Kvinnor och låginkomsttagare mer kritiska till Skinnskattebergs kommun än män och rika

Den lokala demokratin fungerar dåligt i Skinnskatteberg. Detsamma gäller den kommunala verksamheten. Att kommunens medborgare är starkt kritiska har tydlig framgått av SCB:s medborgarundersökning. I två tidigare inlägg här har jag redovisat skillnader mellan Skinnskattebergsbornas svar på SCB:s frågor jämfört med dom svar man fått i hela riket. På alla nio frågor om den lokala demokratin och politiken har fler svarande i Skinnskatteberg än i riket gett dåliga omdömen. Den genomsnittliga skillnaden för dom nio frågorna är 19 procentenheter.

Man skulle ju kunna föreställa sig att missnöjet med det lokala politiska systemet skulle kompenseras av kommunens leveransförmåga. Tyvärr blir det ett liknande resultat av bedömningen av kommunens verksamheter. Jag förde samman 21 frågor om verksamheten till nio grupper. På åtta av dessa var Skinnskattebergsbornas värdering sämre än i hela landet. På dom åtta grupperna är den genomsnittliga skillnaden så stor som 29 procentenheter. Om man också räknar med äldreomsorgen, som är den verksamhet som får bättre vitsord i Skinnskatteberg än i riket sjunker genomsnittsskillnaden till 24 procentenheter. Det går med andra ord ännu sämre för leveransen än för politiken.

En tredje frågeställning man kan undersöka är hur olika grupper i kommunen bedömer Kommunens politik och verksamhet. Här är det lite skakigt med underlaget för att undersöka skillnader mellan olika grupper. En sådan undersökning skulle egentligen kräva att man hade ett dataunderlag på individnivå. Det är inte tillgängligt. Läs nedan under ”Så här gjorde jag” om hur analysen av tabellerna har gått till.

Kvinnor mer kritiska än män

I tabellanalysen ingår elva enkätfrågor som valts ut enligt kriterierna nedan (”Så här gjorde jag”).  Så här ser resultatet ut:

I tre av dom elva frågorna är män mer kritiska än kvinnor. Det gäller frågorna ”Upplever du att kommunens anställda arbetar för kommunens bästa”, ”Vad tycker du om det lokala kultur- och nöjeslivet i kommunen” och ”Hur tycker du att din kommun sköter sina olika verksamheter?” I dom övriga åtta frågorna är kvinnorna mer kritiska än männen. Könsskillnaderna varierar mellan fem och tio procentenheter och är i genomsnitt sex procentenheter.

Störst skillnad blir det, kanske lite otippat, på frågan om det finns träningsplatser utomhus. Av kvinnorna svarar 69 procent att det är dåligt med den saken, medan bara 59 procent av männen tycker så. Dom övriga sju frågorna där kvinnor är mer kritiskas till kommunen är kanske mer politiskt relevanta. Av kvinnorna upplever 80 procent att kommunens verksamhet inte alls eller bara till en viss del är fri från korruption. Motsvarande andel av männen är 80 procent. Klimatpolitiken är ett annat område med relativt stora könsskillnader: 55 procent av kvinnorna väljer dom kritiska svarsalternativen, medan 48 procent av männen är kritiska. Medborgarnas möjligheter till insyn och inflytande får också låga betyg av kvinnorna (92 procent) och något bättre av männen (74 procent).

Övriga frågor, med könsskillnader vid femprocentsstrecket är kommunens information vid större förändringar, möjligheterna att påverka verksamheterna, om politikerna arbetar för kommunens bästa och förtroendet för politikerna.

Låginkomsttagare mer kritiska

Vi ska nu gå över till klassdimensionen. Här undersöks skillnaderna mellan högre och lägre samhällsklass i svaren på åtta enkätfrågor. I två av dessa är dom mer välbeställda mer negativa till kommunen än dom mindre bemedlade. Det gäller frågorna om kommunal service utanför tätorten och frihet från korruption. I dom övriga sex frågorna är rikingarna mindre kritiska än dom fattiga.

Skillnaderna mellan låg och hög varierar mellan 6 och 14 procentenheter, och är i genomsnitt 9 procent. Störst skillnad är det på frågan ”Tycker du att invånarna i din kommun har möjlighet till insyn och inflytande över kommunens beslut och verksamhet?” Sensationellt höga 100 procent av dom lägst ner på den socioekonomiska skalan svarar ”inte alls” eller ”till en viss del”. Högre upp på klasskalan är det 86 procent som har samma kritiska inställning. 95 procent av dom där nere anser inte att kommunens beslut är genomtänkta och genomarbetade. Högre upp är det 84 procent som har denna åsikt. Av dom därnere anser 94 procent att politikerna inte arbetar för kommunens bästa. Det kan jämföras med 86 procent av dom däruppe.

