Doctor promota

Emma och Nils

Det har varit doktorspromovering i Blå hallen i Stockholms stadshus. Det var Emma som var promovenda. När Hanna för åtta år sedan promoverades i Uppsala talades det latin oavbrutet i fyra timmar och på podiet häckade ärkebiskopen och den med ordnar fullbehängde Anders Björck. Efter att ha kollat på videon från förra årets ceremoni på SU:s hemsida väntade jag mig en lite modernare variant. Men Stockholms Universitet tycks ha fått ett återfall. Av de fyra promotorerna talade tre med, måste nog tillstås, mycket varierande framgång latin. Men det var stiligt och Emma fick sin lagerkrans och sitt diplom i den till parnass omvandlade trappan i Blå hallen. Efter ceremonin var det middag i Gyllene salen med de närmast berörda. Strikt klädkod gällde för middagsätarna. Emma hade lång klänning och Nisse frack. Alternativ var folkdräkt eller uniform, men det ansågs inte möjligt att lägga vantarna på en Kävlingedräkt och bedömningen gjordes att brevbäraruniform inte var vad som avsågs med ”uniform”.

Stockholms Universitets rektor Kåre Bremer inledde med ett ganska obehagligt tal. Det bestod till lika delar av skryt över SU och lismande fjäsk för utbildningsministern (”majorhelvetet”) kryddat med akademisk imperialism (SU borde som jätten Gluff-Gluff sluka både KTH och KI). Det talet kunde gärna ha fått vara på latin. Eller varför inte på klingonska.

Kul var dock att min gamle kompis Gunnar Wallin var på plats och utsågs till jubeldoktor vid humanistiska fakulteten. Grattis Gunnar!

På min tid – på 70-talet – var många av oss skeptiska till ceremonier (”min livsåskådning förbjuder mig att ha julgran”) så jag är inte själv promoverad. Det närmaste promoveringsceremonin jag kom var när Chefen för Roslagens luftvärnsregemente ringde fel och frågade ”var ska vi ställa upp kanonerna?” När jag blev professor i Göteborg hade jag något reviderat inställningen (fortfarande ingen julgran) och lät mig installeras: En spöklik tillställning med installandi iklädda fotsida kappor (talarer).

Nå, nu är Emma vederbörligen promoverad och därmed gift med vetenskapen, vilket signaleras av doktorsringen som enligt reglerna ska bäras på vänster ringfinger utanför eventuell vigsel- eller förlovningsring. Och lagerkransen förmodar jag att man kan koka soppa på. Grattis Emma!

Treårsjubileum!

Emi och Julian har fyllt tre år. Detta har firats i Furulund. Här är en bilddokumentation från den stora händelsen.

Förberedelser för barnkalas. Julian och Linnea slickar kaksmet.

Julian på sin nya springcykel. Emi fick en likadan. Fast i lite annorlunda färg.

Fiskdamm i Julians nya säng. Emi har fått en valhaj på kroken.

Dag 2: Tunneln på Julians dagis gård.

Dag 2: Emi rider på hästen Kråkan på Wideröra gård i Vallåkra

 Julian på samma Kråka

Tidningstjuven slår till igen

När man minst anar det slår tidningstjuven till. Dagens tidning var snodd ur brevlådan!!

Så här ser utdelningsstatistiken ut sedan årsskiftet:

Antal dagar på året	268
- tidningsfria dagar	-8
- lördag-söndag, tidningen kom på måndagen	-68
- lördag-söndag, tidningen kom inte på måndagen	-8
- vardagar, utebliven tidning	-24
Antal dagar med tidning på rätt dag	160

Av 268 dagar kom det tidning på rätt dag 160 dagar motsvarande 59,7 procent.

Ny bok om regerande

En gammal kompis – Hubert Heinelt – professor i statskunskap vid tekniska universitetet i Darmstadt har fyllt 60. Med anledning av det har ett trettiotal kolleger bidragit med texter till en Festschrift om regeringskonst. Här är en länk till förlaget för den som vill läsa mer om boken och/eller beställa ett exemplar.

Jag har bidragit med ett kapitel med rubriken ”Parties and local government reform”. Tre tänkbara reformer av svenska kommuners politiska organisation diskuteras:

·      Direkt folkval av kommunstyrelsens ordförande

·      Parlamentarisk kommunstyrelse (vald av fullmäktiges majoritetsparti eller –koalition)

·      Ett stärkt folkomröstningsinstitut

Om någon av dessa förändringar skulle genomföras måste de politiska partierna vara med på noterna. För att bedöma den politiska realismen i förslagen måste man alltså bedöma hur troligt det är att partierna skulle gilla förslagen. Bedömningskriterierna i uppsatsen är:

·      Förändrar förslaget uppgiftsfördelningen så att partierna får fler eller färre uppgifter?

