Skinnskattebergs
kommun är en av de bergslagskommuner där den socialdemokratiska monoliten har
rämnat. I ett tidigare inlägg har vi kunnat konstatera att det också är en av
de kommuner där monolitens krackelering har lett till mest parlamentarisk turbulens.
Efter valet 2014 har kommunen kommit att styras av en allians mellan
Folkpartiet och Sverigedemokraterna. Denna förbryllande och för många rent
stötande politiska omfamning ska här granskas med utgångspunkt i valresultaten.
Socialdemokraternas resultat i kommunalvalen sedan 1970 har
kraschat fyra gånger. Varje sådan krasch har varit något större än den
föregående. Den första kraschen kom i valet 1976 när de socialdemokratiska
rösterna minskade med 9,4 procentenheter. I mellantiden till nästa störtdykning
1991 skedde det en viss återhämtning med sammanlagt 7,8 procentenheter. Inför
valet 1991 var man alltså nästan uppe i samma nivå som före 1976 års stora
nederlag. Men nu försvann 9,7 procentenheter. Återhämtningen i valet 1994 blev
bara 6 procent innan den var dags för nästa stora tillbakagång.
I valet 1998 förlorade man rekordstora 11,3 procentenheter.
Bara 4 procentenheter återhämtades 2002 och 2006 var det dags igen med 12,8
procentenheters förlust. Valen 2010 och 2014 har inte inneburit någon återhämtning.
Sammanlagt 0,2 procent har försvunnit.
 |
| Figur 1. Socialdemokraterna i Skinnskatteberg. Förändring av kommunalvalsresultat från föregående val (procentenheter) |
Man skulle kunna sammanfatta denna utveckling så att de fyra
katastrofvalen 1976, 1991, 1998 och 2006 kommit allt tätare och förlusterna har
ökat allt eftersom. Återhämtningarna mellan katastrofvalen har blivit allt
mindre, från nästan hela 1976 års tapp till kraschen 1991 till en dryg
tredjedel av 1998 års förlust till 2006 års nederlagsval. Än så länge ser det
ut som om det efter valet 2006 har blivit en stabilisering på den lägre nivån
kring 37 – 38 procent. Är raset från det tidiga 70-talets 63 – 64 procent
fullbordat? Och vad har hänt däremellan?
I valet 1976 fick ett lokalt parti ”Demokraterna i
Skinnskatteberg” mandat i fullmäktige. Det lokala partiet tog i 1976 års val 10,6
procent av rösterna, alltså något mer än vad Socialdemokraterna förlorade i
samma val. I de följande två valen fick Demokraterna 9,3 procent (1979) och 8,1
procent (1982). I valet 1985 var Demokraterna utraderade.
Valförlusterna 1991 och 1998 var i mycket kopplade till
rikstrenden, även om det var tydligt att det lokala genomslaget var större. Den
lokala förlusten 1991 var 1,7 gånger större än förlusten på riksnivå och 1998
års lokala nedgång i Skinnskatteberg var 1,3 gånger större än i riksdagsvalet.
Valförlusten 2006 blev dock hela 2,7 gånger så stor som i riksdagsvalet i hela
landet. Det är tydligt att det hände något specifikt lokalt i 2006 års val. Det
som hände var att det blåstes nytt liv i det för 20 år sedan avsomnade lokalpartiet.
Det nya lokala partiet ”Skinnskattebergsdemokraterna” erövrade hela 13,7
procent av rösterna. Det kan jämföras med Socialdemokraternas nedgång med 12,8
procentenheter. Den rimliga tolkningen är att de väljare som lämnade
Socialdemokraterna i 2006 års val gick till Skinnskattebergsdemokraterna.
 |
| Figur 2. Kommunalvalsresultat i Skinnskatteberg 1998 - 2014 |
Luften gick ur Skinnskattebergsdemokraterna i valet 2010.
Från 13,7 procent av rösterna rasade det till 1,5 procent. Det försvann 12,2
procentenheter för det lokala partiet. Lustigt nog nästan på pricken vad
Socialdemokraterna hade förlorat till Skinnskatetbergsdemokraterna i valet
innan (12,8 procent). Men det blev ingen återgång till Socialdemokraterna.
Istället rusade Folkpartiet som ökade med hela 19,6 procentenheter. Det var
inte bara det lokala Skinnskattebergsdemokraterna som svaldes av Folkpartiet.
Övriga borgerliga partier minskade – Moderaterna med 3,5 procentenheter, Centern
med 4,6 och Kristdemokraterna med 1 procentenhet. Summan av
Skinnskattebergsdemokraternas och de borgerliga småpartiernas förluster blir
21,3 procentenheter. Det ligger nära till hands att förmoda att huvuddelen av
dessa väljare gick till Folkpartiet.