92 respektive 84 procent anser inte att politikerna är lyhörda. 85 respektive 77 procent tycker att kommunens information vid större förändringar är dålig och 94 av dom längst ned har litet förtroende för politikerna att jämföra med 88 procent av dom högst upp.

Kön, klass, demokrati och leverans

Det finns skillnader mellan hur män och kvinnor bedömer kommunen och dess verksamhet. Det finns också skillnader mellan olika sociala klasser. Men en slutsats, som inte framgår av dom här analyserna är att det i själva verket är en stor överensstämmelse mellan mäns, kvinnors, rikas och fattigas bedömning av kommunen. Och den är inte särskilt smickrande. Jag har i dom här tabellanalyserna lyft fram dom frågor i SCB:s enkät där det är stora skillnader mellan grupperna. Det är bara en mindre del av alla frågor.

Men om vi nu, som här, lyfter fram skillnaderna mellan grupper av medborgare är det några iakttagelser som sticker ut:

Klasskillnaderna är större än könsskillnaderna, även om dom går i samma riktning: Lägre samhällsklass och att vara kvinna innebär att man tycker sig ha anledning att ge dåliga betyg åt kommunens politik och verksamhet. Det är kanske inte förvånande, alldenstund både att vara kvinna och att tillhöra en lägre socioekonomisk klass i det kapitalistiska och patriarkala samhälle som fortfarande lever kvar innebär att man tillhör dom missgynnade.

Det som producerar dom stora gruppskillnaderna är i större utsträckning maktfrågorna, d v s frågor om lokal demokrati och politik än om den verksamhet som kommunen levererar. Det handlar t ex om korruption, insyn och möjlighet att påverka, förtroende för politikerna, att politikerna har andra mål för ögonen än kommunens bästa och bristande lyhördhet.

Så här gjorde jag

SCB redovisar fråga för fråga i enkäten svaren uppdelade på män och kvinnor, åldersgrupper, var man bor i kommunen, hur länge man bott i kommunen, funktionsnedsättning, utbildning, födelseland och inkomst. För varje fråga redovisas alltså korstabeller med antal redovisningsgrupper (t ex två för könsvariabeln) multiplicerat med antal svarsalternativ, som genomgående är fyra. Man delar alltså upp dom svarande på varje fråga i ett antal undergrupper – t ex åtta grupper för könsskillnader. Eftersom antalet svarande inte är så stort (308 totalt) finns det en stor risk att det blir väldigt få svar i någon eller några av undergrupperna. Om det är färre än tio svarande i en sådan undergrupp redovisas det i tabellen bara med tre prickar. Det är för att skydda dom svarandes integritet.

För att ändå kunna säga något om skillnader mellan olika gruppers bedömning har jag gjort så här.

För var och en av korstabellerna har jag sett efter om det finns giltiga data (alltså inte tre prickar) i alla celler som representerar varje värde för radvariabeln och för dom båda lägsta svarsalternativen på den aktuella enkätfrågan.

Detta ger följande resultat:

• Kön: 35 frågor
• Utbildning: 11 frågor
• Inkomst: 7 frågor
• Ålder: 7 frågor (endast redovisningsgrupperna över 30 år)
• Födelseland: 5 frågor
• Funktionshinder: 1 fråga
• Bor var?: 1 fråga

I nästa steg har jag valt ut dom nedbrytningsvariabler som det finns flest fullständiga tabeller för. Kön är ett givet val. Jag har sedan valt att kombinera inkomst och utbildning till en klassdimension. Jag har då i första hand valt inkomstfördelningen, men om denna inte uppfyller fullständighetskriteriet har jag istället använt utbildning. Både inkomst och utbildning redovisas med tre värden. Jag har valt att ta med dom högsta och lägsta värdena i analysen. Klassdimensionen kommer då att omfatta 12 enkätfrågor.

Jag har vidare begränsat analysen till dom frågor där skillnaden mellan redovisningsgrupperna är minst fem procentenheter. Inte i någon av analyserna är skillnaderna statistiskt signifikanta. Detta beror framförallt på det mycket låga antalet svarande i varje grupp. Eftersom tendenserna i materialet trots detta är ganska tydliga har jag valt att redovisa resultaten ändå. En nedre gräns på fem procentenheters skillnad gör ändå att mindre substantiella skillnader rensas bort. Begränsningen medför också att vi i flera fall närmar oss signifikansgränsen.

Könsskillnaderna kommer med dessa val att begränsas till 11 enkätfrågor och klassdimensionen till åtta frågor.