Om dom valda misslyckas med att låsa upp politiskt baklås får man välja nya

Sedan 2011 finns en möjlighet att upplösa fullmäktige i en kommun och utlysa extra val. Syftet är att man hoppas att ett nytt fullmäktige ska få en sådan sammansättning att låsningar som gör det omöjligt att få till ett stabilt styre i kommunen ska kunna lösas upp. Idén togs upp av Demokratiutredningen (SOU 2001:1) som skrev:

Ett […] sätt att vitalisera den kommunala demokratin är att införa kommunalt extravalsinstitut. Liksom i riksdagen skulle man möjliggöra utlysande av val under mandatperioden om något avgörande inträffar som förhindrar att den kommunala (eller regionala) styrelsen fungerar tillfredställande och nya majoriteter påkallas.

I en gemensam debattartikel 2007 tog partisekreterarna för dom fyra borgerliga regeringspartierna ställning för kommunala extraval i politiskt låsta situationer:

Vi ser detta som ett sätt att lösa situationer som annars kan leda till att den politiska inriktning väljarna ger mandat för inte kan genomföras. Sådana situationer riskerar också att trovärdigheten för vårt demokratiska system urholkas.

Grundlagsutredningen (SOU 2008:125) instämde och formulerade det förslag som regeringen senare tog upp i sin proposition till riksdagen (Prop 2009/10:80).

Det finns […] situationer risk för att en kommun eller ett landsting under en hel eller en stor del av en valperiod kan komma att stå utan ett fungerande styre. Många gånger kan lösningen på problem […] med anledning av oklara eller instabila majoritetsförhållanden vara att partierna söker och skapar bredare politiska koalitioner i fullmäktige. I vissa fall kan emellertid politiska förutsättningar för en sådan lösning saknas. I en sådan situation skulle en möjlighet att besluta om extra val vara ett sätt att lösa ett låst politiskt läge.’

Den politiska situationen i Skinnskatteberg typexempel på vad extra val avses kunna lösa

Den 6 maj avsatte fullmäktige i Skinnskatteberg dom ledande politikerna från den styrande SD+L+C-koalitionen. Dom som förlorade sina uppdrag var kommunstyrelsens ordförande, kommunalrådet Ewa Olsson Bergstedt (SD) och socialnämndens ordförande Elisabeth Åberg (L). Orsaken var att dom inte beviljats ansvarsfrihet på grund av passivitet inför galopperande övertrassering av budgeten. Därmed låg den styrande koalitionen i grus och aska.

Man skulle nu kunna vänta sig en snabb lösning på den politiska krisen; att ett nytt styre skulle formeras och att nya ordförande skulle väljas till kommunstyrelsen och socialnämnden. Nästa chans var fullmäktiges möte den 17 juni. Alla väntade sig då att nya ordförande skulle väljas. Men icke. Ordföranden i fullmäktige Lennart Lydqvist (L) hade tagit bort ärendet från dagordningen. Han skyllde på att det inte kommit något förslag från valberedningen. Valberedningens ordförande meddelade att hon ställt in mötet med valberedningen eftersom partierna inte lämnat några förslag. Lydqvist hävdade då att en ytterligare anledning var att avsättningarna var överklagade. Det argumentet var ju rent nonsens. Både L och SD hade visserligen överklagat till förvaltningsrätten, men rätten hade beslutat att avsättningsbesluten kunde verkställas innan domstolen tagit slutligt beslut. Dessutom riskerade man, om förvaltningsrättens beslut skulle komma att överklagas, en fördröjning på uppemot ett år, som kommunen då skulle sakna politiskt ledning.

Det är uppenbart att den majoritet som röstade bort Olsson Bergstedt och Åberg inte kunnat enas om förslag till nya ledare för kommunen. En orsak kan vara diffusa svar från socialdemokraternas lokala ledning. Socialdemokraternas gruppledare Lena Lovén Rolén sa strax efter avsättningsbeslutet till Dagens Samhälle att S ”absolut inte” förde några samtal med andra partier om ett nytt styre. När hon vid ett senare tillfälle får samma fråga svarar hon: ”Jag har inga kommentarer till det nu.” Hennes förklaringar till Socialdemokraternas ställningstagande i avsättningsfrågan är också obegripliga: ”Vi socialdemokrater yrkade på att kommunstyrelsen och socialnämnden inte skulle få ansvarsfrihet på grund av de stora underskotten i bokslutet för 2023. Sedan kom vänstern med sitt yrkande om att avsätta ordföranden i respektive nämnd. Det var ingen plan, vi hade inte pratat ihop oss. Det är två separata händelser. När det kom upp måste vi vara konsekventa i vår hållning, därför blev det majoritet.”

Om S var informerade eller inte om V:s yrkande om avsättning är inte klarlagt, men om så inte var fallet så var det Lovén Roléns eget beslut som avgjorde saken. När fullmäktige röstar, så gör man det med namnupprop i invalsordning. Den första socialdemokrat som då röstar är gruppledaren Lovén Rolén. Dom andra S-ledamöterna förväntas då rösta som gruppledaren. Och hon kan inte på ett begripligt sätt förklara sitt beslut.

Nu kan det vara så, att hon, till skillnad från många andra socialdemokrater, inte vill samarbeta med dom båda andra oppositionspartierna, alltså V och M. Hon skulle helst vilja slå ihop sina påsar med ”Liberalerna”. Om det ska lyckas vet ingen. Hon för ju ”absolut inte” några samtal med andra. Och att det faktiskt verkar som om hon var den som för Socialdemokraternas räkning personligen tog beslutet att avsätta L-ledaren kan nog förväntas leda till taskiga odds.

Nu sägs det att det ska väljas nytt kommunalråd vid ett extra fullmäktige den 19 augusti. Om det kommer att gå är osäkert. Kommunstyrelsens vice ordförande Jonny Emtin (SD) sa så sent som den 16 juli: ”Det är väl egentligen ingen som vill ha den här platsen. Det är ingen som lämnat in något förslag till valberedningen.”

Det ser med andra ord ut som om det politiska läget fullständigt har gått i baklås. Det var för att hitta en nyckel för att låsa upp sådana situationer som lagstiftarna införde möjligheten att upplösa fullmäktige och genomföra ett extra val. Om dom valda fullmäktige så kapitalt misslyckats med att skapa en stabil majoritet, då är det dags att låta dom slippa och istället välja nya.