Borgerligt försök blåsa liv i politiska krisen i Skinnskatteberg

 

Från oktober förra året till juni i år plågades Skinnskatteberg av en uppslitande konflikt som drevs av de borgerliga (Liberalerna och Centern) tillsammans med fascisterna (Sverigedemokraterna och Moderaterna) för att avsätta det socialdemokratiska minoritetsstyret. Det slutade med en total buklandning för oppositionen. Detta har de inte kunnat smälta. Nu gör de ett försök att blåsa liv i det gamla tjafset. ”Kommunanställda som vill vara anonyma” har kontaktat Radio Västmanland och beklagat sig över sossestyret: ”det kommer att vara fortsatt rörigt så länge den nuvarande politiska ledningen finns kvar.” Som megafon har P4 Västmanlands reporter Kristin Axinge Jaslin tjänstgjort. Hon är sedan länge känd för att ha en egensinnig tolkning av kravet på saklighet och opartiskhet (det som är bra för borgerligheten är sakligt och opartiskt).

För att ge en mer nyanserad bild av vad som varit publicerar jag här min krönika i Fagersta-Posten den 9 augusti. Ungefär samtidigt utsattes Strömfors kommun för en liknande attack. Läs mer om maktkampen i Strömfors här.

 

En giftig blandning av många fel

Skinnskattebergs kommun plågades under nära åtta månader av en uppslitande konflikt. Den relativt nya kommunchefen anklagade kommunalrådet för allehanda felgrepp, olagligheter och kränkningar.

Konflikten avslutades med att kommunchefen sa upp sig med en fallskärm på 1,4 miljoner. Men med flera utredningar och annat har det kostat minst det dubbla.

Dessutom kraschades kommunens förvaltning.

I media har det beskrivits som en konflikt mellan kommunalrådet och kommunchefen.

Det må så vara, men samtidigt har händelserna haft partipolitiska dimensioner. I Skinnskatteberg finns en historia av missgrepp och strukturella problem som förklarar hur man kunde hamna i kris.

Den första missen var den uppenbara felrekryteringen av kommunens högsta tjänsteman.

Man lyckades rekrytera en person som inte hade någon kunskap, erfarenhet av, eller läggning för det känsliga samspelet mellan politik och förvaltning i kommuner.

Den sammanhållna förvaltningsorganisation man valt öppnade sedan dörren för denna kommundirektör som inte begrep sig på samspelet, och som inte accepterade motsägare att själv styra hela organisationen.

Kort sagt var det raka rör för en auktoritär chef att ta över organisationen som vore det hens egen firma.

Ett tredje olyckligt förhållande var att kommunrevisionen, som måste vara oberoende, såväl partipolitiskt som i andra avseenden, höll sig med ett sakkunnigt biträde som utan att blinka gjorde sig ekonomiskt beroende av kommunchefen. Inte heller revisionens ordförande klarade av att hålla huvudet kallt.

Den här giftiga blandningen av fel kommunchef, fel organisation och kontrollorgan utan integritet satte igång krisen, och fick den accelerera.

Till detta kommer hur det politiska styret blev organiserat.

Ett minoritetsstyre tillsattes. Inga förutsättningar fanns för att detta skulle lyckas.

I praktiken var styret mandatmässigt helt beroende av oppositionspartiet Liberalerna.

Dessutom kunde oppositionen inte hålla fingrarna i styr utan sökte oavbrutet voteringssituationer där minoritetsstyret kunde utmanas och förnedras.

I förlängningen låg förstås hotet om ett majoritetsskifte. Oppositionen lierade sig med den olämpliga kommunchefen varigenom styrets möjligheter att göra sig av med hen effektivt spärrades.

Oppositionen och kommunchefen ingick ett slags symbios där den ene var den andres nyttiga idiot.

Dessa faktorer – en misslyckad chefsrekrytering, en organisation öppen för en maktambitiös chef, en revision utan integritet, ett impotent minoritetsstyre och en maktlysten opposition, skapade den orimliga situation som vi här har sett drabba lilla Skinnskatteberg.

Henry Bäck

Professor emeritus i offentlig förvaltning och Skinnskattebergare