Vi var den första generationen någonsin. Vi uppfann begreppet generation.

Nu satt vi där i en fullsatt salong i Norbergs fina Teaterbiograf. Gråhåriga. Dom med för lite hår använde flat cap (”gubbkeps”). Vi var där för att delta i musikern Stig Jäderbergs multimediaföreställning ”Musikrörelsen – den svenska proggen”. Där var Hansson och Karlsson (”Loffe”). Där var Gärdesfesterna och Nationalteatern. Där var ”Fläsket brinner” och där var ”Träd, gräs och stenar”. Och så förstås Wiehe och Afzelius. Och många fler.

Men det var inte bara 60- och 70-talens ljuva ungdomsår. Ett par tentakler letade sig in i den nu förbiilande tiden. 70-talets kvinnorörelse med ”Röda bönor” och ”Åh åh tjejer” sträcker sig ut mot 2000-talet och MeToo. Och detta i en tid när världens mäktigaste man blivit känd för sin misogyni: ”When you are a star, they let you do it. You can do anything, Grab ’em by the pussy”

Och kampen mot kärnkraften har fått sin förlängning i en tid när solceller och vindsnurror utsätts för högerns hån för att dom är fula. Och detta trots Harrisburg (”så otroligt osannolikt så egentligen har det nog inte hänt”), Tjernobyl (området runt kraftverket obeboeligt i hundratals år) och trots Fukushima (förbjuden zon också obeboelig under decennier). Och trots att avfallet blir ofarligt efter bara 100 000 år. Salongen applåderade!

Allt är inte förlorat. Nya generationer kommer att ta vid i kampen mot krig, girighet, människofientlighet.

La lotta continua!

Så till sist ett stycke som inte var med i föreställningen, men som kunde ha varit det. Det här dansade vi fuldans till när vi var unga, röda, upproriska, lyckliga, tillsammans och fria. Som Norrlåtars ko när hon svävade över Sarek.m inte var med i föreställningen, men som kunde ha varit det. Det här dansade vi fuldans till när vi var unga, röda, lyckliga, tillsammans och fria. Som Norrlåtars ko när hon svävade över Sarek.