Fortsatt stort intresse för målstyrning

Den gamle målstyraren Deng Xiaoping

Bloggen hade i november 607 besökare (474 i oktober) varav 421 (400) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,45 (1,55) och genomsnittlig tid per besök var 43 (63) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, Finland, USA, Tyskland, Spanien, Frankrike och Norge; ströbesökare från Danmark, Förenade Arabemiraten, Grekland, Kamerun, Nederländerna, Oman, Polen, Rumänien, Storbritannien, Thailand, Turkiet och Österrike.

  

Det är ett fortsatt stort intresse för målstyrning. Inlägget om målstyrning har dock puttats ned från förstaplatsen till andra plats. Ny etta är ett äldre inlägg om bostadsmarknaden i Kärrgruvan. De tio mest visade inläggen var:

 
1. Helvetets sjunde krets i Kärrgruvan (2:a) 

2. Går det att styra med mål? (1:a) 

3. Var ligger egentligen hjärtat av Bergslagen (ny) 

4. Aningslöshet i nyspråket (7:a)

5. Vem ska man rösta på? Gör ett test (ny) 

6. Berättelsen om vad monarkin har betytt (4:a) 

7. Hej tomtegubbar slå i glasen (ny) 

8. Med Frans Klasson Garneij till mörkrets hjärta (ny) 

9. Uppryckning av skolan i Skinnskatteberg (ny) 

10. Klassresor (ny) 

Politikernas lyxpensioner

Pensioner som avgångna kommunalpolitiker kvitterar ut har under de senaste veckorna väckt uppståndelse i media. Artiklar, inlägg och inslag kokar av indignation. Under rubriken ”Lyxpensioner för politiker ses över” skriver Expressen: ”Politikerna kan lyfta miljoner i ersättning efter att de har avgått.”  På sverigesradio.se kan man läsa ”Politiker som lämnat sina uppdrag kan få tiotusentals kronor i månaden, utan krav på att söka nytt jobb” och svt.se  bidrar med ”Tiotals miljoner betalas varje år ut till avpolletterade politiker runt om i landet”.

Det är uppenbart att den gamla sanningen ”all politicians are crooks” får ett starkt understöd av media. Som gammal kommunalpolitiker skulle jag gärna vilja bidra lite till diskussionen med mina egna erfarenheter. Jag fick mina första kommunala uppdrag 1974 i Upplands Väsby kommun. Till 1998 var jag med i kommunfullmäktige och i kommunstyrelsen. En vända satt jag också i styrelsen för ett interkommunalt bolag. När jag slutade 1998 hade jag haft uppdrag i 24 år. Någon fallskärm eller lyxpension såg jag tyvärr aldrig till. Efter ett uppehåll på 13 år har jag nu åtagit mig uppdrag som förtroendevald revisor i Skinnskattebergs kommun. Under sammanlagt 27 år som kommunalpolitiker i två olika kommuner har jag totalt sopat in ungefär 170.000 kronor i arvoden. Det kan kanske i och för sig låta som mycket pengar, men utslaget på de 27 åren motsvarar det drygt 500 kronor i månaden. Och någon lyxpension har jag som sagt aldrig sett till.

Har media rätt eller fel när de med sina lite finurliga formuleringar får folk att tro att kommunalpolitiker vältrar sig i lyx – inte minst sedan de slutat eller ”avpolletterats”. Så här är det: Enligt tillgänglig statistik fanns det år 2011 omkring 42.600 politiker i kommunerna och landstingen. Av dessa var 1.442 engagerade på heltid (kommunalråd, landstingsråd, borgarråd) eller deltid mer än 40 procent av heltid. Dessa hel- eller deltidsarvoderande är alltså lite drygt tre procent av alla kommunalpolitiker. Det är dessa som kan komma i åtnjutande av ”visstidspension” när de slutar sina uppdrag.

