Elektronmusikfestivalen Skinkan

Skinnskatteberg är inte precis känt för sina elektronmusikfestivaler men kommer inom kort att bli det: lördagen den 5 och söndagen den 6 juni blir det sammanlagt tre konserter med elektronmusik. Det är något närmast finskt över denna blomstring av kultur i landsort. Det finländska inslaget på programmet har också fått Experimentalstudion vid finska radion att gå in som medarrangör vid sidan av kulturnämnden i Skinnskatteberg, Galleri Astley och med Elektronmusikstudion i Stockholm som rådgivare. Två av konserterna äger rum utomhus, vid det nämnda galleriet i Uttersberg i en dalsänka kring en nedlagd järnvägsstation. Den tredje konserten ges i Skinnskattebergs sporthall. Festivalens budget omspänner 40 000 kr där hälften täcks av bidrag. (DN 26/5 1982)

Att rapportera från den första festivalen hade DN skickat ingen mindre än Anders Mellbourn. Särskilt nämner han i sin artikel Jon Appletons ”Sweet Dreams of Miss Pamela Beach”. Mycket erotisk konstaterar han. Då den ”andas fram ur högtalarna skymtar en ung förförisk dam fram bakom gardinen i fönstret på andra våningen i stationshuset.” Att notera är också Rolf Enströms fruktansvärda ”Slutförbannelse.” Då den slungas ut ”är det alldeles tyst i den västmanländska sommaren. Och det beror inte i första hand på den tryckande värmen.” (DN 6/6 1982)

Jon Appleton: Sweet Dreams of Miss Pamela Beach

En recension några dagar efter festivalen var också positiv:

Nedläggningshotade Skinnskattebergs kulturnämnd anordnar en elektronmusikfestival. En och annan ironi har nog fällts över kulturchefen Ulf Stenbergs och Galleri Astleys djärvhet med detta projekt, men faktum är att satsningen blev något så fräscht och omtyckt att det i fortsättningen borde kunna bli ett fast inslag i Bergslagssommaren. (DN 9/6 1982)

Recensenten blev sannspådd. Elektronmusikfestivalen ”Skinkan” fortsatte år efter år.

1985 sändes fredagskvällens framföranden också direkt i musikradion. Bland de första numren var en bandkomposition av en åttondeklass från Skinnskatteberg som hade fått det, enligt recensenten, ironiska namnet ”Jämmer och elände”. Kvällen avslutades med fyrverkerier och den specialkomponerade ”Fyrverkerimusik i Skinnskatteberg 1985” av Anders Blomqvist.

Ovationerna efteråt var livliga, förtjusningen uppenbar och allmän – det är en verkligt fin, riktig och vital kulturell satsning, denna årliga elektronmusikfestival i Skinnskatteberg. (DN 3/6 1985)

Även delar av 1986 års festival, som ägde rum inomhus i sporthallen, sändes i radio. Också nu var recensionerna överväldigande positiva.

Elektronmusikfestvalen i Skinnskatteberg fyller ju fem år, vilket programmets konferencier, Bengt Emil Johnson, betecknade som myndighetsåldern för festivaler av den här sorten. Han tillade att denna festival har placerat Skinnskatteberg på elektronmusikens speciella världskarta. Och detta är nog inte enbart fagert tal: att festivalen hade lyckats locka till sig … så prominenta elektronmusikskapare … känns som ett bevis för den saken…

Ja, med sådant på programmen har Skinnskattebergsfestivalen avgjort framtiden för sig. (DN 16/6 1986)

1989 års festival invigdes i sporthallen, men sen var det fortsättning både i Uttersberg och på herrgårdsängen i Skinnskatteberg där Karlheinz Stockhausens ”Sternklang” uppfördes som parkmusik för fem grupper. Däremot var man på grund av dåligt väder tvungen att skjuta på  det nummer där luftakrobaten Pierre Holländer skulle uppföra en luftdans med flygplan, ackompanjerad av rökskulpturer med ljud (DN 6/6, 7/6 1989).

1990 års festival hade kanadensisk musik som tema och samordnades med den totempåle från Haida-stammen i British Columbia, som uppförts på plats av två stammedlemmar.

1991 års festival förutspåddes bli den sista, åtminstone i det hittillsvarande formatet. Det var framförallt ekonomin som oroade, även om ”hela festivalen kostar väl ungefär som en helsida i DN, tror chefsarrangören och eldsjälen Ulf Stenberg.”

Men riktigt så illa gick det inte. Det hela fortsatte till 2001. Tjugo festivaler blev det innan det kommunala bidraget drogs in och elektronmusikfestivalen ”Skinkan” dog.

Det var då det

I Dagens Nyheters arkiv finns tidningar från december 1864 till och med december 1992. Jag har botaniserat i materialet för att se vad som skrivs om Skinnskatteberg. I serien ”Det var då det” publicerar jag inlägg som bygger på detta unika material.

För länkar till tidigare inlägg klicka här.