Reflektioner om EU-migranter, funktionshindrade och nysvenskar

Några ord som blivit i ropet i den svenska offentligheten är ”EU-migrant”, ”nya svenskar” eller till och med ”nysvenskar” och ”funktionshindrade”. Vad betyder dessa ord? Man skulle kanske vänta sig att ”EU-migrant” skulle betyda invandrare från ett annat EU-land, eller kanske mer allmänt en person som flyttar inom EU. Men så är inte alls fallet. Med ”EU-migranter” menar man ”romer” eller kanske mer specifikt ”romska tiggare” eller till och med ”romska tiggare från Rumänien”.

Det här är lite problematiskt. Om man inte är inne i sammanhanget skulle man kunna tro att ordet avser flyttare inom EU. Det blir då väldigt svårt att förstå till exempel debattinlägg eller nyhetsrapporter som handlar om svårigheter som romska tiggare har i Sverige eller problem som någon tycker uppstår på grund av förekomsten av romska tiggare.

På samma sätt har ”funktionshindrad” kommit att bli en synonym för det som förr kallades ”utvecklingsstörd”. Här är ett par exempel: ”Glada Hudik är ett etablerat teatergäng med människor med funktionsnedsättningar i Hudiksvall” (SR Blekinge); ”Dansbandet PopNix står på scen i Kulturhuset Svanen vid lördagens dans för funktionshindrade” (Dalarnas Tidning). Den som inte har följt med i den språkliga förändringen skulle kunna tro att teatergruppen eller danstillställningen är för t ex synskadade, döva, rullstolsbundna o s v.

Nysvenska rörelsen var efter kriget en nyfascistisk rörelse. Att kalla invandrare för ”nysvenskar” framstår med denna bakgrund som minst sagt märkligt.

En förklaring till förändringarna kan vara att det i alla tre exemplen handlar om svaga eller underordnade grupper eller kategorier i samhället. Underordningen innebär att de ord som används för att beteckna gruppen/kategorin med tiden får en nedsättande innebörd. Att då hitta på nya ord för att beteckna en företeelse kan vara ett sätt att signalera att man inte accepterar det nedsättande. Problemet är att de nyuppfunna orden så småningom genomskådas och får samma nedsättande innebörd, och då får man ta nya tag och uppfinna något nytt:

Zigenare à Romer à EU-migranter

Idiot à Sinnesslö à Utvecklingsstörd à Förståndshandikappad à Funktionshindrad

Utlänning à Invandrare à Personer med utländsk bakgrund à Nysvensk

Ett uppenbart problem med flera av dessa nyord är att de blir mer diffusa. Redan i övergången från ”zigenare” till ”romer” kom olika grupper som inte tidigare räknats som ”zigenare” att nu betecknas som ”romer”. Det gällde t ex ”tattare” eller ”resande”. Ännu bredare blir referensen till ”EU-migranter”. Samma problem finns med ”funktionshindrade”. Med ”utlänningarna” som blev ”nysvenskar” är det lite annorlunda. Här byter ett ord innebörd. Från att referera till nyfascister kommer ”nysvensk” att referera till dem som de gamla nysvenskarna ogillade.

Det blir som med ”kylslagen”. När jag var barn betydde ”kylslagen” något som var ”ljummet”. ”Vill du ha kylslagen mjölk?” betydde ”Vill du ha ljummen mjölk?”. Numera tycks ”kylslagen betyda ”kall”. Ett annat sätt att hantera de nedsättande orden är att den grupp orden refererar till själva börjar erövra ordet och försöka skänka det en positiv innebörd. Så är det med ”bög” som beteckning på homosexuella män. Och ungdomar i den s k ”förorten” har försökt återerövra och omladda ord som ”blatte” eller ”svartskalle”.

En viss hjälp i förståelsen av de här fenomenen i språket kan man ha av begreppet ”den semiotiska triangeln”.

I språket finns termer eller ord. Dessa motsvaras av begrepp i tankens värld och av referenter i verkligheten. När någon säger ”katt” vet vi vad som avses och vi vet vilka företeelser i verkligheten som räknas som katter. Om den som säger ”katt” också avser att referera till hundar och hästar blir det svårt att kommunicera. Om någon bestämmer sig för att för katter använda termen ”djur” kan det också bli kommunikationssvårigheter. Om en person pekar på en häst och säger att det är ett djur kunde den som ändrat språket påstå att det minsann inte är ett djur. Djur är ju mycket mindre och säger mjau. Kanske är det vad som inträffar med ”EU-migranter” och ”funktionshindrade”.

Slutligen kan det vara värt att påminna om George Orwells ”nyspråk”. I romanen ”1984” avses med nyspråk ett språk som utvecklas i syfte att begränsa människornas tankeutrymme. Om man tar bort ord ur språket blir det svårt att tänka om det som ordet refererade till. Om orden får diffusa referenter blir det tankeoreda.

Jag erinrar mig den intervju jag en gång för sådär 30 år sen gjorde med en som sedermera blev superkonsult. Han var då som han själv sa i ”demokratiköret”. Och det var svårt. Som ”demokrati” räknades t ex att en kommun omorganiserade hela sin förvaltning. Men också ett fenomen som att hyresgästerna i ett hyreshus själva skötte trappstädningen. Det är klart att det då inte blir lätt att tänka om ”demokrati”.

I engelska förekommer begreppet ”doublespeak” med innebörden av ett språk som medvetet fördunklar, döljer, stör eller vänder på ordens innebörd (begrepp). Doublespeak kan innebära försköningar (lokalvårdare istället för städerska), införande av tve- eller mångtydighet (EU-migrant, funktionshindrad) eller omvänd innebörd (nysvensk, kylslagen, hos Orwell var det fredsministeriet som förde krig).

Håhåjaja. Kanske bäst att hålla truten. Eller sluta tänka.

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.