Politikeravhopp: Dom styrande i Skinnskatteberg kroknar lätt

Var nionde (11 procent) ledamot av dom kommunfullmäktige som valdes 2022 har nu, halvvägs in i mandatperioden hoppat av från sitt uppdrag. Det framgår av den presentation av politiska avhoppare som SCB rapporterade om nyligen. Det är en marginell minskning av hoppandet sedan halvvägs in i förra mandatperioden. Över tid (från valet 2002) har avhoppen ökat från ungefär 8 procent till 12 procent 2014. Det finns ett samband mellan avhopp och ålder. En större andel av dom som var under 30 år när dom blev valda har lämnat sitt uppdrag, än av dom som var 30 år eller äldre. Partivis var avhoppen vanligast i Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna och Miljöpartiet (12-14 procent) och lägst i KD, ”övriga partier” och Moderaterna (9-10 procent)

Jag skrev för fem år sen, när SCB kom med liknande data, ett inlägg där jag ganska ingående diskuterade vad vi vet från forskningen om förtida avgång från politiska uppdrag. Den som vill fördjupa sig i frågan kan läsa inlägget från 2020. Här ska jag bara sammanfatta huvudpunkterna i detta tidigare inlägg:

• Avhoppen ökar över tid men ökningen kan knappast ses som katastrofalt dramatisk.
• Det är mindre etablerade grupper i samhället som hoppar. Därigenom påverkas representativiteten negativt.
• Många lämnar sina uppdrag för att dom anser sig mer eller mindre tvungna på grund av ålder, hälsa eller flyttplaner.
• Det finns tecken som tyder på att brist på upplevt inflytande är en betydelsefull faktor för beslutet att lämna uppdraget.
• En ganska stor del av dom som slutar är beredda att ta på sig nya uppdrag, och är alltså inte för alltid förlorade.

Det finns politiska skäl som avhoppade ledamöter uppgett i olika undersökningar för sitt avhopp. I Kommunaldemokratiska kommitténs undersökning sa två tredjedelar av dom svarande att politiska skäl haft betydelse för avhoppsbeslutet. I en undersökning av Linköpingsforskarna Gissur Erlingsson och Richard Öhrvall (2010) tillfrågades ett knappt hundratal avhoppare i dom östgötska kommunerna. En fjärdedel sa att politiska skäl hade störst betydelse och 13 procent att privata och politiska skäl hade haft lika stor betydelse. Alltså menade 38 procent att politiska skäl hade haft betydelse för deras beslut.

Dom politiska skälen kan vara av olika slag. Det kan handla om interna motsättningar i det egna partiet, att man tycker att fullmäktige har för liten makt, att det egna partiet har för litet inflytande. När man frågar kommunpolitiker om hur deras ”kalkyl” för att åta sig ett uppdrag ser ut, brukar kostnaden, uppoffringarna framförallt handla om tidsåtgången, eller snarare tidsåtgångens alternativkostnad. Vad kunde man ha gjort annat än ägna sig åt politiken? Familjen, arbetet, fritidssysslor o s v. Belöningarna kan sorteras i kategorierna makt, pengar och kärlek. Ett vanligt svar går att tolka i makttermer. Man säger sällan M-ordet, det är fult. Istället uttrycker man sig som att man vill vara med och påverka, gynna eftersatta grupper o s v. Pengar blir det sällan så mycket av. Dom som tjänar något på politiken är ganska få i toppskiktet, och så pensionärer som inte förlorar någon arbetsinkomst. Kärleken är det problematiskt med. Många tycker att dom som politiker får utstå mer hat än kärlek.

Eftersom ”makten” ändå har en central roll ska jag ägna något mer plats åt den. Några data om uppgivna skäl till avhoppet redovisas inte i SCB:s korta rapportering Därför ska jag här bara ta upp frågan om det egna partiets maktställning tycks ha någon betydelse för avhoppsbeslutet.

I prickdiagrammet nedan är partierna utspridda efter i hur många kommuner dom ingår i styret (horisontellt) och avhoppsfrekvensen i procent (vertikalt):

Det framgår av bilden att det finns ett samband. Avhoppen är relativt ovanliga i maktpartierna Moderaterna (med i styret i 176 kommuner), Socialdemokraterna (169) och Centern (144 kommuner). På motsvarande sätt är det många avhoppare bland Sverigedemokraterna (deltar i 35 styren), Miljöpartiet (47 kommuner) och Vänsterpartiet (59 kommuner). Sambandet är långt ifrån perfekt. Skillnaderna mellan partierna förklaras till 24 procent av skillnaderna i partiernas maktställning (r_xy= -0,49). Längst bort från vad trendlinjen förutsäger befinner sig Vänsterpartiet (mer avhopp än förväntat) och Kristdemokraterna och ”Övriga partier” (färre avhopp än förväntat).

