Ack Värmeland, ja

I helgen var vi på teaterresa till Karlstad. I paketet ingick övernattning på Stadshotellet, biljetter till Wermland Opera och tvårätters teatersupé på Blå Kök & Bar. Något mer högkulturellt är det faktiskt svårt att föreställa sig.

Det fina stadshotellet i Karlstad

Efter dryga två timmar på E18 var vi så pass utmattade att vi måste uppsöka den i hotellet inrymda engelskimiterande ölstugan för en rejäl Staropramen Granat och en "barkorg" med stekta kycklingpluttar, friterade mozzarellapinnar. friterade chilipluttar, lökringar, gurk- och morotsstavar. Allt blev mycket välplacerat. Inte minst korgen.

Så var det dags att bege sig över älven till stadens lilla fina operahus. Där, under kristallkronorna gavs musikalversionen av Victor Hugos "Les Misérables". Det var en praktfull föreställning. Grisarna är ju inte teaterrecensenter, men hade de varit det hade det nog blivit flera glada grymtanden.

Särskilt måste jag medge att jag som gammal kommunist uppskattade barrikadscenerma. Där viftades det hejvilt med röda fanor. Och riktig krutrök låg tung över salongen. Det handlar ju om arbetarnas uppror mot den andra republikens borgerliga regim i revolutionsåret 1848 (som bekant utkom det Kommunistiska Partiets Manifest den 21 februari (!!) 1848). På scen slutade det, nästan som i verkligheten, med att alla de upproriska låg döda på gatan. Som de flesta andra socialistiska revolutioner slutade juliupproret i Paris ned ett nederlag. Så det är ju mindre uppiggande förstås. Men det illustrerar väl bra ordförande Maos: "Politisk makt växer ur en gevärspipa" (Citatboken). Och regimen hade mer gevär och kanoner.

Bild Mats Bäcker, P4 Värmland

Men "Les Misérables" rymmer ju mer: Där finns drama och där finns Cosettes och Marius' kärlekshistoria. Men har man inte läst boken (På svenska "Samhällets olycksbarn") är det inte lätt att hänga med i händelseutvecklingen på scen. Eller som jag överhörde en gubbe i pausen: "En förschtår ju int va dä handlär ôm."

Musiken är typisk musikalmusik som det genomgående pratsjungs till. Vi blev väl inte sådär upptända av musiken. Ingen melodi som man kommer ihåg och skulle kunna gnola på.

Det fina teaterhuset

Under kristallkronorna

Ja, så var det så teatersupén. Det var en gravad lax med lite tillbehör. Laxen serverades inte som så ofta i små tunna skivor utan i en halvcentimetertjock bit. Bland tillbehören ingick så gulaktiga knapriga gryn. Det visade sig originellt nog vara panko. Det smakade faktisk bra och får väl betraktas som innovativt.

Huvudrätt var gårdskyckling från grillen, också med diverse tillbehör. Absolut inte dåligt. Det finns ingen anledning att döpa om restaurangen till Blä Kök & Bar. Men presentationen bar lite känsla av 'vilja men inte kunna'. Framförallt såg förrättslaxen otroligt ensam ut där den låg i sin blåa skål. Som extra tog vi sen in tryffel och varsitt litet glas rom. Och döm om vår förvåning när samma panko som ackompanjerat laxen och fick slå följe med tryffeln. Miljön är lite trist men personalen mycket trevlig och servicevänlig. Plus för det. Men allt som allt får det nog stanna vid tre grisar den här gången.

Efter en rejäl hotellfrukost på söndagen for vi och hämtade min kusin Margit och tillsammans besökte vi Lars Lerins utställningshall i den gamla dansrestaurangen Sandgrund. Se där, en värdig finkulturell klimax.

Kusinerna på Sandgrund. Lilla kusinen: "Vad stor du har blivi". Stora kusinen: "Ja, å va litta du har blivi"

Tidigare recensioner

Fem grisar Matkonsulatet 

Fyra grisar Högsjö wärdshus, Nya serveringen, Ängelsberg, Klostergatans vin och delikatess, Lund, Kungsörstorp, Kohlswa herrgård, Djäknebergets restaurang, Grythyttans gästgivargård, Wärdshuset Gaggeska gården 

Tre grisar Vinöns wärdshus, Wärdshuset Engelbrekt, Kolbäcks Gästgivargård, Bjerreds Saltsjöbads kallbadhus, Blå Kök och Bar, Karlstad

Två grisar Wanbo herrgård, Brasseri Stadsparken, Västerås, Hotell Scheele, Köping

Praeterea censeo

Det finns politiker och partier som samarbetar med Sverigedemokraterna. De har köpt SD:s röster för att få egna maktpositioner. I utbyte har SD fått positioner som de annars inte skulle ha fått. Sådana politiker och partier (fascistkramare) bidrar till att få rasisterna att se ut som vore de rumsrena. Fascistkramarna borde skämmas. Och avgå.