Votering är begärd och skall verkställas

Grosshandlaren, skeppsredaren och brittiske vice konsuln Alban Thorburn tillika ordförande i Uddevalla velocipedsällskap fick 1904 patent på en hiskelig apparat som han kallade ”rösträkningstelegraf”. Varje ledamot har tillgång till en ja- och en nej-knapp. När en knapp trycks ned aktiveras en elektromagnet som puttar iväg en kula som ligger mellan två rännor åt endera en ja- eller nej-ränna. Med självfall trillar sedan dessa kulor ned i endera ja- eller nej-rummet i ett skåp med glasdörrar.

Thorburn avsåg att försöka sälja in sin apparat till riksdagen och författade under pseudonymen Archimedes Timoleon 1905 den lilla skriften ”Kan arbetet vid Riksdagens voteringar förenklas genom en Rösträkningstelegraf?”.  Riksdagen var emellertid kallsinnig. Inte förrän 1934 installerades en voteringsmaskin nu av LM Ericssons fabrikat.

Thorburns/Timoleons skrift innehåller förstås en stark argumentation för varan. Han talar sig varm för mekanisering och användande av hjälpmedel. Ett av hans illustrativa exempel är hur mycket lättare det är att dra ut en spik med hjälp av en tång än med bara fingrarna (hur Svarta Obelisken drog ut spikar tar han emellertid inte upp i skriften).

Skriften innehåller också en intressant översikt över hur voteringar gick till i olika parlament i Europa. Vanligast var den s k ”uppstignings- och kvarsittningsmetoden”. Metoden innebär att den som är emot ett förslag reser sig upp och den som röstar ja sitter kvar i sin bänk. I 14 av de 16 parlament som Thorburn redovisar gick det vanligen till på det här sättet. Metoden kunde vara lite otillförlitlig, därför fanns det på flera håll en möjlighet att vid osäkra resultat, eller om ett visst antal ledamöter krävde det ta till mer precisa metoder, som namnupprop, kulor, valsedlar eller den lite fantastiska metod som Thorburn kallar ”Hammelsprung”. För den som inte är fullt ut bevandrad i terminologin kan tilläggas att en ”Hammel” är en kastrerad bagge.

Hammelsprung i förbundsdagen

Hammelsprung tillämpades (och tillämpas fortfarande)  i det brittiska underhuset och går till så att de som röstar ja går ut från kammaren genom dörren till höger medan de som röstar nek går ut till vänster. Utanför respektive dörr finns en separat lobby.

Smeknamnet ”Hammelsprung” förklarar Thorburn:

När en votering skall ske i underhuset … eller såsom det heter ”A division is coming on”, tillgår det på följande sätt, hvilket då detsamma tjenat till förebild för det i tyska riksdagen ibland använda s.k. ”Hammelsprung” (emedan de värda farbröderna då få springa som en fårskock) …

En gång på 70-talet när jag gick forskarutbildningen i statskunskap gjorde hela seminariet en studieresa till Västtyskland. Bland de inrättningar vi besökte var förbundsdagen i Bonn. Till vår häpnad visade det sig att man där fortfarande tillämpade ”Hammelsprung”. Och faktiskt gör man det fortfarande i förbundsdagen i Berlin. Någon elektrisk maskin kan det inte bli frågan om i Tyskland.

Såhär beskriver tyska Wikipedia motståndet:

Ein elektronishes Zählverfahren, wie es xum Beispiel in Russland, Italien, Frankreich oder der Schweiz Verwendung findet, jst nach kurzen Testphase im Deutschen Bundestag bisher mit der Begründung von Manpiulationsmöglichkeiten abgelehnt worden.

Risken för ohederlig manipulation kom tydligt fram när vi på 70-talet undrade varför man inte hade en voteringsmaskin:

—     Då skulle de ju kunna trycka på grannens knappar om han eller hon inte var närvarande vid omröstningen.

Någon av de svenska doktoranderna invände att man kanske kunde ha något slags anordning som larmar om någon sitter obältad på sin stol. Men det skulle inte gå heller: "De kan ju lägga portföljen på grannens stol."

Så, i förbundsdagen springs det fortfarande som en fårskock.

Så också i det brittiska underhuset. Under den aktuella brexit-striden har vi allt som oftast underhållits av scener från debatter och omröstningar i underhuset. Här en video som visar en del av omröstningsförfarandet:

En generell möjlighet för kommunerna att använda voteringsapparat fördes in i 1977 års kommunallag där det stadgas i 2:22 andra stycket att ”Vid öppen omröstning får omröstningsapparat användas”. Numera har även många kommuner, både små och stora, voteringsmaskiner att användas i kommunfullmäktige.

I min egen kommun, Skinnskatteberg, håller man dock fast vid den gamla metoden med namnupprop. I valärenden, som enligt lagen ska ske med slutna sedlar, används som valurna en likadan plastbehållare som vi har här hemma som tvättrunk. Något Hammelsprung förekommer inte vid omröstningsförfaranden eller eljest (åtminstone inte i bokstavlig mening).

Rubriken

Är hämtad från Svante Foersters dikt ”I detta land kamrat” första gången publicerad 1976 där en strof lyder:

Grey is beautiful och
det finns faktiskt en skönhet i Svenska
Kommunalarbetareförbundet.
Grey is beautiful även i språket, ty det är på det grå språket  som demokratins grundlag blivit formulerad:
“Votering är begärd
och skall verkställas.
”Och fråga oss sedan
vad som är vackrare än “du gamla du fria”.
Svaret är grått.