tisdag 13 oktober 2009

Till Stockholm

Sistlidna helg tillbringades i Stockholm. För ovanlighets skull bestämde vi oss för att bila. Från Järva krog till Skanstull var det närapå stillastående bilkö. Det tog 45 minuter. Ur bilradion malde det fram trafikrapporter från Radio Stockholm. Det var som rapporter från ett slagfält. Annat är det med trafikrapporten i Radio Västmanland. Så här brukar det låta där ”Det är lugnt och stilla i Västmanlandstrafiken. Alla tåg går i tid. Det står en älg vid Möklinta”.

Väl framme hos Malin vilade vi oss och borstade resdammet av oss. Sen bar det iväg till restaurang Djuret i Gamla stan. Restaurangen har ett djur i veckan. Den här veckan var det älg. Det blev älgtartar till förrätt och tjälknul till huvudrätt. Mums!

På förmiddagen besökte jag Karl Anders Julian. Föräldrarna var utmattade av allt bärande, så Julian fick ligga på morfars mage ett par timmar. Det blev lite protester. Julian sa:
Näääääääääääääääääää

Då promenerade vi.



Julian i vaggan


Till eftermiddagsfikat piskade Malin ihop en äppelkaka. Efter vila och avborstning bar det sen iväg på galej.

Till kvällen var det fest. Det var Maritta som hade bjudit ett femtiotal personer till höstfest, som ägde rum på marketenteriet på livgardets dragoner. Man måste anmäla sig i kasernvakten för att komma in. Det var väl för att hålla kommunister och ryssar borta kan tänka. Ingrid lyckades dock ta sig in under täcknamnet Inger B. Det visade sig så småningom att det faktiskt fanns ett skäl till festen. Maritta har blivit befordrad. Grattis!

Bland de vimlande gästerna märktes en hel del gamla kompisar från statsvetenskapliga institutionen i la bella Frascati, som Gunnar, Pasquale, Bertil, Maud och Diane, bara för att nämna några. Från Bryssel hade min gamle co-driver Torbjörn och Evalena flugits in. Torbjörn som uppträdde som unionens kvalitetskontrollant under kvällen var högtidligt stylad.

En granne till Maritta som är major anförde styrkorna i ”Hästens skål”. Vi befann oss ju gubevars på ett kavalleriregemente. Så här ska det gå till enligt webplatsen ”Vett och etikett med etikettdoktorn” (http://www.mru.se/Fest/Skaal/hastens_sal.htm):

• Den som skålar ställer sig upp
• Därefter kliver personen upp på sin stol och utbringar: "Hästens skål!"
• Övriga gäster kliver också upp på sina stolar.
• Vänster fot placeras på bordet och skålen utbringas.

Traditionen att sätt upp just vänster fot kommer från det att det är alltid vänster fot som placeras i stigbygeln först.


Hästens skål enligt teckning av f ministern Erik J Beck Friis från middag på Drottningsholm den 1 november 1886

Alla deltog utom Evalena som nöjde sig med att slänga upp ena benet på bordet. Själva var vi kanske lite tveksamma eftersom Ingrid kan vara lite jullrig och eftersom jag väger 130 kilo. Men vafan. Man måste ju ta vissa risker.

Efter en fantastisk kväll på kavalleriregementet blev det taxi till Sibylla på Ringvägen där Inkan bjöd på slangmacka med halka.

På söndag ställdes färden ånyo västerut. Efter ett stopp hos Sara, som hade piskat ihop en cheesecake, och Tobias i Västerås för fika kom vi utmattade hem till Västanhed vid femblecket.

3 kommentarer:

  1. Intressant det där med hästens skål... enligt instruktionen skall vänster fot placeras på bordet, men på bliden är samtliga högerfötter på bordet. Den enda rimliga förklaringen bör vara att vid omläggningen ifrån vänster till högertrafik 1967 så bytte man, av praktiska skäl, stigbygelfot från höger till vänster i hästens färdriktning för att på så sätt äntra fordonet ifrån gatsidan, som med bilar. Eller har personen som illustrerat skålen spegelvänt tavlan? Mystiken tätnar...

    //Nisse

    SvaraRadera
  2. Skarpsinnig kommentar. Om man sätter höger fot i stigbygeln så hamnar man såvitt jag förstår bakfram på hästen. Månne detta illustra sällskap anfört av HKH kronprinsen red baklänges.

    SvaraRadera
  3. Till folkets stora nöje.

    SvaraRadera