De försvunna köpingarna: Anderstorp, Bodafors, Mariannelund, Norrahammar och Skillingaryd

”Långt söderut i vårt land finns en liten köping som heter Lingonboda. Den köpingen har nog inte många hört talas om, men så är den också i minsta laget. Där finns bara en gata, en liten kort gatstump som heter Stora gatan. Det största och finaste huset på Stora gatan är Stora Hotellet.”

Så skrev Åke Holmberg 1956 i ”Ture Sventon, privatdetektiv.” Jag är beredd att slå vad om att Lingonboda köping låg i Småland. Småland är nämligen köpingarnas förlovade landskap. Av de 76 kommuner som idag har en 6:a eller 7:a som tredjesiffra i kommunnumret (och som därmed är övervintrande köpingar) ligger 11 i de tre smålandslänen. Av de nedlagda kommunerna som vi i denhär succéserien ägnar oss åt ligger också 11 där. Alltså summa summarum 22 köpingar i smålandslänen och inemot hälften av de förvunna.

I det här inlägget ska vi rikta sökarljuset mot försvunna köpingar i Jönköpings län – inte mindre än fem stycken. Kanske skulle också Lingonboda varit med.

Anderstorp

I Anderstorps landskommun bildades 1943 Anderstorps municipalsamhälle. Hela kommunen ombildades till Köping 1953. Köpingen överlevde drygt 20 år, till 1974 när den gick upp i Gislaveds kommun. Anderstorp räknar sig som en del av den flitiga Gnosjöregionen. Det lär ska finnas 700 företag i samhället dominerade av metall- och plastindustri.

Annars är orten känd för sin racerbana invigd 1968. På 1970-talet anordnades det Formel 1-tävlingar på Scandinavian Raceway eller Anderstorp Raceway som den numera kallas.

Scandinavian Raceway: Formel 1 1976

Bodafors

Bodafors köping bildades 1930 och slogs 1971 ihop med Nässjö kommun. Sandsjö station som sedermera omdöptes till Bodafors blev känd genom en stor tågolycka (Sandsjöolyckan) dagen före julafton 1864. Olyckan räknas som Sveriges första stora järnvägsolycka. Ett blandat tåg från Nässjö till Malmö stod på stationen när ett extratåg i hög fart brakade in i tåget sista vagn. I vagnen fanns 16 personer varav 7 dog.

Något annat än denna förfärliga olycka synes Bodafors inte vara känt för.

Sandsjöolyckan

Invigningen: Bodafors blir köping 1930

Mariannelund

Likt Lingonboda har även Mariannelund satt spår i litteraturen, om än på avstånd. Så här skriver Astrid Lindgren i ”Emil i Lönneberga”:

”Ja, jag vill se Mariannelund”, sa lilla Ida.

”Det ska du få då”, sa Emil vänligt. Och så tog han kroken som skulle vara att haka i flaggan, och krokade fast den i Idas skärp. Sedan högg han tag i flagglinan med båda händerna.

”Nu bär det i väg”, sa Emil.

”Hihi”, sa lilla Ida.

Och i väg bar det med lilla Ida. Ända upp till toppen på flaggstången. Sedan surrade Emil fast linan, precis som pappa brukade göra, för han ville inte att Ida skulle ramla ner och slå sig. Och nu hängde hon där, så stadigt och ordentligt som aldrig det.

”Ser du Mariannelund”, skrek Emil.

”Nä”, skrek lilla Ida, ”bara Lönneberga.”

”Äsch, Lönneberga ... vill du komma ner då”, skrek Emil.

”Nä, inte än”, skrek Ida. ”Det är roligt å se Lönneberga också

Det litterära (misslyckade) försöket att se Mariannelund har satt djupa spår i samhället. Än idag kallas kommunens medborgarkontor och turistbyrå ”Emilkraften”. Här finns också ”Barnfilmbyn” med Emil-minnen. Ryktet som hjärtat i Emillandet förstärktes av att filmerna om Emil i Lönneberga spelades in på orten under 1970-talet.

På 12 platser har det satts upp skyltar med information om filminspelningen. På varje skylt finns det en QR-kod. Genom att läsa av QR-koden kan man ta del av texter, anekdoter, bilder och filmklipp

Mariannelund blev köping 1928 och var självständigt till 1971 när det slogs ihop med Eksjö kommun.

Norrahammar
Tabergs bergslag var ett bergslag i Småland, Sveriges sydligaste, som erhöll sina privilegier 1618. Bergslaget omfattade Barnarps, Månsarps och Sandseryds socknar. Av Sandseryds socken skulle det så småningom bli Norrahammars köping.

Taberg, som också kallas ”Alperna i Småland”, och av Carl von Linné ”Smålands mirakel”, har sedan medeltiden en järnmalmsgruva där man också har hittat mer sällsynta mineraler (titan och vanadin). Taberg ligger visserligen inte i Norrahammar men har haft stor betydelse för orten. Norrahammar var en stångjärnshammare som började dunka på 1600-talet. Mot slutet av 1800-talet blev det Norrahammars bruk, bland annat känt för sina vedspisar.

Sandseryds landskommun ombildades 1943 till Norrahammars köping. Köpingen upplöstes 1971 när den svaldes av Jönköpings kommun. Liksom två försvunna städer, Gränna och Huskvarna, som också försvunnit in i Jönköpings kommun lever en administrativ skugga av Norrahammar vidare i form av ett kommundelsråd för Norrahammar och den närbelägna stadsdelen Hovslätt.

Norrahammars köpings administrationsbyggnad "Rosengård"

Vedspis från Norrahammar

Skillingaryd
Skillingaryds municipalsamhälle bildades 1920 och ombildades 1952 till köping. Köpingen slogs samman med Vaggeryds köping till Vaggeryds kommun 1971. För rättvisans skull har Vaggeryd två centralorter – Vaggeryd och Skillingaryd. I Skillingaryd finns delar av den kommunala förvaltningen.

Skillingaryd hade nog aldrig blivit något utan det läger som Jönköpings regemente hade som övningsplats sedan slutet av 1600-talet. Skillingarydslägren uppvisar många militära byggnader som nu är K-märkta. I samhället finns den likaledes K-märkta Kaffegatan som fått sitt namn av alla kaféer där soldater och officerare fikade.

Kanon

Skillingaryds kommunhus

Tidigare inlägg i serien ”De försvunna köpingarna”
Stockholms län 
Södermanlands län, Västmanland och Dalarna
Gävleborgs län 

Medelpad, Jämtland och Västerbotten 

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.