Slaget vid Liljeholmen

Bild från Expressen av tumultet vid Liljeholmen

När vi flyttade till Västmanland bestämde jag mig för att ha två relationer kvar i Stockholm. Den ena är tandläkaren och den andra bilhandlaren/-verkstaden. Båda relationerna grundades redan på tidigt 80-tal och det har känts säkrast att fortsätta. Bilverkstaden ligger i Bromsten i Spånga och drivs av B.L. Vi har åldrats tillsammans och haft bilar tillsammans i sisådär 25 år. Det började med Lada. När en Lada var slut ringde jag till B.L.: "Det är dags att köpa en ny bil".

B: "Ska du ha samma som förut"
H: "Javisst"
B: "Vad ska du har för färg? Det finns beige".

När Lada-importen upphörde p g a "omstrukturering i firman" (d v s Sovjetunionen) gick vi över på japanska bilar.

När tjejerna fick motorstopp på E4 mellan Upplands Väsby och Arlanda var det bara att ringa till B. som löste problemen och guidade dem per telefon. B solkar inte vårt förhållande med att ta betalt när jag hämtar bilen efter verkstadsbesök, utan skickar en diskret räkning i efterhand.

Nu var det dags med ett besök på verkstaden för tusenmilsservice. I tisdags eftermiddag lämnade vi bilen i Bromsten för att fortsätta kollektivt till Kransen och E. J. och N. Till att börja med gick det bra: Buss 118 till T-banan i Rissne. Blå linjen till T-Centralen. Byte till röda linjen. Sen slog det stopp. Från Liljeholmen skulle p g a snöväder för några dar sen finnas ersättningsbuss. Tusentals och åter tusentals arga människor och några bussar! Till slut lyckades vi komma med en välpackad buss till Telefonplan.

Det visade sig att vi kom undan med bara svansen svedd. Strax efteråt utbröt stort tumult och fem polispatruller måste kallas till platsen för att försöka reda upp situationen.

Sen blev det en trevlig kväll med E, J och N. Inkan lekte med J.

Nästa dag hade jag ett möte planerat med G, P och T i Royal Vikings lobby kl 11. Visa av gårdagen startade vi en timme i förväg. "Ni hinner gå till stan" sa E. För säkerhets skull tog vi ordinarie buss 142 till Älvsjö för att fortsätta med pendeltåget. Bussen var försenad och någonstans halvvägs avbröts färden när det brast för chauffören. Trött på alla klagomål skällde han ut en klagande passagerare. Det var ovisst om färden skulle fortsätta. Men till slut gjorde den i alla fall det och vi kom fram till Älvsjö. Det starkt försenade tåget blev sen stående en kvart p g a "ett stort växelfel vid Stockholm Södra." Klockan 11.30 var vi framme. Resan från Telefonplan tog halvannan timme.

Jag klarade av det som var kvar av mötet och Inkan träffade sin syster U. Sen ringde jag till B och frågade hur bilen mådde. Den var klar och mådde bra. Sen tog vi oss - under över alla under - rätt raskt till Bromsten med pendeltåg till Spånga och buss 118 därifrån.

Strax före sex var vi tillbaka i Västanhed. Resan hade varit så ansträngande att vi kröp till kojs redan vid åtta-blecket. Puh!

De har det inte lätt stockholmarna!