Högerextremister vill minska antalet valda i Skinnskatteberg

Minska kommunfullmäktige med tio ledamöter. Det är förslaget i en cirkulärmotion som högerextremisterna i Sverigedemokraterna har lagt fram i fullmäktige i en rad småkommuner, däribland i Skinnskatteberg. Orsaken till att de vill minska antalet valda är enligt motionen att det är för dyrt, och att flertalet inte yttrar sig på mötena, utan bara följer partilinjen. I en kommentar i Fagersta Nyheter får motionärerna medhåll av Centerns gruppledare Helena Norrby som skriver: ”vi är ett fåtal som springer upp till talarstolen och yttrar åsikter (i princip bara vi gruppledare).”

Hur stämmer de här påståendena med verkligheten? Efter en genomgång av Skinnskattebergs fullmäktiges protokoll från förra året kan man konstatera att 17 av de 31 ledamöterna någon gång yttrat sig i fullmäktige. Det stämmer dock i så måtto att gruppledarna är bland de mer flitiga i talarstolen. Så här ser gruppledarnas topplista ut:

Ledamot	Antal ärenden
Lena Lovén Rolén (S)	33
Bo Öberg (M)	29
Fredrik Skog (V)	23
Ewa Olsson Bergstedt (SD)	8
Helena Norrby (C)	6
Carina Sándor (L)	5

 

De här svarar för att ha yttrat sig i sammanlagt 104 ärenden. Men faktum kvarstår, att elva andra ledamöter yttrade sig i sammanlagt 40 ärenden. Två ledamöter smet sig in som katter bland hermelinerna; socialdemokraterna Pentti Lahtinen (10 ärenden) och Aneth Arvidsson (9 ärenden). Socialdemokraten Roger Ingvarsson var lika flitig i talarstolen som den tystaste av gruppledarna.

Påståendet om att det bara är de sex gruppledarna som säger något i fullmäktige är med andra ord en sanning med så omfattande modifikation, att den närmast får betraktas som en lögn.

Hur är det då med kostnaden? De tio ledamöter som SD och C vill bli av med kostade under förra året omkring 25 000 kronor i sammanträdesarvoden. Om man inte samtidigt med en minskning av fullmäktige skulle ändra reglerna för partistöd, handlar det minskade partistödet med 40 000 kronor. Sammanlagt är det en besparing på cirka 65 000 kronor. I en budget på sisådär 300 miljoner är det svårt att påstå att 65 000 kronor är mycket pengar. Om C och SD verkligen vill ha ett tips på hur man kan spara in på demokratin kan jag föreslå att man slutar med val. Sverigedemokraterna skulle ju därigenom också kunna närma sig sitt nationalsocialistiska ideal.

Om regeln hade tillämpats i 2018 års val skulle följande fullmäktigeledamöter ha åkt ut: Staffan Strid (M), Ulf Kjellin (C), Susanne Karlsson (L), Solveig Hammarström (L), Pentti Lahtinen (S), Ann-Christine Andersson (S), Klaus Jesse (S), Helena Cederberg (V), Sari von Walden (SD) och Pär Hultman (SD). Åtminstone Pentti Lahtinen och Klaus Jesse finns bland dem som yttrade sig i fullmäktige förra året och som skulle ha tystats av C och SD.

Fullmäktige i Skinnskatteberg. Fredrik Skog i talarstolen.

Man kan förstås också ställa sig frågan varför det sett ur demokratins synvinkel är bra med många än med få valda. Ja, om det nu vore så att det var bättre för demokratin med få valda, skulle det ju faktiskt vara så, att det bästa vore om man bara hade en, eller till och med ingen vald. Åter till tredje riket så att säga.

Man kan vända på steken och fråga om det finns några demokratifördelar med flera valda? Om man ser de förtroendevalda som en kontaktväg för väljarna är det uppenbart att ju färre valda, desto trängre blir det på den kontaktvägen. Med 31 valda går det 141 skinnskattebergare på varje vald till fullmäktige. Efter minskningen till 21 valda blir motsvarande tal 208. Det är en ökning med nästan 50 procent. Sannolikheten att man ska ha en fullmäktigeledamot i bekantskapskretsen minskar och den tid det tar för ledamöterna att hålla kontakt med väljarna ökar. Möjligheten för den vanliga medborgaren att föra fram synpunkter och krav till de valda minskar. Det är svårt att se det demokratiska i en sådan utveckling.

Det blir inte bättre av att de som inte kommer med bland de valda brukar vanligtvis är de som står längst ned på listan. Och det är oftast inte de redan förut väl representerade grupperna, infödda vita medelålders män med medelklassyrken. Minskningar av antalet valda går oftast ut över underrepresenterade grupper.

Så kan man ställa frågan om det bara är prat i fullmäktiges talarstol som räknas? Den erfarenhet jag själv har av politiskt arbete pekar på att mycket viktigt politiskt arbete sker i partiernas fullmäktigegrupper. De som inte är så talföra i fullmäktige deltar oftast i partigruppens möten och bidrar där med fakta, åsikter och argument. Det är ju där som den förkättrade ”partilinjen” ofta bestäms. De som Sverigedemokraterna och Centern nu vill kasta ut kan inte längre bidra till att utforma partiets politik. Moderaterna, Centern och Vänsterpartiet skulle med minskningen få enpersoners partigrupper. Bosse, Helena och Fredrik skulle på egen hand och efter eget huvud få ta ställning till hur partiet ska agera i de kommunala beslutsorganen. Inte i alla dessa fall vore det en förbättring.

Säg nej till SD:s och Centerns propåer om minskat antal valda. Det skulle leda till att flera röster tystades i kommunalpolitiken, att det blir svårare att föra fram fakta och åsikter till de valda, att underrepresenterade grupper blir än mer underrepresenterade och att än färre medlemmar i partierna kan vara med och påverka partiets ståndpunkter. Allt för att tjäna 65 000 kronor om året och politiska poäng bland de väljare som lurats att tro att deras valda ombud är en tärande elit.