De som faktiskt får sådan pension är ännu färre. En del slutar innan de uppnått rätt ålder (vanligen 50 år). En del har inte haft sitt uppdrag tillräckligt länge (12 år). En del utnyttjar inte pensionen eftersom de får andra jobb där lönen kommer att räknas av från pensionen. En del slutar när de fyller 65 och får då ingen ”politikerpension” eftersom den bara utgår fram till normal pensionsålder.

Media har med andra ord rätt till allra mest tre procent. Till 97 procent förmedlar de med talet om ”politikernas lyxpensioner” en felaktig bild. Den som far med osanning kallas lögnare. Vad kallar man den som till tre procent talar sanning?

Observera att det här inte handlar om ifall det är rätt eller fel med visstidspensionerna till kommunalråd och likställda. Det handlar om den bild – ”all politicians are crooks” – som medierna målar upp. Underförstått förstås. Vem vill rakt ut ljuga?

Vofför gör de på detta viset? En teori som man kan ha är att media och journalistkåren är de valda politikernas konkurrenter. Båda gör anspråk på att vara medborgarnas representanter. Det som gör politikerna trovärdiga som representanter är den demokratiska valprocessen. Media och journalisterna har ingen motsvarande legitimitetsskapande mekanism. Vad ska man då göra för att hävda sin ställning som folkets företrädare. Ja, en taktik kan vara att smutskasta konkurrenterna. Politikerna må vara folkvalda, men några äkta representanter för folket är de inte eftersom de framförallt drivs av egenkärlek. Egoism och girighet är politikernas lumpna drivkrafter. Om man på det sättet lyckas ta heder och ära av de valda politikerna så framträder den egna gruppen som de enda äkta folkföreträdarna. Simsalabim! Enda nackdelen med taktiken är väl att det finns en överhängande risk att barnet – demokratin – åker ut med badvattnet.

Vem var Sjols Värn?

Lyssnade på boktips på P4 Västmanland igår. En inbjuden litteraturexpert rekommenderade SF-littteratur. Han och studiereportern samtalade länge om Sjols Värn. Det tog ett tag innan jag förstod vem som avsågs. Kanske var det en blodig drift med fransktalandes oförmåga att tala främmande språk. De brukar ofta rådbråka främmande språk till oigenkännlighet. Vi minns alla kommissarie Clouseau (zi offizeur of zi leu).

Bånnjaur och mörsi. Där fick ni grodätare!

För övrigt kan det noteras att i morgon är det bara tretton månader till nästa jul!

Höjning av landstingsskatten: Nysatsningar eller svarta hålet?

Det svarta hålet

Landstinget i Västmanland bör höja skatten med 50 öre. Det föreslår majoriteten bestående av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det är en höjning med nästan fem procent. Den som tjänar 30.000 kronor i månaden får punga ut med 150 kronor mer per månad i landstingsskatt. Om en kommun hade höjt sin skatt med samma procenttal skulle det ha motsvarat en krona per skattekrona, 5 procent av kommunens inkomster. Det är med andra ord en jämförelsevis stor skattehöjning som landstingsmajoriteten föreslår.

Jag har inget emot att betala skatt, även om jag inte vill gå riktigt så långt som Mona Sahlin som i ett bevingat uttalande tyckte att det var ”häftigt att betala skatt”. Men om man tar i med storsläggan som landstingets majoritet nu gör så är det förstås särskilt viktigt att pengarna kommer till nytta. Skatteförslaget kommer i ett utspel med rubriken ”Ett paket för att möta framtidens utmaningar” och man bemödar sig att framhålla att det handlar om nysatsningar. Viktigast är satsningar som ska avlasta sjukhusvården genom att mer vård ska kunna utföras i primärvården. Man pekar också på ”en stor satsning på kollektivtrafiken”.

