Budgetbehandling i Skinnskatteberg under polisbevakning

Skinnskattebergs fullmäktige diskuterade kommunens budget för 2025 i går kväll. Enligt uppgift var oroligheter att vänta och därför hade polis kallats till platsen för att hålla demonstrerande folkmassor i schack. Så här skriver Vänsterns gruppledare Fredrik Skog på FB-gruppen ”Skinnskattebergs kommun – tvärpolitiskt samtal om framtiden”:

Tydligen hade polis kallats till Fullmäktige i går. Man var tydligen rädd för oroligheter i samband med årets budgetmöte. Ordförande passade på att före mötets öppnande ta ordet och kritisera ej namngivna politiker (vilka eller vem det kunde vara) samt de plattformar på sociala medier som denna. Detta börjar bli ett vanligt förekommande inslag på politiska möten försnacket utanför dagordningen då politiska ledningen försöker tukta och förmana de ”olydiga”.

Mycket folk hade kommit till mötet som enligt kommunallagen är offentligt (KL 5: 42). Ordföranden meddelade att endast 50 personer fick finnas i lokalen. Eftersom fullmäktige har 25 ledamöter, och en hel del icke tjänstgörande ersättare fanns på plats och också några tjänstemän. Det innebär att många intresserade medborgare måste avvisas, vilket i och för sig borde kunna föranleda överklagande av beslut vid mötet eftersom det strider mot kommunallagens offentlighetskrav.

Här är några citat från ordförandens, Lennart Lydqvist (L), förmaningstal:

Det började en period där vissa personer gjorde allt för att förstöra för kommunen och började personförföljelser. Tyvärr pågår det fortfarande sådana aktiviteter […] Det är inte okej att göra allt för att svartmåla andra som kanske inte har samma åsikt som en själv. Som ledamot i fullmäktige är det inte okej att lägga ut nidbilder, nedlåtande kommentarer på sociala medier, skriva oförskämda brev till politiker och tjänstemän.

Hur gick det med budgetbeslutet då?

Kommunstyrelsens budgetförslag är ett hastverk. Det saknas beskrivningar av hur förändringar ska göras, och framförallt vilka konsekvenser det skulle få om dom genomfördes. Detta var oppositionens huvudbudskap i debatten. Det hela slutade med att Vänstern och Socialdemokraterna lyckades genomdriva en återremiss till kommunstyrelsen. Hela budgetärendet skickas alltså tillbaka till kommunstyrelsen för att få ett bättre beslutsunderlag. Det innebär att ”Kulturriket” får en ytterligare frist, i första hand till kommunstyrelsens nästa möte den 29 oktober och för slutligt beslut av fullmäktige den 26 november.

Det finns en, kanske lite tröttande liturgi omkring budgetdebatter i landets fullmäktigeförsamlingar.  Det brukar börja med att någon företrädare för den majoritet som står bakom styrelsens förslag går igenom budgetförslaget. Det brukar bli ett ganska långt anförande, ofta med ljusbilder, där styret redovisar det aktuella ekonomiska läget och viktigare förändringar, verksamhet för verksamhet. Hur har man tänkt, och hur har man prioriterat?

Det här slapp vi undan vid Skinnskattebergs budgetmöte i går kväll. Majoritetspartiernas företrädare satt mest tysta. Dom viktigaste talarna var istället oppositionens Arne Hjorth (S) och Fredrik Skog (V). Kommunalrådet Jonny Emtin (SD) hade inte mycket att säga. Det var mest på temat ”det är svåra tider och alla måste spara.” Varför det måste sparas mest på välfärden, skola, social omsorg och kultur framgick inte. Inte heller varför det inte skulle sparas på dom chefer som kostar skattebetalarna i runda slängar 10 miljoner om året. Inte heller varför det inte skulle sparas på alla dom ordförande och vice ordförande (till exempel Emtin själv och superliberalpartisten Elisbeth Åberg) i olika politiska organ som i arvoden kostar sisådär en miljon årligen.

Moderatledaren Bo Öberg deltog i och för sig i debatten i nästan varje fråga. Men han nöjde sig med ett papegojlikt: ”Herr ordförande! Jag yrkar bifall till kommunstyrelsens förslag.” Att motivera sina förslag ansåg han nog var under hans värdighet. Partikollegan Marie Tollefsen Markström var mer på hugget. Hon följde det schema som demonadvokaten Roy Cohn uppfostrade den unge Donald Trump efter: ”Anfall är bästa försvar, förneka allt och medge aldrig ett nederlag.” Visst har kommunen ekonomiska bekymmer, men det har inte gjorts några nedskärningar i välfärden, som är högst prioriterad av Moderaterna. Antingen har man faktiskt gjort förstärkningar och gett nya pengar till välfärden. Eller, det som ser ut som om det har strukits, har egentligen bara flyttats någon annanstans. Marie Tollefsen Markström har under sitt tidigare liv som kommundirektör, innan hon fick sparken, liksom Donald Trump, gjort sig känd för sitt lätta handlag med sanningen.

Styrets ledande parti Sverigedemokraterna var märkvärdigt tysta och ingen centerpartist öppnade över huvud taget näbben. Liberalpartisternas grand old lady Vanja Leneklint försvarade sig med att socialnämndens budgetbehandling var allt annat än ett hafsverk. Man hade hållit på i fem timmar och som utbildad pedagog var hon noga med att allt skulle bli pedagogiskt, så att alla ledamöter i nämnden fattade.

Använd fristen!

Jag hoppas nu att trots att demokraturen hotar med polis dom oppositionella krafterna i kommunen använder den frist som återremissen har åstadkommit. Trycket på det uppenbarligen skräckslagna styret kan ökas, och oppositionen i S och V kan få ammunition. Ni är många. Namninsamlingen för stöd till kulturskolan hade i morse 594 underskrifter och mot rivningen av hembygdsgården 218. Det sociala medium som dom styrande just nu verkar vara mest rädda för. Den tvärpolitiska samtalsgruppen, hade 355 medlemmar.

Lennart Bingo

Till fullmäktiges koleriska ordförande, charmtrollet Lennart Lydqvists (L), långa meritlista kan vi nu lägga det argsinta förmaningstalet, men också ett par andra ingrepp under mötet. När Vänsterns Fredrik Skog jämförde årets, enligt honom hafsiga, budgetprocess med hur det gick till när han började strax före millenieskiftet försökte Lydqvist avbryta honom. Skog hade menade Lydqvist avlägsnat sig från ämnet eftersom han pratade om budgetar för flera hundra år sen.

Omröstningen om återremiss slutade 11 – 11 (Två liberalpartister la ner sina röster och en ledamot från högersidan var frånvarande). Lydqvist såg då sin chans. Eftersom ordföranden har utslagsröst vid lika röstetal beslöt han kvickt att återremissförslaget hade fått nej. Innan han drämma till med klubban påminde någon honom om att det räcker med en tredjedel av rösterna för ett sådant beslut (så kallad minoritetsåterremiss). Det krävdes alltså åtta röster, men i det här fallet fanns det elva röster. Genom att Lydqvist hejdades gick förvaltningsrätten miste om ett mål.