De försvunna städerna: Gustav III:s brännvin

Förmodligen mest av statsfinansiella skäl (mer pengar till statskassan och speciellt till hovets utsvävningar) förbjöd Gustav III 1775 hembränning. Istället lät han sätta igång ett antal kronobrännerier. Det största låg i Mariefred. Här fanns 280 anställda och det förbrukades 7,5 ton säd per dag. De 29 pannorna i bränneriet försörjdes med vatten från Mälaren genom en 200 meter lång vattenledning. Det producerades därmed närmare en miljon liter 40-45-procentigt sädesbrännvin. Därmed var kronobränneriet i Mariefred det i särklass största i landet. I huvudsak skeppades brännvinet till Stockholm för försäljning.

Gripsholms vodka

Hembränningen blev återigen laglig 1787. Kronobränneriet i Mariefred som startats 1777 klappade igen 1799. Ett bränneri i det någotsånär närbelägna Åkers Styckebruk har tagit upp traditionen och framställer utöver Kanonvodka också ”Gripsholms Vodka”. Om denna har några likheter med produkterna från kronobränneriet förtäljer inte historien.

Förutom för brännvinet är Mariefred i Södermanland förmodligen mest känt för Gripsholms slott, ursprungligen anlagt på 1370-talet av Bo Jonsson Grip. I litteraturen har Mariefred satt sina spår med Kurt Tucholskys ”Schloss Gripsholm” (1931) och förstås att Mästaren hade sitt hemvist där innan har flyttade till Skinnskatteberg.

När det gäller kommunikationerna har Mariefred sedan 1834 en ångbåtsbrygga för båtförbindelser med Stockholm. Den smalspåriga järnvägen från Läggesta vid statsbanan Södertälje – Eskilstuna var i drift 1895 – 1964. Numera kan man åka museitåg på banan. 2011 utvidgades verksamheten med en ny linje söder om Gripsholmsviken från Läggesta till Taxinge-Näsby. Linjen invigdes av kungen och drottningen eskorterade av Björn von Sydow, docent i statskunskap och f d talman. Jojomensan.

Mariefred fick sina stadsprivilegier 1605. 1971 försvann staden in i Strängnäs kommun. De ungefär 4 000 invånarna utgör sisådär en tiondel av Strängnäs kommuns invånare.

Mariefreds rådhus

Ett tillägg om Björn von Sydow

Björn von Sydow, som vi kunde se iklädd konduktörsuniform eskortera drottningen och snillet Bernadotte vid invigningen av Östra Södermanlands Järnvägs Taxingelinje, har varit försvarsminister och riksdagens talman, och därmed i rang nummer två efter snillet själv. Första gången jag träffade Björn var han administrativ assistent på institutionen för statskunskap vid Stockholms universitet. Jag var nyanställd andre amanuens och kom upp på institutionens kontorsvåning på Hagagatan. Det hade just kommit en leverans med, tror jag kopieringspapper. ”Kan du ta hand om det där?” sa Björn ”jag måste gå och skita”.

Snillet Bernadotte, Siliva och fd vicekungen, numera konduktören Björn von Sydow

Tidigare inlägg i serien ”Försvunna städer”

Djursholm

Gränna 

Huskvarna 

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.