fredag 30 oktober 2009

Finsk teori för Fagersta


Inlägget om Vänsterpartiet i Fagersta häromdagen har lett till att jag har fått några mail. Det är mest statsvetare som jag har citerat (anonymt) som har haft synpunkter på hur jag har citerat dem. Jag tror att jag har klarat upp det med dem.
Från min goda vän Siv från Esse (som inte var citerad i inlägget om Fagersta) kommer en intressant teori, som visserligen handlar om Centerpartiet i Finland, men som kanske kan tillämpas även på Vänsterpartiet i Fagersta. Så här skriver hon:

"En teori jag tänkte på är den som Tatu Vanhanen m.fl. lanserat för att förklara varför centerpartiet i Finland mot de socioekonomiska markörerna lyckats bli ett stort och starkt parti i stora "provinsstäder" i Finland (Kuopio, Jyväskylä, Uleåborg). OK, den omgivande landsbygden är starkt centerpartistisk och en smitto-/traditionseffekt kan förväntas. Men dock: tjänstemän brukar inte i stor utsträckning rösta på C: så varför gör de det ändå i dessa städer?


Vanhanen menar att det handlar om följande mekanismer:

1. Partiets främsta utmaning är att ta sig över trovärdighetströskeln
på 15 % av mandaten och profilerar sig som en ansvarsfull - allmänpolitisk - politisk aktör.
2. Ju mer ansvar, desto högre profil och desto fler väljare (man vill rösta på en vinnare).
3. Till detta hör - givet det finländska personvalssystemet - att det är attraktivt att ställa upp som kandidat för C, eftersom ett växande/stort parti har många nämnd- och styrelseposter att fördela. Och ju fler vettiga kandidater, desto fler röster.

I fallet C i Finland kommer dessutom rikspolitisk draghjälp, något som förstås inte präglar V i Fagersta."

Översatt till Vänsterpartiet i Fagersta blir det: Eftersom man har lyckats ta sig över 15 procent så betraktas Vänsterpartiet som ett trovärdigt alternativ. Dessutom drar man till sig väljare därför att partiet bli synligt och för att folk gillar att rösta på en vinnare. Till detta kommer att det blir attraktivt att kandidera för Vänsterpartiet eftersom partiet har tillgång till många uppdrag.
Det allra sista tror jag inte riktigt på. Partierna i svenska kommuner brukar ha stora svårigheter att hitta villiga kandidater, och skulle nog gärna se att de kunde styra utan att behöva producera så många personer till olika uppdrag.
Upplagd av kl.
Etiketter: , ,

1 kommentar:

  1. Anonym30 oktober 2009 kl. 22:07

    Det är flera problem med den finska centerpartianalogin.

    1. V i Fagersta är inte över 15% tröskeln i riksdagsval så det är inte partiet som sådant som är trovärdigt. Och höjningen från 22 till 44 procent 1998 var knappast en trovärdighetseffekt.
    2. Om alla röstade på vinnare skulle vi ha ett enpartisystem inom kort.
    3. Många vettiga kandidater är knappast förklaringen i Fagersta och liknande svenska fall - däremot säkerligen toppnamnet.

    Bland svenska kommuner där stora skillnader uppstår mellan lokala och nationella val är centerpartiet överrepresenterat. Notabla fall är Mönsterås, Gagnef, Åmål, Säffle och Årjäng. Och i flertalet av dessa fall har skillnaden uppstått snabbt vid något enstaka val och inte som en stegvis effekt av ökat förtroende. En viktig förklaring till att valresultatsskillnadet uppstår i C-kommnuer torde vara att som mittenparti har man den mest gynnsamma positionen när det gäller att locka nya väljare - till c är steget inte så långt från något håll.

    Det gäller inte V - inte ens i Fagersta där man visserligen står för en mer mittenorienterad politik än V i övriga landet, men man intar trots allt en tydlig flankposition.

    Huvudförklaringen till den uppkomna situationen i Fagersta ligger utanför partiet - hos Socialdemokraterna. Utan proteströstning hade inte V nått sina höga siffror 98. Men det är det framgångsrika politiska ledarskapet som bidrar till kontinuiteten i förhållandet.

    DrK

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)