Karin i backen vs Hirkum Pirkum

Årets Hirkum Pirkum

I juni var det mest visade inlägget här på bloggen ett gammalt inlägg om brännvin kryddat med karibacka (västmanländska för rölleka). Det ser ut som om karibackabrännvinet kommer att vinna läsartoppen också i juli.

Man kan ställa sig frågan varför? Egentligen är karibackabrännvinet inte särskilt gott. Kanske beror intresset på att myten säger att man blir stark och vansinnig av det; att det var karibackabrännvin som vikingarna tog för att komma i det rätta bärsärkahumöret. Ett slags forntidens rohypnol med andra ord. Å andra sidan går det liknande historier om en rad andra växter, t ex röd flugsvamp.

Ett gott alternativ som jag just fått drickfärdigt är Hirkum Pirkum. Namnet är en folklig förvrängning av johannesörtens latinska namn (Hypericum perforatum). Hirkum Pirkum har en vackert röd färg och en mild och god smak. Milt som insidan av ett kvinnolår.

Möjligen kan Hirkum Pirkum uppfattas som lite omanligt eftersom det varken smakar dieselolja eller makadam. Men glöm då inte att den verkliga symbolen för svensk manlighet Ulf Lundell sjunger i "Jag trivs bäst på öppen anstalt": "Där bränner jag mitt brännvin själv, och kryddar med Johannesört,och dricker det med välbehag, till sill och hembakt vört." (Vörtlimpa är ett kryddat lite sötsliskigt matbröd).

Men viktigare än genusaspekten är att Hirkum Pirkum i mytologin har motsatt verkan mot karibackabrännevinet. Medan karibacka sägs göra en till en demon, så driver Hirkum Pirkum ut demonerna. Johannesörten kallas också på latin Fuga Dæmonum eller på svenska satansflykt eller djävulsflykt.

Skål!