Idag upptäcker vi Trummelsbergs bruk

Bruket anlades 1622 av bergsmannen Olof Trummel och var i drift till 1907. Här fanns hytta och stångjärnshammare. Redan från början måste det ha varit en logistisk utmaning. Malmen kom från Norbergs bergslag och skeppades över Åmänningen 5 kilometer bort. Därifrån skulle malmen fraktas upp på berget. Mot slutet av 1800-talet byggdes en hästdragen järnväg från hamnen i Västansjö till Trummelsberg. De färdiga produkterna skeppades med pråm över sjöarna Stora och Lilla Kedjen och Norrsjön till Färna halvannan mil söderut. Än i denna dag ligger ruinerna efter Trummelsbergs bruk svåråtkomligt mitt i skogen. Vi valde vägen västerifrån från Stjärnvik vid länsväg 250. Det är omkring en halvmil nätt och jämnt farbar grusväg. Vägen ned till Åmänningen österut och route 66 är ungefär lika lång men i något bättre skick.

Mest spektakulärt av lämningarna är 50 väldiga slaggstenspelare som en gång bar upp brukets kolhus. Vid vårt besök pågick restaureringsarbeten, som kanske något förtar det visuella intrycket, men som förstås är jätteviktiga för att bevara detta industriminne till eftervärlden.

Kolhusets pelare

Slaggtegel i kolhusets pelare

Medhavd lunch intogs på Bruksledens lägerplats nere vid sjön. På vägen dit får man uppleva naturscenerier som är så vackra att man kan grina.

Avslutningsvis, väl åter i den relativa civilisationen, blev det fika i Wirsbo konsthall där det samtidigt pågick vernissage av en akvarellutställning. Så hade till slut både kropp och själ fått sitt.

Fiket i Wirsbo konsthall

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.