·      Påverkar förslagen partiernas agerande för att uppnå röstmaximering, maximering av parlamentariskt inflytande och partisammanhållning? Introduceras nya inslag eller osäkerheter i partiernas beslutskalkyler?

·      Förändras maktförhållande mellan partierna? Om så är fallet stärker förslaget de mer etablerade partierna eller mer perifera grupperingar?

Om partierna får färre uppgifter, om det blir svårare att fatta beslut om partitaktiken och om mindre etablerade grupper får större inflytande bedöms ett förslag som politiskt orealistiskt. Genomgången av de tre tänkta förslagen visar att det enda som har någon realism är förslaget om parlamentarism. Som särskilt orealistiskt framstår förslaget om starkare folkomröstningar, t ex att det ska bli svårare att avvisa förslag om en folkomröstning eller att man skulle införa beslutande folkomröstningar.

Referens

Björn Egner, Michael Haus och Georgios Terizakis (red.) (2012) Regieren. Festschrift für Hubert Heinelt Springer VS

Vid ett tidigare besök i Göteborg fick Hubert lära sig att dricka snaps à la Suédoise. Instruktör är filosofie doktorn Ylva Norén Bretzer.

Kristendomen förnyas

Det går utför för Svenska Kyrkan. För 40 år sen var 95 procent av svenskarna medlemmar av kyrkan. År 2011 var andelen nere i 69 procent och man räknar med att år 2020 är bara 60 procent med i kyrkan. Svenska Kyrkan i Köping tar nu till nya grepp.

I den gångna helgen anordnade kyrkan ”magisk skola för häxkonster och trolldomsmagi” för barn. Enligt inbjudan står på programmet olika workshops med magiska såpbubblor, trolldrycker, talmagi, köttätande växter, trollformler, mugglare i släkten, cirkusskola, kalligrafi, trollerilektioner och mycket mer.

Hokus pokus filiokus!

Det bör framhållas att inte heller detta är något som jag har hittat på.

Moderater bygger leksaksjärnväg i Kungsör

Nu ska det bli en rejäl järnvägsinvestering i Kungsör. Det handlar om en gigantisk modelljärnväg. I en gammal fabriksbyggnad ska fyra moderater bygga en miniatyrvärld.

– Jag tror att vi ska försöka bygga upp större delen av Svealand med Mälardalen som centrum, en yta på 300-400 kvadratmeter modell, säger en av de fyra, Staffan Norgren, moderat ledamot av kommunstyrelsen, i en intervju i P4 Västmanland.

Men Svealand är bara en försiktig början. Sen tänker man fortsätta med resten av Sverige. Jojomensan. De andra bakom projektet är den moderata riksdagsmannen Staffan Anger och de moderata kommunstyrelseledamöterna Stellan Lund och Niklas Magnusson.

– Skandinaviens största miniatyrvärld, eller fantasivärld, med tåg, bilar och båtar, säger Niklas Magnusson i en annan radiointervju.

Det har varit svårt att få den riktiga järnvägen att fungera i Kungsör. Tågen till Arboga och Eskilstuna har oftast varit inställda. Man kan väl förmoda att det ska gå bättre för de fyra moderaterna och deras leksakståg. För övrigt är det bättre att moderaterna styr över en fantasivärld än att de får styra i den riktiga världen.

Till sist ska det väl tilläggas att det här inte är något som jag har hittat på.

Än slank det hit och än slank det dit

Och än slank det ned i diket

Nu sjunger ProAros på sista versen. Kommunfullmäktige i Västerås beslöt i våras att kommunens egen utförarorganisation ProAros inte längre skulle ansvara för skolan. Det ska istället de gamla före detta beställarnämnderna göra. Beställar-utförarorganisationen i Västerås infördes med buller och bång för 20 år sedan. De partier som en gång tog initiativet tar nu sin hand ifrån sin egen skapelse – åtminstone vad gäller styrningen av skolan. Andra stora förändringar i kommunernas politiska organisation som på det här sättet efter ett antal år har spelat ut sin roll är kommundelsnämnder och systemet där facknämnder ersätts med utskott i kommunstyrelsen.

Huvudingredienserna i den politiska organisationen i kommunerna är fullmäktige som är det beslutande organet (kommunens ”riksdag”), kommunstyrelsen och nämnderna. Styrelsen och nämnderna som vanligen organiseras efter olika ämnesområden (som skola, social, teknik o s v) har dels till uppgift att förebereda fullmäktiges beslut, dels att fungera som styrelser för de olika professionella förvaltningarna.

Sedan 1970-talet har ett flertal variationer på det här temat provats i kommunerna. Förändringarna har genomgående motiverats med att demokratin skulle förbättras och att verksamheten skulle bli effektivare. Mixen mellan dessa båda motiv har varit lite olika, både mellan de olika reformerna och mellan olika kommuner. Men ”mer demokrati” och ”mer effektivitet” har alltid funnits med.

Första vågen: Kommundelsnämnder

Den första vågen som startade redan i slutet av 1970-talet var kommundelsnämnderna. Nu skulle indelningsgrunden för nämndapparaten inte längre vara ämnesvis, utan istället geografisk. Det skulle i varje kommundel finnas en nämnd med ansvar för, om inte all, så i alla fall många olika verksamheter. Det var en väldig entusiasm för kommundelsnämnderna vid den tiden. Snart sagt alla skulle ha sådana, men det blev bara ett tjugotal och så småningom svalnade entusiasmen och man började lägga ned. Nu finns bara en handfull kommuner med kommundelsnämnder kvar.

Kommundelsnämnderna illustrerar fint hur de olika motiven kunde användas. Huvudmotivet var ”mer demokrati”. Hur detta skulle uppnås var dock höljt i dunkel. Till exempel tillät man inte kommundelarnas väljare att välja kommundelsnämnder. Det gjorde istället fullmäktige med resultatet att alla kommundelar fick samma partipolitiska sammansättning oavsett hur väljarna i kommundelen röstade. Storstäderna var sena med införandet – det kom först mot slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. Vid sidan om demokratiargumentet anfördes också att det skulle bli effektivare. I t ex Stockholm infördes stadsdelsnämnder med argumentet att staden skulle (också det på något gåtfullt sätt) spara miljonbelopp på dem. Ungefär samtidigt fanns det kommuner som länge haft kommundelsnämnder som lade ned dem. För att spara pengar!

Andra vågen: Beställar-utförarmodellen

När man tröttnat på kommundelsnämnderna kom beställar-utförarmodellen. Det skulle finnas en uppsättning politiska nämnder som skulle beställa utförandet av verksamheten från en annan uppsättning politiska nämnder. Stor energi las ned på att skriva låtsasavtal mellan olika delar av samma kommun. Västerås var en kommun som mycket konsekvent införde beställar-utförarorganisationen. Utförarorganisationen ProAros skapade för att sköta hela den så kallade mjuka sektorn – d v s skola, socialtjänst, kultur och fritid. Bakom reformen låg framförallt Socialdemokraterna under ledning av kommunalrådet Åke Hillman. Hillman och socialdemokraterna var mest intresserade av effektivitetsmålet. Demokrati har aldrig varit något som särskilt mycket har intresserat de styrande i Västerås. Men nu tycks ProAros närma sig vägs ände. Och det är socialdemokraterna som går i bräschen för avskaffandet.

”Blir tydligare. Medborgarna måste veta vem de ska vända sig till med frågor om skolan. Det blir lättare utan Proaros,” säger kommunalrådet Anders Teljebäck (S) i en intervju i VLT.

Det är tydligt att det är demokratimålet som kommunalrådet syftar på. Medborgarna ska veta vem det är som har ansvaret för skolan så att de kan ha en möjlighet att påverka. Men Teljebäck vore inte kommunalråd i Västerås om han inte också framhöll effektivitetsargumentet: skolan kan utvecklas bättre och man spar pengar.Moderaten Tomas Salzmann är än tydligare: I ett debattinlägg skriver han att 40–50 miljoner kronor sparas när Proaros ledning tas bort.

Alltså infördes beställar-utförarorganisationen för att få bättre ekonomi och demokrati och nu ska den skrotas för att få bättre ekonomi och demokrati!

Tredje vågen: Inga nämnder

En tredje våg av manipulationer med den politiska organisationen innebär att de ämnesvisa facknämnderna läggs ned och ersätts med utskott i kommunstyrelsen. Surahammar var en kommun som var tidigt ute med en sådan organisation. Allehanda stolligheter infördes som skulle förbättra Surabornas lokaldemokrati. Förstås finns organisationen numera inte kvar.

Enligt en rapport från Förvaltningshögskolan (Karlsson m fl 2009) hade 24 kommuner år 2008 infört en sådan organisation. En av dessa är Skinnskattebergs kommun. Motiven för att ha en organisation utan ämnesvisa facknämnder skiftar. Forskarna specialstuderade 14 av dessa kommuner. De motiv som oftast nämndes var i tur och ordning ”att vitalisera fullmäktige”, ”att förbättra demokratin allmänt”, ”helhetssyn” och ”att skapa tydligare ansvarsstruktur”. Det tycks med andra ord mest handla om demokratimålet, men i motivbilden finns också renodlade effektivitetsargument som ”att förbättra den kommunala verksamhetens kvalitet”, ”öka samordningen mellan kommunala verksamheter” och ”spara pengar”.

Ett annat typiskt drag för egentligen alla de här organisationsreformerna är, att man anser sig vara ganska unika; det är i den egna kommunen som denna speciella form för organisation har utvecklats. Det är förstås inte så. När det gäller den ”tredje vågen” – att avskaffa nämnderna – så har modellen långt tidigare tillämpats i norska kommuner där syftet framförallt varit att åstadkomma helhetssyn och att politiken ska styras av mål och visioner och inte plottra med detaljer.

Varför kroknar de nya organisationsmodellerna?

Rent allmänt kan man säga att de olika organisatoriska modeflugorna visst har åstadkommit förändringar i hur politikerna beter sig. Däremot är det inte alltid som förändringarna har varit i linje med vad man har förväntat sig från början och vad som varit målen med omorganisationen. Däremot har det i alla fallen varit i stort sett omöjligt att konstatera att den förändrade politiska organisationen skulle ha lett till förbättrad lokaldemokrati i meningen att medborgarna skulle ha blivit mer aktiva och engagerade.

Den brutala sanningen är förmodligen att om man ändrar organisationen på rådhuset, så får man förändringar i rådhuset, men knappast utanför rådhuset. Medborgarna i gemen struntar huvudsakligen i hur politikerna organiserar sig. Eftersom det för de flesta reformatorer har känts lite futtigt att ha ändrat beteende på rådhuset som mål, har man haft mer vidlyftiga demokratimål för sina reformer. Och eftersom dessa inte uppnåtts så framstår reformerna som praktfulla fiaskon.

Detta är förmodligen en av orsakerna till att intresset för en organisatorisk modefluga efter ett tag ebbar ut. En annan orsak är att inte ens de interna konsekvenserna alltid har blivit de som man förväntat sig eftersom man vanligen inte har tagit hänsyn till partipolitikens egen logik. Ett viktigt inslag i både beställar-utförarmodellen och modellen utan facknämnder är t ex att politikerna ska ägna sig åt mål och inte syssla med detaljer. Nu är det emellertid så att det är detaljerna som medborgarna är intresserade av. Den politiker som kan styra detaljerna har goda chanser att bli omtyckt och få röster.

När jag har haft föredrag för kommunalpolitiker har jag ibland ställt den lite retoriska frågan ”är det någon som någonsin blivit uppringd av en medborgare som vill påverka en målformulering”. Hittills har ingen politiker svarat ja på den frågan.

Ett tredje skäl till avsvalnande intresse är den pendelrörelse som många tyckt sig kunna iaktta i organisationsreformer. En reform med ett bestämt syfte renodlas, varvid dess nackdelar framträder tydligt. Så småningom blir nackdelarna så besvärade att man tvingas göra en motreform. Efter en tid framtvingar den renodlade motreformen en motmotreform där man återgår till den första reformen. Och så vidare pendlar organisationen mellan motpoler i all evighet.

Referens

David Karlsson, Olof Rommel & Johan Svensson (2009) Alternativa politiska organisationer

En studie om kommuner som avskaffar sina facknämnderoch inrättar fullmäktigeberedningar och styrelseutskott Stockholm: Sveriges Kommuner och Landsting

Linnea bakar en kaka

Förra söndagen var Linnea på besök. Här snor hon ihop en blåbärspaj.

Syyskuun laulu (September song)

I år sjunger Olavi Virta Kurt Weills fina September Song.

Statskalas i augustitoppen

Det har börjat märkas en liten trafikökning efter semesterlugnet. Antal besök i augusti blev 488 (414 i juli) varav 392 (349) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,62 (1,68) och genomsnittlig tid per besök var 73 (86) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, Finland, USA, Spanien, Norge och Polen; ströbesökare från Danmark, Grekland, Estland, Indien, Italien, Japan, Luxemburg, Nederländerna, Sri Lanka, Storbritannien och Vitryssland.

 
På tio-i-topplistan över mest visade inlägg är det en omfattande nyordning. Den tidigare så populära vargen har åkt ut från listan. Upp på förstaplatsen går inlägget om offentliga myndigheters vidlyftiga representation. Andraplatsen intas av den gamla godingen om karibackabrännvinet medan en annan gammal bekant om olika sevärdheter i Avesta rycker upp från dvalan till tredje plats på listan.

1. Den vidlyftiga offentliga representationen (ny)

2. Karibackabrännvin (8:a)

3. Till Dalarna vi for (ny) 

4. Blåbär bubblade i juli (ny) 

5. Rönnbärssnapsen klar (ny) 

6. Ansvarsfull folkpartist också i Norberg (ny) 

7. Aningslöshet i nyspråket (2:a)

8. Könsmaktsordningens grundbult (ny) 

9. Primörer 2: Blåbär (5:a)

10. För övrigt: hästar och blåbär (ny)