Finsk teori för Fagersta

Inlägget om Vänsterpartiet i Fagersta häromdagen har lett till att jag har fått några mail. Det är mest statsvetare som jag har citerat (anonymt) som har haft synpunkter på hur jag har citerat dem. Jag tror att jag har klarat upp det med dem.

Från min goda vän Siv från Esse (som inte var citerad i inlägget om Fagersta) kommer en intressant teori, som visserligen handlar om Centerpartiet i Finland, men som kanske kan tillämpas även på Vänsterpartiet i Fagersta. Så här skriver hon:

"En teori jag tänkte på är den som Tatu Vanhanen m.fl. lanserat för att förklara varför centerpartiet i Finland mot de socioekonomiska markörerna lyckats bli ett stort och starkt parti i stora "provinsstäder" i Finland (Kuopio, Jyväskylä, Uleåborg). OK, den omgivande landsbygden är starkt centerpartistisk och en smitto-/traditionseffekt kan förväntas. Men dock: tjänstemän brukar inte i stor utsträckning rösta på C: så varför gör de det ändå i dessa städer?

Vanhanen menar att det handlar om följande mekanismer:

1. Partiets främsta utmaning är att ta sig över trovärdighetströskeln
på 15 % av mandaten och profilerar sig som en ansvarsfull - allmänpolitisk - politisk aktör.
2. Ju mer ansvar, desto högre profil och desto fler väljare (man vill rösta på en vinnare).
3. Till detta hör - givet det finländska personvalssystemet - att det är attraktivt att ställa upp som kandidat för C, eftersom ett växande/stort parti har många nämnd- och styrelseposter att fördela. Och ju fler vettiga kandidater, desto fler röster.

I fallet C i Finland kommer dessutom rikspolitisk draghjälp, något som förstås inte präglar V i Fagersta."

Översatt till Vänsterpartiet i Fagersta blir det: Eftersom man har lyckats ta sig över 15 procent så betraktas Vänsterpartiet som ett trovärdigt alternativ. Dessutom drar man till sig väljare därför att partiet bli synligt och för att folk gillar att rösta på en vinnare. Till detta kommer att det blir attraktivt att kandidera för Vänsterpartiet eftersom partiet har tillgång till många uppdrag.

Det allra sista tror jag inte riktigt på. Partierna i svenska kommuner brukar ha stora svårigheter att hitta villiga kandidater, och skulle nog gärna se att de kunde styra utan att behöva producera så många personer till olika uppdrag.