Man måste vara frisk och på alerten om man ska få kontakt med sjukvården

För ett par år sen drabbades jag av att det ena benet svullnade. Efter en mycket noggrann utredning kom man fram till att det nog var ett lymfödem. Varför detta uppträdde visste ingen, men det ansågs inte som så särskilt farligt. Jag hänvisades till sjukgymnast. Efter många om och men kom jag till rehabenheten på Köpings lasarett. Det slutade lyckligt i så måtto, att fyra, förmodligen skitdyra stödstrumpor skickades efter. Jag fick besked om att man skulle få nya om ett år. Det var bara att kontakta rehabenheten för att få tid för måttagning.

Nu har året gått och nu börjar den intressanta historien. Enligt instruktion ringde jag till rehabenheten i Köping. Efter en stunds efterforskning kom man fram till att dessa ärenden numer hades om hand av medicinmottagningen vid samma lasarett. Jag fick ett telefonnummer.

Jag ringde några gånger och ingen svarade. Här kunde en mindre ihärdig person ha gett upp. Men då jag anade ugglor i mossen kollade jag numret på nätet. Det var fel nummer. Det vara bara på igen!

Men på rätt nummer kunde bara den förinspelade rösten meddela att det inte fanns några samtalstider lediga. Försök igen senare! Ja, här kunde också en mindre ihärdig ha gett upp. Men jag tänkte att vill de inte prata får man väl skriva till dem. Jag skrev ett meddelande på ”Mina vårdkontakter”. Svar skulle komma inom fem dagar. Men det fick fortare än så. Redan samma dag kom skriftligt svar från en sköterska på medicinmottagningen.

Hon hade rådfrågat chefen för rehabenheten som visste att meddela att det numera var Västerås som hade hand om dessa ting. Jag fick två telefonnummer till B och A (bara förnamn) i Västerås. Jag började med B, vars telefonreceptionist svarade att B var upptagen men om jag lämnade mitt nummer skulle hon ringa upp. Det kom inget samtal från B under resten av dag ett. Inte heller under dag 2. Också här kunde en mindre ihärdig person ha gett upp i väntan på att B skulle ringa.

På eftermiddagen dag två ringde jag igen. Kors i taket. Nu fick jag tala med B, som på ett ganska otrevligt sätt meddelade att hon minsann inte hade några tider. Hon hänvisade istället till en firma någon annanstans på stan. Något telefonnummer dit hade hon inte.

Ja, det var bara att ta itu igen. Nu ringde jag till A. Det visade sig att det var den firma som B hade hänvisat till. Det fick jag reda på av den förinspelade röst som också kunde berätta att växeln bara var öppen två timmar på morgonen och att det var längesen det.

Nästa morgon fick jag faktiskt kontakt med A:s lurlyftare och fick en tid. Nu har allt ordnat upp sig och jag har fått mina strumpor. Så inte ett ont ord om A.

Men det är intressant att se hur mitt kontaktförsök engagerade minst sex personer varav en chefsperson och minst tre sjukvårdande personal. Av mig krävdes sex telefonsamtal och en elektronisk kontakt. Effektivitet var ordet.

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.