Det ser med andra ord ut som om det inte handlar om att fylla ut svarta hål i landstingets ekonomi, utan det är framåtsyftande satsningar och förbättringar. Om så är fallet tycker jag det är ett bra förslag. Min erfarenhet är att om man göder en kommun (eller ett landsting) vars ekonomi går allt sämre och drar på sig stora underskott med nya fräscha skattepengar, så är det lite som att ge brännvin till en alkoholist. Men mer och bättre service är bra. Det gäller inte minst kollektivtrafiken som är eftersatt i länet. Västmanlands län är i botten när det gäller att stödja kollektivtrafiken, vilket är orimligt om vi tror att det ska finnas någon som helst realism i parollerna om klimatsmarta transporter. Av länen utanför storstadsområdena är ju förutsättningarna för kollektivtrafik bättre i Västmanlands län än i många andra regioner: Länet är geografiskt ganska litet och kompakt och har en relativt hög befolkningstäthet.

Men jag känner större tveksamhet inför primärvårdssatsningen. Så länge jag kan minnas har politiker och centralbyråkrater i samtliga landsting på olika sätt försökt mota bort folk från sjukhusen och deras akutmottagningar för att istället få dem att söka sig till vårdcentralerna. Alldenstund dessa försök att fösa patienterna till ”rätt nivå” bara fortsätter år efter år, kan man kanske betvivla om det ska bli framgångsrikt denhär gången. Det är märkligt att man inte lyckas i Västmanlands landsting eftersom man har remisstvång till akutmottagningarna både i Västerås och Köping. Det är inte bara att åka dit och sätta sig. Att vårdcentralerna dessutom ofta är som ointagliga fästningar är en annan sak. Om man skulle åstadkomma en förbättring som länets invånare skulle uppskatta så borde det handla om att öka tillgängligheten till primärvården. Att inte alls komma fram på telefon eller om man lyckas bli avvisad med ett ”krya på dig” gör ingen varken frisk eller glad.

Det finns dessvärre formuleringar i förslaget som tyder på att det också handlar om ”de svarta hålen”. Till exempel pekar man på Sveriges Kommuner och Landstings kritik av indragna statsbidrag som försatt landstingen i en svår ekonomisk situation. I Bärgslagsbladets rapportering jublar man också över att medicinakuten i Köping som tidigare hotats av nedläggning på grund av besparingskrav nu är räddad. Om det var sant att akuten i Köping hotades av besparingsskäl handlade det förstås om ett svart hål. I alla fall kan det väl inte handla om en nysatsning om den räddas undan besparingskraven. Nysatsningar måste väl avse något som inte finns sen tidigare. Jag vet inte om Bärgslagsbladet har hittat på det här själva eller om de har det från landstingsmajoriteten.

Höjd skatt är okej. Särskilt om det går till förbättringar inom angelägna områden. Kollektivtrafiken är definitivt ett sådant. Jag är inte lika säker på att försöken att mota folk till primärvården är det. Bättre tillgänglighet vore nog något som skulle uppskattas mer. Och om nya skattepengar ska användas för att lappa igen hålen i ett sjunkande skepp. Ja, då ska det verkligen handla om ett nödläge. Gör det det?

Floskelgenerator nu också lögnmaskin

Kent Persson

Alla vet att pengar är av avgörande betydelse för att driva valrörelser och vinna val. Partier och kandidater är därför djupt tacksamma för ekonomiska bidrag från privatpersoner, företag och organisationer. Det finns alltid en risk att denna djupa tacksamhet tar sig uttryck i politiska beslut som gynnar bidragsgivarna. För att undvika den sortens politiska korruption finns i nästan alla demokratier regler för hur stora bidrag som får ges och hur de ska redovisas öppet. Sverige är en av få demokratier där det inte finns någon reglering av hur partierna finansierar sig.