Hur är det med avhoppen i Skinnskatteberg

Jag ska nu gå över till avhoppen från fullmäktige i Skinnskatteberg under tiden från oktober 2022 till december 2024. Under den tiden har fem av dom valda 25 ledamöterna i fullmäktige lämnat sina uppdrag. Det är 20 procent det, alltså avsevärt högre än det av SCB redovisade rikssnittet på 11 procent. Under samma tid har också tre av sjutton ersättare hoppat. Om man lägger ihop ledamöter och ersättare är det 19 procent som har avsagt sig sitt uppdrag.

Partivis kommer Liberalerna i topp med två avhoppade ledamöter (40 procent) och en ersättare som också bett att få bli entledigad. En av dom avhoppade ledamöterna var Gabriel Andersson, som toppade Liberalernas valsedel 2022 och som lanserades som kommunalrådskandidat, men som dribblade bort sig när majoriteten skulle formeras.

På andra plats kommer Centern som representeras av en ledamot och två ersättare. Av denna trehövdade grupp har ledamoten avgått under perioden. Som nummer tre kvalar Sverigedemokraterna in. SD representeras av sex ledamöter och tre ersättare. Två av ersättarna har avsagt sig sina uppdrag. Socialdemokraterna med nio ledamöter och fem ersättare kommer in först med två avhoppade ledamöter. Den ene av dessa var Mazhar Aslan som valdes in med fler personröster än listettan. Moderaterna och Vänstern har inte haft några avhopp.

Det intressanta är, att den styrande majoriteten (SD+L+C och från hösten 2024 också M) har fler avhopp än oppositionen. Tre ledamöter från majoriteten och tre ersättare har sagt upp sig. Det kan jämföras med två avhoppade sosseledamöter – 6-2 alltså till styret.

Resonemanget om makten som drivkraft borde ju innebära att dom första att lämna in skorna borde vara oppositionen. Men här tycks det politiska missnöjet vara större bland majoritetens politiker.

Men det finns fler uppdrag i den politiska organisationen. Vid snart sagt varje möte i fullmäktige är det ett eller flera entlediganden från uppdrag i nämnderna. Jag har försökt räkna efter i protokollen, och det ser ut som om det finns allt som allt 58 uppdrag i nämnderna som ledamot eller ersättare. I protokollen från fullmäktige har jag noterat 21 avsägelser. Det är 36 procent, alltså långt över avhoppen från fullmäktige och än längre från rikssnittet av avhopp från fullmäktige.

Det finns säkert en rad olika skäl till att man avsäger sig ett nämnduppdrag. I något fall handlar det om en av partiet bestämd ommöblering i gruppen. Men avsägelserna ligger trots det mycket högt, och det är kanske här som missnöjet är större och där partierna har sitt riktigt allvarliga rekryteringsproblem. Särskilt förklaras strömhoppet från nämnderna av att det är betydligt mer krävande att sitta i en nämnd än i fullmäktige – uppoffringarna är med andra ord större. En partivis rangordning av partierna med avseende på avhoppen från nämndapparaten placerar Centern, Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna i topp.

En del av avhoppen är förstås tvungna t ex på grund av sjukdom eller flytt från orten. Men för dom flesta måste orsaken vara att ”kalkylen” slutar på minus. Det har inte blivit som man tänkt sig. Det finns intressantare eller viktigare saker att syssla med än att sitta på kommunala sammanträden och/eller har uppdragen inte gett det politiska inflytande som man väntat sig. Att den styrande majoriteten har fler valda som tröttnat än oppositionen är oväntat. Man borde kanske ha väntat sig att dom styrande partierna borde ha större förutsättningar att uppfylla dom valdas förväntningar. Men icke. Dom styrande i Skinnskatteberg kroknar lätt.

Sammanfattningsvis kan man för hoppandet i Skinnskattebergs kommun konstatera:

• Det är en avsevärt högre avhoppsfrekvens från fullmäktige än genomsnittligt i alla kommuner.
• Det politiska missnöjet förefaller vara större i den styrande majoriteten än i oppositionen. Här skiljer sig också Skinnskattebergs kommun från vad man kunde vänta sig från siffrorna i riket.
• Avsägelser från uppdrag i nämnderna är i förhållande till avsägelser av fullmäktigeuppdrag mycket vanligare. Mer än var tredje nämndledamot eller -ersättare har avsagt sig sitt uppdrag.
• Störst svårigheter med representanter som tröttnat har Sverigedemokraterna, Liberalerna och Centern.