West Coast Story

Vi har gjort en riktig kulturnördresa till Göteborg i helgen. Vi kom lite tidigt till station i Köping och hungerexpressen visade sig vara en halvtimme försenad, så vi bestämde oss för att försöka ta en bira på Ögir. De hade visserligen ännu inte öppnat, men förbarmade sig över oss resenärer. Tack för det Ögir. Vi tänkte att vi borde beställa in Strömsholms bryggeris prisvinnare "Gråskägg" (guldmedalj på Stockholm beer and whisky festival tidigare i höst och guldmedalj på Svenska ölfrämjandets mässa i Göteborg).

Gråskägg

Det var inte gott. Men smaken är ju som baken och vi är inte riktigt inne i avsmakarsvängen. Inkan klarade inte hela utan slog över lite i mitt glas. Så jag blev faktiskt lite lullig innan det var dags att gå till tåget.

Men man ska väl nångång i livet dricka en Gråskägg.

På lördagsförmiddagen besökte vi Göteborgs stadsmuseum som har en pågående utställning med det revolutionära mexikanska konstnärsparet Frida Kahlo och Diego Rivera. Båda är häftiga bildskapare. Diego Rivera kommer kanske inte riktigt till sin rätt eftersom han egentligen är muralmålare, och det har väl inte varit möjligt att släpa målade väggar från Mexiko och USA till Götaplatsen.

Frida Kahlo

Eftersom det är en privat samling som visas är det en ganska liten utställning. Men sevärd. Och Frida hade ju också ihop det med Leon Trotskij. Se här en videosnutt med Frida, Diego och Leon:

Nån gång i livet ska man se Frida Kahlo och Diego Rivera.

Sen bar det av till Göteborgsoperan och dess lovordade uppsättning av West Side Story. Inte minst imponerande är scenografin, tydligt inspirerad av förortsarkitektur och byrålådor. Personligen tyckte jag nog att jag har sett häftigare teaterföreställningar och någon i sällskapet menade att de gamla fina sångerna som "Maria" och "America" gör sig bäst på originalspråket.

West Side Story på Göteborgsoperan. Foto Mats Bäcker.

Men nån gång i livet ska man ju se West Side Story.