Björklund, superpedagogen

Björklund

Sedan Jan Björklund tog över som skolminister har det stadigt gått utför med svensk skola. Det har varit kan man säga sju år av tilltagande reformhysteri med tre tutningar (”jag backar” eller ”min maskin arbetar för back") som signum. I en debattartikel i DN häromsistens skrev Gunnel Colnerud, pedagogikprofessor i Linköping ” Den nödvändiga tilliten mellan ­lärarna och samhället har ersatts av en ömsesidig misstro. Låt oss slippa fler ogenomtänkta reformer.”

Förutom att Björklunds främsta riktmärke är att det var bättre förr och att det gäller att backa skolan till hur den såg ut på 50-talet och dessförinnan, är det anmärkningsvärt hur han hela tiden lägger sig i lärarnas arbete med praktiska anvisningar om hur det ska undervisas. ”Mer katederundervisning” kräver han och nu senast förklarar han att hemläxor är viktiga och ger direktiv om hur lärarna ska arbeta med läxor.

Den här detaljstyrningen är alldeles unik i svensk politik och oroväckande. Vem skulle t ex vilja åka på en betongbro som konstruerats av infrastrukturministern? Och vem skulle vilja bli opererad av Göran Hägglund? För att inte nämna hur det skulle vara om Beatrice Ask själv agerade domare och dömde i tingsrätterna. Däremot tycks det vara alldeles okej att Jan Björklund talar om för lärarkåren hur de ska sköta sitt jobb.

När infrastrukturministern inte lägger sig i hållfasthetskalkylerna för betongbroar, när socialministern inte talar om för kirurgerna hur de ska lägga snitten och när inte justitieministern dömer i tingsrätterna, så beror det på att de litar på ingenjörerna, kirurgerna och domarna. Och att ingenjörerna, kirurgerna och domarna har större kompetens inom sina respektive områden. Men icke så utbildningsministern. Han litar inte på lärarna och anser sig själv vara högsta auktoritet på undervisning.

Den hittills bästa statsvetenskapliga analysen av Jan Björklund som utbildningsminister stod Hanna för när han tillträdde 2006. Hanna arbetade då i Tyskland och följde väl inte dagligen med i svensk politik. Men när hon såg bilden på den nya utbildningsministern utbrast hon spontant: ”Det ser man direkt att det där är en ond man”.

Läs tidigare inlägg om skolpolitiken och om gymnasiepolitiken.