Organisationen Transparency International riktade senast i februari i år kritik mot Sverige för detta. Flera gånger har Europarådets organ för korruptionsövervakning fört fram samma kritik. Av demokratiska länder i Europa påstås bara Sverige, San Marino och Malta sakna sådan lagstiftning. Ett viktigt skäl till att Sverige står kvar i denna skamvrå är Moderaternas envetna motstånd mot en reglering. Varje gång förslag om lagstiftning har förts fram har moderaterna satt sig på tvären. Senast i fjol höst lämnade riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson Moderaterna:

-          Jag vill inte vara medlem i ett parti som inte berättar var man får sina pengar ifrån. Jag tycker att det är direkt oanständigt, säger hon.

Inför det yttre och inre trycket gör Moderaterna nu ett lappkast och justitieministern lovar att det ska finnas en lagstiftning på plats före valet 2014. Till dess har det slutits en överenskommelse mellan partierna om frivillig redovisning. Bara det nynazistiska Sverigedemokraterna håller fast vid den gamla moderata ståndpunkten och vägrar att medverka i den frivilliga redovisningen.

Nu framträder Moderaternas partisekreterare Kent Persson:

-          Vi har länge drivit denna fråga.

Kent Persson, som annars är mest känt för sin floskelproduktion (han har kallats floskelgenerator, floskelmaskin och floskelguden) sällar sig nu till en tradition bland moderata partisekreterare som historierevisionist. Vi minns ju alla förra höstens uttalanden av dåvarande partisekreteraren Sofia Arkelsten  om hur moderaterna låg bakom införandet av allmän rösträtt och kampen mot apartheid. Det ironiska var ju att i någon mening hade hon rätt. Att Högern införde allmän rösträtt i Sverige är sant i samma bemärkelse som det är sant att det var storamiralen Karl Dönitz som avslutade andra världskriget.

Arkelsten fick avgå och Dönitz dömdes till tio års fängelse i Nürnbergrättegångarna.

Arboga eller Barcelona?

Medelhavet?

Det har brutit ut fullt krig mellan Arbogas socialdemokratiska kommunalråd Olle Ytterberg och det centerpartistiska kommunalrådet Muharrem Demirok i Linköping. ”Han ska vara jävligt försiktig med vad han säger” säger Ytterberg i en intervju med Östgöta-Correspondenten. Bakgrunden är att Demirok en längre tid har mobbat Arboga.  På Twitter skriver Demirok "Ett av Centerpartiets tydligaste vallöften i Linköping var att få mer tänk av Barcelona och mindre av Arboga. Tycker vi lyckats bra."

Demirok menar att han många gånger passerat förbi Arboga utan att stanna i staden. Ytterberg känner sig kränkt å Arbogabornas vägnar:

-          Det var det dummaste jag hört. Vi är 13 400 stolta Arbogabor och en framgångsrik kommun. Han ska vara jävligt försiktig med vad han säger. Han använder Arboga som ett kränkande, som någonting man inte vill vara.

-           

Det är förstås inte lätt att veta vad Demirok tänker på när han jämför Linköping med Barcelona (och för den delen med Arboga). Barcelona ligger vid Medelhavet och Linköping och Arboga vid mellansvenska lite bruna och trögflytande åar. Kanske ska man tänka mer Medelhavet när man ser Stångån. Och inte Arbogaån. Enligt turiststatistiken är de viktigaste besöksmålen i Linköping Gamla Linköping, Linköpings Domkyrka, Östergötlands Museum, Flygvapenmuseet och Slotts- och domkyrkomuseet. Enligt City Guide Arboga bör man se Kung Sigges sten från ungefär år 1000, fornborgen Halvardsborg, Santa Karins Örtagård, Arboga museum och Bryggeri- och industrimuseet. Frågan är om Linköpings attraktioner är mer lika Ramblas de Barcelona, Sagrada Familia och Parc Güell än de liknar attraktionerna i Arboga?

Ramblas?

Eller är det storstadskaraktären? Linköping har drygt tio gånger så många invånare än Arboga medan Barcelona är mer än tio gånger så stort som Linköping. Om man ser på folktätheten är Linköping ungefär lika lantligt som Arboga. I Linköping bor det 95 invånare per kvadratkilometer att jämföra med Arbogas 41. I Barcelona finns det ungefär 16.000 invånare per kvadratkilometer.

