Kommunal kraschlandning: "Nån jävla ordning måste det vara i en kommun"

Nu har Sverigedemokraterna haft makten i Skinnskattebergs kommun i två månader. Under den tiden har följande hänt: Kommunchefen och ekonomichefen har sagt upp sig. Kommunens tekniska chef och fastighets- och VA-chefen har ryckt i luven på varandra. Fastighetschefen har stängts av under förevändning att hon skulle vara en säkerhetsrisk. Säkerhetschefen vägrar att kommentera ingripandet som för utomstående påminner om Gestapo-metoder. Lyssna gärna till P4 Västmanlands rapportering.

Det ser ut som om inte bara politiken utan också kommunförvaltningen kraschlandar. Nu är det dags för samling av de demokratiska partierna. Man för helt enkelt glömma gammalt groll och ideologiska skillnader för att röja upp. Nu krävs det ett slags undantagstillstånd för att få ordning. För att parafrasera den gamle VPK-ledaren ”nån jävla ordning måste det vara i en kommun”

Kineser betalade bilersättning till nioåring

En fredag i somras åkte Ingrid (69 år) och Doris (9 år) från Stockholm med tåg. När folk kommer med tåg brukar vi vanligtvis beställa dem till Köpings station där jag möter upp med bilen. Nu tyckte Ingrid att avgången med Mälartågs tåg nummer 965 (körs av kinesiska MTR) mot Örebro hade en för dem mer passande avgångstid. De skulle därför komma till Kungsör kl 20:15. OK tänkte jag, jag möter där istället, det är bara en mils extra körning. Trodde jag, ja.

Vid avgång från Stockholm C meddelades att tåget inte skulle gå längre än till Eskilstuna. Resten av resan mot bl a Kungsör och sedermera Örebro var helt enkelt inställd. Någon bussersättning var det inte frågan om. Jag insåg att det skulle bli knepigt att få hem dem om jag inte åkte vidare till Eskilstuna och hämtade. Det blev två gånger 2,5 mil ytterligare körning.

Något straff borde väl Mälartåg ändå ha, så jag reklamerade med hjälp av formulär på deras hemsida och krävde kompensation enligt EU-regler samt bilersättning för körningen Kungsör-Eskilstuna-Kungsör. Webbformuläret var så konstruerat att man måste uppge biljettnummer. Det fanns ingen möjlighet att i samma reklamation uppge flera biljettnummer, så jag skrev två olika – en för Ingrid och en för Doris. Bilersättningen tog jag bara förstås bara upp på Ingrids reklamation. Annars hade jag ju begärt dubbel ersättning, vilket vore ohederligt.

Något undrade jag förstås över hur tågbolaget skulle bära sig åt för att betala ut ersättning till en nioåring, men det fanns just inget annat sätt att göra det på, och det handlade trots allt om den mindre av de båda summorna. Trodde jag.

Efter en oändligt lång handläggningstid kom så ett glatt mejl från tågbolaget: ”Hej Doris, tack för att du har hört av dig till oss” vidare utlovades en utbetalning på 180 kronor. Så kom det ett mejl till, med samma inledning och löfte om en utbetalning på 72 kronor. Alltså sammanlagt 252 kronor. Rubbet utbetalt till en nioåring. Snillrikt.

Vi har bestämt att om det någon gång kommer några pengar och om Doris får ut något av det, så får hon behålla det och köpa t ex godis.

Men, visst var det ett intelligent system? Kineser kan dom!

Kommunstyrelsens ordförande som politisk ledare

Den politiska ledaren i en svensk kommun, närmast motsvarande borgmästaren i många andra länder, är kommunstyrelsens ordförande (KSO). I kommuner med bara en heltidsengagerad politiker kallas hen kommunalråd. För inemot 20 år sen medverkade jag i en jämförelse av borgmästarrollen i ett antal europeiska länder. Ett första konstaterande var att svenska KSO formellt och institutionellt hade en mycket svag ställning. I en jämförelse mellan 21 olika europeiska kommunsystem kom Sverige på sista plats. Lite tillspetsat kan man säga att rent formellt hade KSO inte annan makt än ett begränsat inflytande över kommunstyrelsens dagordning.

