Stort och smått från Västanheds horisont

Så har än en vecka gått. Perioden inleddes i sus och dus. Inkan försvann med Intercitytåg i fredags till Stockholm för att gå på konsert i Långholmsparken i Stockholm. Thåström vankades. På lördagen kom jag efter med bil. Middag på Djurgårdsbrunns värdshus sen övernattning hos Mållan och Pabbe. På söndagen skjutsade vi till Arlanda. Pablo skulle till Barcelona och laga mat. Sen åkte vi skogsvägen via Sigtuna och Erikssund till Enköping. Lunch på Skolstakrogen. Kebabtallrik. Väl hemma i Västanhed var vi totalt utmattade. Det tog flera dar innan vi hade återhämtat oss från Stockholmsresan.

Sen har det varit jobb på bygget för hela slanten. Nu är nästan andra strykningen med rödfärg klar. Inkan har kommit en bra bit på vitmålningen av snickerier. I eftermiddag avbryts arbetet på grund av naturkatastrof. Det har regnat sedan i går kväll oavbrutet. Vi tar en regnfilm istället.

Väderleksrapporten i den ena tidningen utlovar tokvärme till på lördag. Nästa tidning har flyttat det hela till på söndag. Väderleksrapporten börjar påminna om KELP:en om nu någon kommer ihåg den. KELP (Kommunalekonomisk långtidsplanering) var en rullande ekonomisk femårsplan. Riktigt stora och fina grejer hände alltid år fem i planen.

Världen utanför Västanhed pågår förmodligen som vanligt. Ordföranden i Skinnskattebergsdemokraterna har avslöjats med deklarationsslarv. Det är nog det största i den lokala politiken just nu. Jag förmår inte bli riktigt upprörd. Vi har 50.000 kommunalt förtroendevalda i landet. Det blir ett tvärsnitt av folk med alla slags svagheter. Någon moralisk elit kan det aldrig bli frågan om. Och frågan är om det vore så bra. Därmed inte sagt att mördare och kvinnomisshandlare bör vara förtroendevalda. Stora skatteskulder är också opassande, eftersom kommunalpolitikerna är delaktiga i att bestämma uttaxeringen. Är man med och fastställer skatten för andra, bör man själv också betala sina skatter.

I Sinkiang har utbrutit våldsamma oroligheter mellan myndigheterna och den uiguriska befolkningen. I media har det lite naivt kallats ”etniska motsättningar” mellan folkgruppen uigurer och folkgruppen han. Konflikten i Sinkiang/Östturkestan har många bottnar – etniska, religiösa, politiska. Den snuddar också vid den ohyggliga röran i centralasien med jihadister, exkommunistiska diktatorer, turkiska stormaktsdrömmar och amerikanska militärbaser. Gas och olja ligger i marken och lurar. Vart tog egentligen kommunismen i Kina vägen?