Strövtåg: Älvstenen

En älvsten eller älvkvarn är en sten med en offergrop. Man offrade i älvkvarnar för att bota de sjukdomar som man trodde orsakades av älvor. Man tillverkade små dockor av bland annat hår, naglar och delar av kläder från den sjuke. Dessa dockor offrades på en skålgropssten under tre torsdagskvällar i rad. I samband med detta smordes även skålgroparna med ister, talg eller smör. Man kunde även offra knappnålar och mynt i skålgroparna.

I åssluttningen nedanför väg U-596 mellan Karmansbo och Västanhed finns en älvsten. I Riksantikvarieämbetets databas Fornsök finns följande berättelse om älvstenen på Köpingsåsen:

F. byggmästaren Oskar Melin, f. 1898 i Karmansbo, uppger att hans faster, Frida M, i slutet av 1800-talet, led av skrofler (angrepp på halsens lymfkörtlar av tbc-baciller). För att bota åkomman tog man hår och naglar och lade i gropen. Hr Melin har också i sin barndom lagt nålar i gropen på fullt allvar. Han hyste då rädsla för stenen.

Älvstenen. I rollen som älva: Ingrid.

Strövtåg i Hedbygden

Det här är det sjätte inlägget i succéserien ”Strövtåg i Hedbygden”. På kartan markeras Älvstenen med 6. Tidigare inlägg har handlat om ”Galgbacken” (1), ”Vattenfallet som kom av sig” (2), ”Storsvindlaren”  (3), ”Flygplatsen” (4) och ”Knopptorpet” (5).