Men den makt och det inflytande som formellt tilldelas en aktör är inte samma sak som vilken makt hen har i praktiken. I en enkätfråga bad vi de svarande borgmästarna att själva uppskatta vilken makt de hade. Här var resultatet ett annat. Sverige hamnade någonstans i mitten av skalan. Sambandet mellan formell och reell makt var med andra ord ganska svagt.

Stora skillnader i hur mäktig man upplever sig vara

Man kan tänka sig att upplevelsen av att kunna utöva inflytande är beroende av en rad omständigheter. Det kan förstås handla om personliga egenskaper, men också av strukturella och politiska omständigheter. Eftersom dessa tänkbara förklaringsfaktorer varierar mellan olika personer och mellan olika kommuner (det formella är ju i princip detsamma för alla kommuner i ett land) blir det också en variation mellan olika kommunalråd. Detta visade sig också stämma. Vi konstruerade ett mått utifrån skillnaden mellan hur olika andra aktörers makt upplevdes och den egna makten. Denna ”maktdifferential” varierade från svagt negativa värden (d v s kommunalrådet upplevde sig ha mindre makt än andra aktörer) till positiva.

Maktdifferential svenska KSO

Poängen här är de ganska stora skillnaderna mellan olika kommunalråd. Några data om personliga egenskaper fanns inte att tillgå, däremot framträdde det en del samband med strukturella förhållanden.

Stöd från externa aktörer i senaste valrörelsen: Det finns ett negativt samband mellan borgmästarens/kommunalrådets självupplevda makt och huruvida hen fick stöd av utomstående aktörer (t ex näringslivet) i den senaste valrörelsen. Förklaringen till att sådant stöd skulle upplevas minska den egna maktställningen är inte så vackert. Blir man vald, upplever man att man måste leverera vad de externa aktörerna vill ha. Sådant yttre stöd kommer i så fall att gränsa till korruption.

Stor och stabil majoritet: En knapp majoritet (d v s nära 50 procent) är inte till glädje för den KSO som eftersträvar en stark ställning. En knapp majoritet blir alltför sårbar och mycket energi måste läggas ned på att hålla ihop den. Vidare visade det sig att en stabil väljarkår som inte ändrar sig alltför mycket från val till val gynnar KSO:s maktställning.

Ekonomisk och befolkningsmässig utveckling: Ordförandena i expansiva kommuner var mäktigare än i krympande kommuner. Befolkningsutvecklingen är i själva verket den enskilt viktigaste faktorn för den ekonomiska och finansiella utvecklingen. Resultatet betyder alltså att KSO anser sig vara mäktigare i kommuner som det går bra för än i kommuner som det går dåligt för.

Nätverkets betydelse

KSO har inte av lagen fått sig tilldelad några särskilda maktmedel. Hen måste själv bygga upp sin maktposition. Detta kan, som visats i ”borgmästarstudien” gynnas av strukturella förhållanden, som inte är så lätta att påverka på kort sikt: inte göra sig alltför beroende av externa aktörer, ha en betryggande majoritet bakom sig, en inte alltför flyktig väljarkår och att ha turen att vara verksam i en expansiv kommun.

Utan några maktmedel till sitt förfogande blir positionen beroende av vilket stöd man kan få från olika aktörer i kommunen. Det gäller att bygga ett nätverk av pålitliga personer och grupper. En observationsstudie av hur ett kommunalråd i en västsvensk kommun avsattes är illustrativ.

Under krisveckan kan vi se hur förankring­arna successivt brister: ledande tjänstemän i förvaltningen, de mest centrala politiska organen, kommunstyrelsen och dess presidium, stöd som kommunalrådet söker på högre nivåer i partiet. Till slut framträder en tronpretendent: ”Det är jag som företräder partiet i kommunen.” Nu är kommunalrådets öde beseglat och hen meddelar att hen avgår.

Bit efter bit av KSO:s nätverk lossnar och faller bort. Det blir som att se en film av hur man rullar en snöboll köras baklänges. Det ger oss också en del av svaret vad KSO i brist på formell auktoritet måste bygga sin maktställning på: Det gäller att bygga upp ett nätverk av aktörer vars medverkan krävs för att man ska kunna driva igenom sin poli­tik. Ledande personer i det egna partiet måste förstås finnas med i ett sådant nät. Men också andra partier och deras ledande politiker – åtminstone de partier som man måste bilda perma­nenta (styrande) eller tillfälliga koalitioner med. Det måste också finnas fungerande relationer med ledande tjänstemän i förvaltningen. En speciell ställning har här kommunchefen. Det är i relationen kommunalråd-kommundirektör som den ömsesidiga påverkansrelationen mellan politik och förvaltning har sin brännpunkt. Av aktörerna utanför kommunhuset är det viktigast att massmedia kan hållas på gott humör. Ju fler av dessa relationer som är svaga, desto sva­gare blir KSO:s ställning och omvänt.

Ledarskap på olika arenor

De aktörer som kommunalrådet måste ha stöd av finns på olika arenor. På väljararenan gäller det att få så många röster som möjligt. Här finns konkurrerande partier och politiker, men också massmedia och organisationer i civilsamhället. En framgångsrik politisk ledare vinner val.

Beslut fattas i parlamentariska församlingar. Här gäller majoritetsregeln. Den politiska ledare som vill se sin politik förverkligad måste ha en förmåga att samla majoritet i fullmäktige för sina förslag. Det är numera allt mer sällsynt att ett parti kan mönstra en egen majoritet i fullmäktige. Det kommer därför att handla om förhandlingsskicklighet. En framgångsrik politisk ledare samlar en majoritet i fullmäktige för sina förslag.

Ett splittrat parti får svårt att driva en valrörelse och ger väljarna en bild av ett svagt parti. Agerandet på den parlamentariska arenan blir svårt, ja nästan omöjligt, om man inte kan vara säker på hur många av de egna partiets ledamöter som kommer att rösta hur. En framgångsrik politisk ledare lyckas hålla ihop sitt eget parti.

När beslut har fattats ska de verkställas. Detta är förvaltningens uppgift. Men då gäller det att kommunalrådet har en sådan ställning att hen kan styra förvaltningen i rätt riktning. Lagstiftningen och andra regler ger kommunalrådet få sådana styrningsinstrument. Här gäller det att ha goda relationer med centrala aktörer i förvaltningen, att dessa är uppknutna i kommunalrådets nätverk. Risken är annars att genomförandet helt uteblir, blir taffligt gjort eller till och med motarbetas. En framgångsrik politisk ledare kan förmå förvaltningen att genomföra de politiska besluten.

Framgångsrikt politiskt ledarskap

Ett politiskt ledarskap är framgångsrikt när ledaren (KSO):

• Vinner val
• Lyckas samla fullmäktiges majoritet för egna förslag
• Lyckas hålla samman sitt eget parti
• Kan förmå förvaltningen att verkställa politiska beslut

För att vara framgångsrik måste KSO:

• Bygga upp ett nätverk av viktiga aktörer som är lojala med ledaren

Strukturella förutsättningar för ett framgångsrikt ledarskap är bland annat:

• Att ledaren och hens parti inte är allt för beroende av någon eller några externa aktörer
• Att man lyckas samla en styrande koalition som inte har en alltför liten mandatmässig marginal till oppositionen
• Att väljarna är så pass trögrörliga att de inte byter partisympatier alltför ofta och alltför ofta
• Att man verkar i en befolkningsmässigt och ekonomiskt expansiv kommun

Referenser

Bäck, Henry 2005 ”Borgmästarens makt” Kommunal Ekonomi och Politik Vol 9 Nr 1 pp 7-36 

Bäck Henry, Hubert Heinelt & Annick Magnier (red) 2006 The European Mayor. Political Leaders in the Changing Context of Local Democracy Wiesbaden: VS Verlag für Sozialwissenschaften 

Hadenius Axel 1979 ”Politiska aktörers preferenser” Statsvetenskaplig Tidskrift Vol 82 Nr 3 

Sjöblom Gunnar 1968 Party Strategies in a Multiparty System Lund: Studentlitteratur 

Wrenne Petter 1998 I skuggan av ett kommunalråd eller Hur ett kommunalråd själv kan hamna i skuggan Göteborg: Centrum för forskning om offentlig sektor

Anmärkning

Maktdifferentialen beräknas som skillnaden mellan KSO:s självupplevda makt och medelvärdet av sju kommuninterna aktörer/aktörskategoriers uppskattade makt. Alla dessa mått är mätta på en skala 0-4. Maktdifferentialen varierar från -4, där KSO är maktlös och övriga aktörer mycket mäktiga, till +4 där KSO är mycket mäktig och övriga aktörer maktlösa.

 

Kommunala och statliga myndigheter är inte marknadsmånglare

Arboga kommun har omarbetat sitt stadsvapen från 1300-talet. Örnen och stjärnorna är för detaljerade för att passa för publicering på nätet. Vi hör på P4 Västmanland att Skinnskattebergs kommun har satt igång ett arbete för att finna kommunens identitet. Det här handlar om varumärken och vad som kommit att kallas ”platsmarknadsföring”. Varumärken och marknadsföring kopplas till kommersiella företag med syfte att sälja så mycket som möjligt. Är kommuner och andra delar av det allmänna sådana företag?

En kommun som organisation har uppgifter som kan kopplas samman med viktiga värden. Kommunen ska förse sina invånare med god service så effektivt som möjligt. Kommunen är också en demokratisk organisation som styrs av medlemmarna. Inte minst är rättsstatlighet ett viktigt värde: att fatta beslut enligt lagarna. Effektivitet, demokrati och rättsstatlighet är värden som borde förmedlas.

Den stackars tjänsteman som radion intervjuade i Skinnskatteberg om identitetsprojektet, som någon beordrat tryckte på det gemensamma: ”Det handlar om att skapa den gemensamma känslan av vad som är Skinnskattebergs själ.” I förundran frågar jag mig vad som kan vara den gemensamma känslan mellan en arbetslös ungdom eller en flyktingkvinna i Riddarhyttan och en miljardär i Färna.

I mitt tidigare liv var jag anställd vid Göteborgs Universitet. Jag minns hur ”Rådet för identitets- och imagefrågor” skulle förnya universitetets sigill med en av hällristningarna i Tanumshede inspirerad bild och texten ”Universitas Regia Gothoborgensis”. Efter pengarullning framföddes bokstäverna GU, snett framåtlutande för att beteckna fart och fläkt. Det blev uppror. Alltför företagslikt menade många. Man fick backa till en typografisk förenkling och att ”Regia” (alltså kungliga) ströks. Dyrt blev det i varje fall.

Ett annat sätt att profilera sig är slogans. Skinnskatteberg är som ett minne av körstämmornas tid ”Kulturriket i Bergslagen”. Fagerstas ”Här får du livstid” var påhittat av det numera avflyttade kommunalrådet själv. Säters ”Galen i Säter” utmanade gränserna för vad man skoja om. Surahammars obegripliga ”Din bit av det sura äpplet” är numera avpolletterat. En av de få slogans som är bokstavligt sann är Enköpings ”Sveriges närmaste stad.” Sant, åtminstone, när det står på en skylt vid infarten.

Det kan tyckas gammaldags att kommunens identitet bestäms av värdena demokrati, rättsstatlighet och effektivitet, och att ett universitet inte är en resebyrå eller ett flygbolag. Men jag erinrar mig då hur kommunistledaren i Stockholm under 60- och 70-talen Knut Olsson var emot nedläggningen av spårvägen 1967: ”Bättre vara reaktionär i smått än i stort.” Olssons karriär sägs ha avslutats med att han blev påkommen med att ha stulit en krabba i en fiskbutik. Men det är en annan historia.

