Badhusteoremet

Kolsva

Det är en badhusboom i kommunerna. Många kommuner bygger eller planerar att bygga nytt. Prisnivån är ofta hög. Det kan handla om hundratals miljoner kronor. Dagens badhusboom avspeglar en tidigare – under 60- och 70-talen, då de flesta badhus och simhallar i Sverige är byggda. Efter 50 år börjar armeringen i betongen rosta och det uppstår dyrbara renoveringsbehov. Många väljer då att stänga de gamla badhusen och börjar planera för dyra nybyggen. Den väldiga utbyggnaden på 60-

och 70-talen sammanfaller på ett märkvärdigt sätt med de stora kommunsammanslagningar då

antalet kommuner minskade från drygt 1000 till strax under dagens 290. Kan det vara så att

nedläggningshotade kommuner raskt bestämde sig för att tömma kommunkassan genom att bygga en simhall? Idag slår denna 60- och 70-talens generositet med skattepengar ekonomisk bakut.

Några kommuner kan illustrera: 1967 slogs Skellefteå landskommun samt kommunerna

Bureå, Byske och Jörn ihop med Skellefteå stad. 1971 fullbordades verket genom att Burträsks och Lövångers kommuner införlivades. Av totalt sju inblandade kommuner finns det simhallar i alla utom i Bureå f d landskommun.

Skellefteå kommun har 72 000 invånare. Det finns 0,97 simhallar per 10 000 invånare i kommunen.

Kolbäck

Medelvärdet för 17 kommuner med 60 000 – 90 000 invånare är bara 0,26 badhus per 10 000 invånare. Av 13 kommuner som bildade Gotlands kommun har fyra badhus. Av sex kommuner som slagits samman till Umeå kommun har fyra badhus. Så där kan man fortsätta uppräkningen.

I Västmanlands län finns sådana här kommunsammanslagningsbadhus i Kolsva (numera Köpings kommun), Kolbäck (Hallstahammars kommun) och i Tillberga (Västerås kommun). Badhustätheten i dessa tre kommuner är 0,78 badhus per 10 000 invånare. I de övriga sju kommunerna i länet är motsvarande siffra 0,59 badhus per 10 000 invånare.

Men det finns variationer. Inte alla nedlagda kommuner har en simhall. Av 241 sammanslagna kommuner har de nedlagda kranskommunerna runt centralorten bidragit med en eller flera simhallar i 71 kommuner. Efter de stora kommunsammanslagningarna har ett antal kommuner delats och gamla tidigare nedlagda kommuner återuppstått. I dessa nybildade kommuner är badhusfrekvensen hög. Av de återuppståndna kommunerna har 63 procent en simhall och servicenivån är hög – 1,10 badhus per 10 000 invånare.

Ett antal kommuner berördes aldrig av 60- och 70-talens sammanslagningar. Om hypotesen om de

Tillberga

nedläggningshotade kommunernas spendersamhet är riktig borde badhustätheten vara lägre i dessa än i de sammanslagna kommunerna. Detta visar sig stämma. I figuren nedan särredovisas badhustätheten i de sammanslagna kommunerna (den blå kurvan) med de redan färdigbildade (den röda kurvan) i tre storleksklasser: Upp till 11 000 invånare, 11 000 – 26 000 och 26 000 eller större. I samtliga storleksklasser ligger den blå kurvan över den röda. Där har man alltså i enlighet med vad som förutsägs av hypotesen en större badhustäthet. De efter reformen nybildade kommunerna har räknats samman med de sammanslagna eftersom också de blev nedlagda i samband med kommunreformen.

Badhusdensitet (antal badhus per 10 000 invånare) i kommuner som lagts ned vid kommunblocksreformen (sammanslagna) respektive kommuner som ej berördes av reformen (färdigbildade). Tre kommunstorleksklasser.

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.