Den östgötske kaptenen

Kapten Sven Lindgren (m). Druckit karibacka??

När jag härförleden skrev om landshövdingen Stefan Carlsson  i Kalmar kom jag på att hans företrädare Sven Lindgren en gång var en av mina absoluta favoriter. Första gången jag träffade Sven var någon gång vid mitten av 70-talet. Tillsammans med doktorandkollegan Svante delade jag under en termin på ett vikariat som universitetslektor vid dåvarande Linköpings högskola.

Det här var innan man byggde ett hemskt campus på den vindpinade östgötaslätten. Istället höll man till inne i stan i, om jag inte minns fel, den k-märkta cirkusbyggnaden. Men någon cirkus var det knappast där. Prefekt var förre ordföranden i Högerns Ungdomsförbund Birger Hagård. Han visade sig aldrig utan uppgavs sitta på sin herrgård. Studierektorn som nog också var moderat uppgavs ha slutfört sin planering för terminen och kom aldrig till institutionen. Man såg aldrig till några studenter utom lektionstid. Då materialiserades de helt plötsligt för att efter lektionen återigen försvinna. Cirkusen var som en vitkalkad gravkammare. Den enda kollega man mötte var den unge adjunkten Sven Lindgren, också han aktiv moderat och liksom jag själv doktorand i statskunskap vid Stockholms Universitet. Han hade också varit ordförande i Konservativ skolungdom och var officer i reserven.

Rådhuset i Östersund

Åren gick och Sven och jag gick skilda vägar för att återigen mötas alldeles i början av 90-talet. Vi möttes på den stora trappan som leder upp till rådhuset i Östersund. Sven var nu efter att ha misslyckats med forskarutbildningen moderat kommunalråd i Linköping och ordförande i en kunglig kommitté om lokal demokrati. Kommittén hade sammanträde i Östersund, inbjudna av ledamoten Gun-Britt Mårtensson som var socialdemokratiskt kommunalråd i Östersund. Jag hade skrivit en underlagsrapport till kommittén och flög upp för att föredra den tillsammans med några herrar från, tror jag statskontoret, i samma ärende. Flyget var kraftigt försenat men vi lyckades tubba busschauffören att köra ända fram till rådhuset. Högst upp i den höga trappan stod kommitténs sekreterare Kai Kronvall oroligt väntande. Jag hälsades med ”Gun-Britt skär tänder”.

Det visade sig att inte bara Gun-Britt skar tänder. Kapten Lindgren var också uppbragd. Det var min underlagsrapport som inte föll på läppen. Jag hade undersökt vad som hade hänt med kommunalpolitikernas representativitet samtidigt som det varit stora omorganisationer i kommunerna. Slutsatsen var att när man införde mer marknadsorienterade organisationsformer som härmade den privata sektorn, så blev representationen för traditionellt underrepresenterade grupper i samhället ännu sämre.

Allt hade varit klart för publicering i Ds-serien. Till och med omslaget var ritat. Men budskapet i Östersund var att nu rådde publiceringsstopp. Men vafan, tänkte jag, man kan väl inte låta sig censureras hursomhelst av en östgötsk kapten i reserven. Väl hemkommen ordnade jag så att rapporten publicerades i andra former. Och så tänkte jag att kaptenen kan gott få en känga så jag skickade ut rapporten med ett pressmeddelande till alla riksmedierna och tidningar och radiostationer i Östergötland.

Det tog skruv. Östgöta-Correspondenten ringde: ”Det där var modigt gjort! Om du har vägarna förbi Norrköping kan du väl titta in på en fika”. Och så blev det ett inslag i P1-morgon. Med på länk var den östgötske kaptenen. Studioreportern frågade varför rapporten hade stoppats. ”Den var dålig” meddelade kaptenen och utdroppade doktoranden Lindgren. Reportern envisades och ville veta på vilket sätt rapporten var dålig. ”Slutsatserna stämde inte med vår uppfattning” blev det kanske lite häpnadsväckande raka beskedet. Kommittén, anförd av kapten Lindgren och kommunalrådet Mårtensson ville med andra ord styra slutsatserna av beställd forskning. Jojomensan. Inte undra på att korren tyckte att det var modigt gjort.

Rapporten och dess resultat kom därefter att publiceras i olika sammanhang, bland annat i USA och i Italien. Inget jag gjort varken förr eller senare har väckt sådan uppmärksamhet. Och allt har jag kapten Lindgren att tacka för. Jag har flera gånger tänkt slå in alla publikationerna i ett paket och skicka till Sven med tack för draghjälpen i karriären. Men det blev aldrig av. Så jag får nöja mig med at tacka så här:

Tack Sven!

Publikationer som bygger på den refuserade rapporten

Bäck, Henry (1993) Hur många och hurudana? Om organisationsför­ändring­ar, politikerantal och re­presentativitet i kommuner­na Stock­holm: Institutet för kommunal ekonomi

Bäck, Henry (1994) “Decentralisation, Privatisation and Represen­tative­ness in Local Government” Conference on “Institutional Change at the Local Level” Roskilde University, February 24-25.

Bäck, Henry (1994) “Organisationsförändringar, representativitet och legitimitet i kommunerna” i Tom Rit­chey (red) Samhällets strukturomvandling och dess betydelse för lokal och regional an­passning. Rapport från ett FOA-seminarium i Stockholm, 30 september 1993 Stockholm: FOA

Bäck, Henry (1995) “Decentramento, privatizzazione e rappresentatività nel governo locale” Queste Istituzioni n.101-102

Bäck, Henry (1996) “Decentralisation, Privatisation and Represen­tative­ness in Local Government” i Peter Bogason (red) New Modes of Local Government Organizing: Local Government Frag­menta­tion in Scandinavia Commack NY: NOVA Science Publishers