerar om kvinnors representation i politiken.

P4 Västmanland rapporterar idag om kvinnornas underrepresentation i kommunfullmäktige i länets kommuner. Sämst är situationen i Skinnskatteberg, där bara 36 procent är kvinnor. Jag har här flera gånger skrivit om hur väl representerade olika grupper är. För dom allmänna resonemangen, läs gärna inlägget om Niveapolitikern – vit, fet och dryg.

Man kan förstås ställa sig frågan om varför det är viktigt att olika grupper, här är det kvinnor som är i fokus, har en rättvis representation. Dom huvudsakliga argumentet har varit:

1 Rättvisa

Det är rättvist att kvinnor har en jämställd representation. Om medborgarna upplever att representationen är orättvis, så hotas hela det lokala demokratiska systemets legitimitet.

2 Mångfald

Kvinnor och män har olika erfarenheter. Om dom inte får komma till tals i beslutsprocesserna blir beslutet sämre, och sämre för alla.

3 Makt

Kvinnor har andra behov och intressen än män. Det kan gälla trygghet och kroppslig integritet, politisk och ekonomisk makt. Om kvinnor inte är med när beslut fattas är det ingen som driver sådana krav.

Varför är då kvinnor dåligt företrädda i politiken. Ett återkommande påstående är det om ”det dåliga samtalsklimatet”. Det kan säkert vara så, men i Skinnskattebergs kommunalpolitik är det en myt, senast upprepad av kommunrevisionens ordförande.

Fakta är att det krävs minst två som talar med varandra för att det ska bli ett samtal. Och utan samtal inget samtalsklimat över huvud taget. I Skinnskattebergs fullmäktige är det i stort sett två oppositionspolitiker som försöker föra ett samtal med den SD-ledda majoriteten. Svaret är vanligen tystnad. Möjligen svarar moderaten Bo Öberg med ”Jag yrkar bifall till kommunstyrelsens förslag”, utan att säga ett pillefjutt om vad som är bra med kommunstyrelsens förslag.

Se gärna kvällens fullmäktigemöte klockan 18 på Youtube för en illustration.

Kommunalrådet Jonny Emtin (SD) slår väl i en intervju i radion omedvetet huvudet på spiken, när han säger att det över huvud taget är svårt med tillväxten. Man får väl förstå att det är ungefär lika svårt att få män och kvinnor att engagera sig. Nästa fråga är väl då vad det är som skulle göra att man vill bli förtroendevald. Jag tror att drivkrafterna är tre:

1 Pengar

Man blir inte rik på kommunalpolitik. I den här kommunen är det strängt taget bara kommunalrådet Emtin (SD) som kommit på grön kvist. Socialnämndens med mera ordförande Elisabeth Åberg (L) håvar in en hel del pengar, men hon skulle inte kunna leva på det. Det är snarast en (rejäl) utdrygning av pensionen.

2 Kärlek

Ja, åtminstone om man ska tro på dom som lägger allt krut på att sprida myten om den dåliga samtalstonen (t ex kommunrevisionens ordförande) blir man inte heller särskilt omtyckt.

3 Makt

Dom flesta har nog engagerat sig i politiken för att dom vill påverka. Makt är ett minusord, så det är sällsynt att någon säger sig vilja ha makt. Istället brukar tillfrågade valda säga att dom vill göra det bättre för t ex svaga grupper i samhället, eller t o m för alla i samhället. Att dom vill vara med för att påverka detta.

Hur är det då med makten? Har fullmäktige någon makt? Ja, SD-kommunalrådets inställning är tydlig. Han vill fatta besluten själv, utan någon inblandning av dom folkvalda. Hans herostratiska uttalanden i somras om fullmäktige som bromskloss och kommunstyrelsen som bara sitter och ”gafflar meningslöst” är klara besked: