S eller inte? Heter det Karlstad Universitet eller Karlstads Universitet?

Nu har språkpolisen i åratal gått och retat upp sig till vansinne på de röster i radio, tv och andra sammanhang som tror att det heter ”Karlstad Universitet” eller ”Båstad kommun”. Nu ska vi en gång för alla klara upp det här med genitiv av ortsnamn.

Det normala i svenskan är att ortsnamn, liksom de flesta andra namn och substantiv får ändelsen –s i genitiv. Ett viktigt undantag gäller ortsnamn som slutar på en vokal och ingår i vad som kallas ”ett fast uttryck” eller ”en fast förbindelse”. Ett fast uttryck är ett uttryck som så att säga blir ett namn i sig. Exempel som nämns är t ex ”Solna tingsrätt”, ”Malmö hamn”, ”Uppsala kommun”, ”Uppsala domkyrka”, ”Skara stift” och ”Vasa nation”.

I dessa utryck blir det inte något –s i genitiv. Som synes av exemplen handlar det ofta om något slags institutioner. I andra sammanhang som inte bildar ”fasta uttryck” ska det vara –s som vanligt: T ex ”Malmös trafik” eller ”Uppsalas invånare”.

Två riktigt luriga undantag från undantagsregeln är Kalmar och Falun. I äldre språkbruk hette det Kalmare och Falu. Därför ska fasta uttryck med dessa ortsnamn behandlas som om de slutade på vokal: ”Kalmar län” och ”Falu koppargruva” (för att inte tala om falukorv) kan vara exempel.

För det mesta klarar språkanvändarna av det här. Jag testade med fasta uttryck med ”kommun” för 133 svenska kommuner (inklusive Kalmar och Falun) som slutar på vokal. Sökningar på Google visade att det i genomsnitt blev fel (d v s med s på slutet) i ynka 0,3 procent av träffarna. De tio kommuner där det oftast blev fel var:

Falun	4,5 procent
Sjöbo	3,4 procent
Eksjö	2,9 procent
Kalmar	1,7 procent
Nora	1,2 procent
Vilhelmina	1,2 procent
Upplands Väsby	0,9 procent
Älvkarleby	0,8 procent
Åre	0,8 procent
Vimmerby	0,8 procent

Att Falun och Kalmar kommer med på listan över de namn som det relativt ofta blir fel på är kanske inte så konstigt, men vad som föranleder de åtta andra att hamna på listan är höljt i dunkel.

Värre är det då med de ortsnamn som slutar på en konsonant, och som alltså ska ha ett genitiv-s (utom förstås de namn som slutar på s eller x, som så att säga aldrig kan bli fel). De vanligaste slutleden i svenska ”konsonantkommuners” namn är berg, holm, köping, stad, hamn, borg, ryd, sund, torp och vik. Jag gjorde samma sökning som förut på dessa slutled (t ex ”–hamn kommun” respektive ”-hamns kommun”). I genomsnitt för de tio slutleden blev det fel (alltså inget –s) i 19 procent och inte i något fall var felprocenten under tre. Sämst resultat blev det för –stad, -hamn och –ryd.

Allra värst var det med –stad. Härförleden såg jag för att ta ett exempel SVT:s uppdrag granskning som handlade om en korruptionsskandal i Karlstads kommun. Titt som tätt visades dokument eller skyltar på byggnader med det rätta ”Karlstads kommun”. Icke desto mindre sa reportern konsekvent, även i intervjuer med kommunföreträdare ”Karlstad kommun”.

Det finns åtta kommuner som slutar på –stad. I genomsnitt blir det fel i inemot var femte träff (18,5 procent), d v s man skriver –stad istället för –stads:

Halmstad       34,6 procent

Karlstad         28,5 procent

Ystad             27,2 procent

Båstad           16,0 procent

Kristianstad   15,8 procent

Strömstad      14,3 procent

Mariestad        8,7 procent

Filipstad          5,4 procent

Riktigt illa är det i Halmstad, Karlstad och Ystad där –s felaktigt saknas i omkring en tredjedel av fallen. Bäst klarar sig Filipstad. Möjligen vore det korrekt om man inte uttalar d:et i stad, men då blir det närmast dialektalt. Det skulle kunna heta ”Kallsta universitet” om man talar värmländska men annars ska det tamejfan vara ”Karlstads universitet”

Dixi.