Bakom Folkpartiets succé låg utvecklingen under föregående
mandatperiod. Efter valet 2006 hade de tre rödgröna partierna tillsammans 49,8
procent av väljarna bakom sig. Med tanke på Skinnskattebergsdemokraternas
bakgrund som samlingspunkt för missnöjda Socialdemokrater borde väl också deras
väljare räknas till politikens vänstersida som då samlade 63,5 procent. Men
samtidigt var det ju inte att tänka på att Socialdemokrater och utbrytarpartiet
Skinnskattebergsdemokraterna skulle kunna regera tillsammans. Resultatet blev
till mångas häpnad att det lokala partiet slog sig samman med de borgerliga.
Den nya koalitionen hade bara 48,5 procent av väljarna bakom sig men majoritet
i kommunfullmäktige: 16 mandat mot 15 för Socialdemokraterna och
Vänsterpartiet.
Folkpartiet ryckte med sin populistiska företrädare Carina Sándor åt sig ledningen i den
nya koalitionen. Den höll emellertid bara en kort tid. I budgetarbetet inför
2009 bytte Skinnskattebergsdemokraterna sida och enades med Socialdemokraterna
och Vänstern om en skattehöjning. Den nya konstellationen formerade sig som ny
majoritetskoalition och Sándor avsattes. Stämningen var upphetsad. Sándors
anhängare talade om diktatur och statskupp. Genom att överklaga till Länsrätten
försökte hon hålla sig kvar vid makten trots att en ny majoritet hade bildats.
Till många häpnad gjorde domstolen den tolkningen att majoritetsförhållandena i
fullmäktige inte hade ändrats: Alla partier hade ju samma antal mandat som
förut. Med denna rättstolkning gjordes det omöjligt att tillämpa möjligheten
att avsätta kommunstyrelsens ordförande på grund av ändrade
majoritetsförhållanden annat än efter ett val.
Lex Carina
Våren 2009 tvangs dock Sándor att avgå sedan hon insett det
omöjliga att styra mot en fientlig fullmäktigemajoritet. Den rättsliga
tolkningen upplevdes som så stötande från demokratisk synvinkel, att det
föranledde en ändring av kommunallagen. Denna lex Carina som gäller från 2013
stadgar i ett tillägg till 6 kapitlet 15 §:
”Om den politiska
majoriteten i fullmäktige har förändrats på ett sådant sätt att det parti som
nämndens ordförande företräder inte längre ingår i den politiska majoriteten,
får fullmäktige välja ett nytt presidium.”
Trots Skinnskattebergsdemokraternas kollaps behöll den nya
konstellationen makten i 2010 års val med 16 fullmäktigemandat mot de
borgerligas 15. I valet 2014 förlorade Miljöpartiet det ena av sina två mandat.
Istället ökade det rasistiska Sverigedemokraterna med ett mandat till två.
De tre rödgröna partierna samlade 49,5 procent av rösterna
och 15 mandat i fullmäktige. De tre borgerliga fullmäktigepartierna fick 47,3
procent och 14 mandat i fullmäktige. Det rasistiska SD hade 7,7 procent av
rösterna. Den situation som uppstod liknade situationen i riksdagen och i ett
stort antal andra kommuner. I riksdagen stabiliserades efter den s k
decemberöverenskommelsen doktrinen att den största av de båda minoriteterna
(rödgröna respektive borgerliga) skulle bilda regering. Samma lösning kom man
fram till i ungefär en tredjedel av de kommuner där SD intog en s k
vågmästarställning. I de övriga gjordes olika blocköverskridande koalitioner
för att blockera ut rasisterna.
Carina Sándor erbjöds båda dessa modeller, men valde
istället att gå samman med Sverigedemokraterna. Tillsammans fick de borgerliga
och SD majoritet i fullmäktige och Sándor kunder återta den kommunalrådsroll
som gått förlorad fem år tidigare. Att en folkpartist med partiets liberala och
antifascistiska tradition kan bilda samarbetskoalition med ett parti med rötter
i nazismen har för många framstått som förbryllande. Att överhuvudtaget ta med
SD i kommunstyret är unikt. Endast ett annat fall är känt i landet, men där var
det en moderat som sökte stöd hos SD.