Eller är det kanske den sociala situationen? Den öppna arbetslösheten i Arboga och Linköping är ungefär 4 – 5 procent, vilket man kan jämföra med Barcelonas minst 25 procent. Och som någon skrev i en kommentar till ÖC:s artikel ” Jag har blivit rånad i Barcelona, men aldrig i Arboga!”.

Heja Demirok: Tänkt Medelhavet istället för Stångån. Tänk Sagrada Familia istället för Linköpings domkyrkomuseum. Tänk 1,5 miljon istället för 135.000. Tänk 25 procent arbetslösa. Tänk personrån! Heja, heja!

Men Arboga har ju alltid Arboga öl (det som kommer efter) och Olle Ytterberg:

”Är det nån som bråkar med Arboga får han med mig att göra.”

Söndagstidning stulen igen

Det är ofta extra mycket att läsa i DN:s söndagstidning, så man kan ju förstå att tidningstjuven särskilt väljer ut den. Den här helgen hade hen återigen snott vår söndagstidning. Från årsskiftet har det nu gått 317 dagar. Av dessa har vi haft tidning utdelad på rätt dag i 192 dagar (60,6 procent).

Här ligger Grönköping i lä!

Ett klipp på Youtube visar hur en kille får en frisbee i huvudet. Klippet med rubriken "Vem va det som kasta?" kallas också "Skogsturken" och har blivit särskilt populärt på olika rasistiska fora. Den illa filmade händelsen ägde rum på Djäkneberget i Västerås, och klippet hade till idag haft 2,8 miljoner besök. Det här har fått stoltheten över den egna staden att svälla för centerpartisterna i fullmäktige. I en motion till fullmäktige har Centerpartiet föreslagit att man ska "se över möjligheten att märka ut platsen för händelsen på det kända Youtubeklippet med t.ex. ett konstverk." Man kan lägga till att Grönköping bara har ett fåtal träffar på Youtube. I går kväll behandlades motionen av fullmäktige som beslöt att avslå förslaget. Bara Centern var för, alla andra partier var emot.

Tidningstjuven har fått blodad tand

Eftersom vi får Dagens Nyheter med lantbrevbärare så ska tidningar för lördag, söndag och måndag komma i lådan på måndagen. Förra veckan snodde tidningstjuven måndagstidningen. Det gav visst mersmak för idag var både söndags- och måndagstidningen borta. Trevlig läsning! Vi betalar. Det har nu gått 310 dagar sedan årsskiftet. Av dessa 310 dagar har tidningen kommit på rätt dag 187 dagar (60,3 procent).

Många läste om målstyrning

Inkvisitionens målstyrda tortyrkammare

Bloggen hade i oktober 474 besökare (626 i september) varav 400 (524) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,55 (1,56) och genomsnittlig tid per besök var 63 (53) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, Finland, Norge, USA, Tyskland, Spanien, Brasilien, Danmark och Polen; ströbesökare från Australien, Chile, Filippinerna, Japan, Makedonien, Mexico, Nepal, Ryssland, Schweiz och Storbritannien.

 
 

De tio mest visade inläggen:

 
1. Går det att styra med mål? (ny) 

2. Helvetets sjunde krets i Kärrgruvan (3:a) 

3. Utredningsförslag: Parlamentarism i kommunerna (ny) 

4. Berättelsen om vad monarkin har betytt (10:a) 

5. Ansvarsfull folkpartist också i Norberg (8:a) 

6. Matsafari i Kolbäcksådalen (ny) 

7. Aningslöshet i nyspråket (5:a)

8. Moderater bygger leksaksjärnväg i Kungsör (1:a) 

9. Röd helg på västkusten (ny) 

10. Rönnbärssnapsen klar (4:a)