Glöm aldrig Arboga-gate

Hade åsikter
om Arboga

Idag väljer Centerpartiet ny partiledare. Om allt går som planerat blir det riksdagsmannen Muharrem Demirok, tidigare kommunalråd i Linköping. För drygt tio år sen utlöste samme Muharrem Demirok en konflikt mellan Linköping och Arboga, som fick namnet Arboga-gate.

På sociala medier skrev Muharrem (numera mer känd som ”Murre”): "Ett av Centerpartiets tydligaste vallöften i Linköping var att få mer tänk av Barcelona och mindre av Arboga. Tycker vi lyckats bra."

Murre menade att han flera gånger passerat Arboga, men aldrig stannat i staden. Vittne uppger emellertid att Murre en gång käkat en pizza i Arboga.

Tillfrågad av tidningen Östgöta-Correspondenten gick Arbogas dåvarande socialdemokratiska kommunalråd Olle Ytterberg bananas:

Det var det dummaste jag hört. Vi är 13 400 stolta Arbogabor och en framgångsrik kommun. Han ska vara jävligt försiktig med vad han säger. Han använder Arboga som ett kränkande, som någonting man inte vill vara.

Ja, om man ringer till mig och framför den här typen av nyheter när jag är på dåligt humör, trött och hungrig då kan man få så här spännande media.

För att understryka allvaret lär Ytterberg till och med ha svurit.

I den efterföljande debatten anfördes till Arbogas fördel att ”Jag har blivit rånad i Barcelona, men aldrig i Arboga.” Och så har ju Arboga ölet förstås. Det som kommer efter.

Koalitionskarusell på övertid

Försöken att bilda en styrande koalition i Skinnskattebergs kommun går nu på övertid. Det har nog föranlett en viss trötthet i läsekretsen. Antalet besökare har gått ned något sedan i december. Däremot är det fortfarande så, att hälften av inläggen på januari månads topplista har direkt anknytning till koalitionskarusellen (inläggen nummer 1, 3, 6, 7, 9). Kulmen utgörs av ett inlägg från den 18 december, alltså dagen innan det hela helt sprack i kommunfullmäktige. Medborgare som ville veta vad som skulle hända hänvisades då på sociala medier att direkt kontakta den lokala SD-Führern för att få besked. Enligt det beslut som då fattades sköts avgörandet upp till nästa fullmäktige, som enligt schemat äger rum den 6 mars. Så man kan förmoda att karusellen drar igång igen inför detta möte. Då har det gått ett halvt år innan en politisk ledning av kommunen kunnat tillsättas. Man får väl trösta sig med att grevarna von Hermansson på Färna i alla fall hänger med också på januaris topplista.

Antal besökare var i januari 351 (411 i december). Av dessa var 192 (196) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,19 (1,31) och genomsnittlig tid per besök var 24 (55) sekunder. Flest besökare kom från Sverige, USA, Tyskland, Danmark och Nederländerna. Ströbesökare dök upp från Bosnien-Hercegovina, Frankrike, Luxemburg, Norge, Storbritannien och Österrike.

De tio mest visade inläggen i januari:

 

1	Maila SD-ledaren för beslutsunderlag i Skinnskatteberg (1:a)
2	V och M i kommunstyren: "Stabilitet, kraftfullt beslutsfattande och pragmatism” (ny)
3	"Hur ska det gå i Skinnskatteberg?" "Det går nog bra!" (ny)
4	Vem beslöt om lönetillägg till Skinnsbergs kommunchef? (ny)
5	Högerpopulismen i spänningsfältet mellan ondska och dumhet (ny)
6	Fullmäktige i Skinnsberg: Gabriel nere för räkning (4:a)
7	Koalitionskarusellen snurrar allt fortare (ny)
8	Vindkraftmotståndare kärnkraftshögerns marktrupper (ny)
9	SD i Skinnskatteberg snuvade på konfekten igen (1:a)
10	Strövtåg: De galna grevarna (9:a)