Jag ska här föreslå en tänkbar förklaring till detta
oortodoxa handlande. Det är slående när vi betraktar diagrammet i figur 2 att
de drygt 12 procent av väljarna som försvann när Socialdemokratin splittrades
2006 aldrig har återvänt. De tre rödgröna partierna har i de tre valen 2006,
2010 och 2014 fått nästan exakt lika mänga röster: 49,8, 49,7 och 49,5 procent
i de tre valen. Samma stabilitet präglar förstås det andra blocket. Däremot har
sammansättningen av motståndarblocket ändrats mellan de tre valen. I valet 2006
var Skinnskattebergsdemokraterna, Folkpartiet, Centern och Moderaterna ungefär
likstora. I nästa val dominerade däremot Folkpartiet och i valet 2014 kom SD in
på scenen som näst största parti efter Folkpartiet i det borgerliga blocket.
Det går inte att avgöra från valresultaten hur
väljarströmmarna har gått. Men de båda blockens stabilitet är onekligen bestickande.
Det är inte otroligt att de väljare som försvann från Socialdemokraterna 2006
först gick till Skinnskattebergsdemokraterna och efter att detta parti
kollapsat till Folkpartiet 2010 och till stor del vidare till Sverigedemokraterna
2014.
En tredjedel av Fp:s
kommunala väljare är sverigedemokrater
Valresultatet i kommunalvalen 2006 – 2014 skiljer sig ganska
mycket från hur samma väljare har betett sig i de samtidiga riksdagsvalen. Av
Folkpartiets kommunalvalssuccé med nästan 30 procent syns inte mycket i
riksdagsvalet. Bara 5,1 procent av kommunens väljare valde Folkpartiet i
riksdagsvalet. För Sverigedemokraterna är det tvärtom: 18,2 procent i
riksdagsvalet men bara 7,7 procent i kommunalvalet.
Inte heller här kan man med säkerhet avgöra hur
väljarströmmarna mellan de båda valen har gått. Men vi kan se vad resultatet
blir av ett plausibelt antagande. Låt oss anta att för varje parti gäller att
de väljare som röstat på partiet i båda valen motsvarar det minsta av röstetalen
i riksdags- respektive kommunalvalet.
Med ett sådant antagande har 38,6 av Skinnskattebergs
väljare röstat på Socialdemokraterna i båda valen. Motsvarande för övriga
partier är 7,7 för Sverigedemokraterna, 6,4 för Vänsterpartiet, 6,1 för
Centern, 5,3 för Moderaterna, 5,1 för Folkpartiet, 3 för Miljöpartiet och 1
procent för Kristdemokraterna.
Miljöpartiet, Vänstern och Folkpartiet har fått fler röster
i kommunalvalet än i riksdagsvalet. Nästa antagande är att när det gäller de
borgerliga (Centern, Moderaterna, Kristdemokraterna) och Sverigedemokraterna
har de som röstat på respektive parti bara i riksdagsvalet valt Folkpartiet i
kommunalvalet. Om man lägger ihop dessa förmodade väljarströmmar med de drygt
fem procent som valt Folkpartiet i båda valen får vi 24,1 procent. Man kan anta
att resterande 5,8 procentenheter kommer från Socialdemokratiska
riksdagsväljare.
 |
| Figur 3. Skattning av röstande på Folkpartiet i kommunalvalet 2014 fördelade efter röstning i riksdagsvalet
Med dessa rimliga antaganden kan man fördela Folkpartiets
succéartade kommunalvalsresultat efter hur dessa väljare röstat i
riksdagsvalet. Fördelningen återges i Figur 3. Det framgår att det följer av de
gjorda antagandena att mer än en tredjedel av Carina Sándors väljare har valt
Sverigedemokraterna i riksdagsvalet. Något mindre än en tredjedel har
föredragit Moderaterna i riksdagsvalet. Bara en sjättedel är folkpartister.
Två tredjedelar av Sándors väljare skulle alltså vara
sverigedemokrater och moderater. Mer än hälften av dessa har tyckt att deras
åsikter i riksdagen bäst företräds av sådana som Jimmie Åkesson och Björn
Söder, men att deras åsikter i kommunen bäst företräds av Carina Sándor.
De rödgröna partierna har markerat starkt mot det rasistiska
och nynazistiska SD. Ett motsvarande agerande från Sándors sida skulle innebära
att hon tar avstånd från agerandet hos en tredjedel av sina egna väljare. Den
här överlappningen av väljarkårerna kan vara en del av förklaringen till den
oortodoxa, rent av stötande, alliansen mellan Folkpartiet och
Sverigedemokraterna i Skinnskattebergs kommunalpolitik.
Tidigare inlägg i serien ”Bergslagens
politiska ekologi”
Praeterea censeo
Fascistkramare
borde skämmas. Och avgå.
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar